Tvåbarnsmamman Pernilla Romsäter har arbetat som frisör sen hon gick
i högstadiet och gjorde praktik på en salong. Hon började jobba på kvällar, helger och lov.
– Jag bestämde mig för att bli damfrisörska när jag var sex år. Jag satt på soffryggen med kam och vattenglas och la rullar i farmors hår, berättar hon.
Brännande känsla
Hon utbildade sig till frisör och har jobbat sen dess – i en period som egen företagare.
– Jag hade aldrig varit sjukskriven. Ibland har jag känt mig sliten, haft ont i korsrygg och axlar. Men då har jag fixat det, gått till en massör eller naprapat. Jag älskar verkligen frisöryrket.
Men hösten 2008 började Pernilla få ordentligt ont: En brännande känsla mot armbågen. Och under julruschen – med korta raster och intensiva arbets-dagar – blev hennes smärta akut.
– Till slut gick det inte längre, jag kunde inte jobba. 5 januari gick jag till min husläkare, som sjukskrev mig på heltid.
"Utlåtandet är ett hån"
Sjukskrivningen förlängdes; Pernilla började jobba 25 procent i februari, och från april arbetade hon halvtid och var sjukskriven på halvtid. Men hon hade fortfarande väldigt ont.
Samtidigt kom oron krypande. För Pernilla fick inga pengar från försäkringskassan. I stället kom ett brev
i slutet på april som ifrågasatte sjukskrivningen.
– Jag blev helt ställd. Trodde de att jag lurades?
Och i juni fick hon beslutet: Pernillas arbetsförmåga är inte och har inte varit nedsatt, enligt försäkringskassans medicinska expert.
Pernilla:
– Utlåtandet är ett hån mot hela frisörkåren. Där står bland annat att jag borde variera arbetet mer, och jobba på ett sätt så att jag inte anstränger högerarmen.
– Jag undrar verkligen vad de menar!
Pernilla överklagade.
– Samtidigt insåg jag att jag måste omskola mig, jag hade för ont. Så jag och min arbetsgivare kom överens om att jag skulle sluta på salongen.
Pernilla tackade för sig i augusti, och skrev in sig som arbetssökande på arbetsförmedlingen.
Ingen a-kassa
Först i november kom försäkringskassans svar på Pernillas överklagan.
– Beslutet var i princip en kopia av det förra: Att min arbetsförmåga är 100 procent. Jag sökte den medicinska rådgivaren som hade undertecknat det, men fick höra att jag inte hade någon rätt att prata med henne.
– Sen kom nästa chock – ett beslut om att jag inte har rätt till a-kassa. Eftersom jag inte har styrkt sjukdom uppnår jag inte det antal dagar som man ska ha jobbat eller varit sjukskriven.
– Jag som har betalat till a-kassan i 20 år – även under det här året, då jag periodvis inte haft någon inkomst.
Nu ska Pernilla överklaga dels försäkringskassans beslut, dels a-kassans beslut.
– Jag ringde socialen. Men eftersom min man arbetar och vi ligger 400 kronor över existensminimum kan vi inte få bidrag.
– Jag fixade en praktikplats i en butik i fem veckor, men ersättningen var bara cirka 2 000 kronor.
"Jag vill utbilda mig"
Paret har två barn: En 10-årig son och en 2-årig dotter.
– Tänk om jag hade varit ensamstående. Eller om jag hade varit dålig på det svenska språket.
Pernilla är arg – men inte orolig för sin situation på sikt:
– Det här är en tillfällig kris. Jag har många idéer, och framtidstro. Jag skulle vilja jobba med alternativ hälsovård. Jag vill utbilda mig – men inga pengar, ingen utbildning.
Fall som Pernillas har skapat en ny nisch: Jurister som hjälper svenskar vars sjukskrivning inte godkänns.
Erik Ward, 62, pensionerad chefsjurist på försäkringskassan, är en av dem.
– Jag har 300 fall som pågår, det ringer minst tio förtvivlade människor om dagen.
– De flesta är över 50 år, har jobbat hårt hela livet och aldrig varit sjukskrivna tidigare. Så drabbas de av värk och andra skador. Många är väldigt dåliga. Men de utförsäkras, eftersom de inte har läkarintyg som visar att de ska vara sjuka hela livet.
"Godtyckliga bedömningar"
– Även de som är riktig illa däran i psykiska sjukdomar åker ut.
Erik Ward är positiv till att man granskar sjukförsäkringen och gör ordentliga bedömningar.
– Men min erfarenhet är att bedömningarna är godtyckliga och att man jagar fel personer.
DISKUTERA ALLT OM SJUKREGLERNA HÄR!
