Det lär ha varit Mark Twain som sa att det finns tre sorters lögner: lögner, förbannade lögner och statistik. Det finns en uppdaterad variant på detta nu.
Det finns lögner, förbannade lögner och grekisk statistik. Manolis Kontopirakis tycker inte det där är särskilt roligt. Det var han som var chef för den Nationella statistikbyrån och det var hans grekiska siffror som lämnades till Eurostat, EU:s egen statistikbyrå.
Där hette det att Greklands budgetunderskott skulle hamna på cirka 3,7 procent år 2009. Förvisso över de tre procent som euroländerna egentligen ska ligga under men i dessa dagar ändå en rätt respektabel siffra.

Men den var helt uppåt väggarna fel. Två veckor efter att Socialistpartiet vann valet i Grekland i oktober så berättade grekerna för EU att den verkliga siffra var - ehm - lite högre. Rätt mycket högre. 12,7 procent.
Greklands premiärminister Papandreou. Foto: Petros GiannakourisDen nya regeringen lade skulden på Kontopirakis som fått lämna sitt jobb och delvis sökt sin tillflykt utomlands i New York. Själv skyller han på det grekiska finansministeriet, att det var därifrån siffrorna kom, att politikerna utövade påtryckningar på statistikbyrån.
- Jag är syndabock för de nuvarande ekonomiska problemen, problem som orsakades av finansministeriet.
Själv ser han två förklaringar till det väldiga gapet mellan de två siffrorna.
- Den förra konservativa regeringens överdrivna optimism, och socialistregeringens vilja att skylla alla problem på föregångaren och därmed göra den ekonomiska återhämtningen mer imponerande.
- Men den nya regeringen underskattade fullständigt marknadens reaktion. De räknade inte med denna storm.
Spaniens premiärminister Rodriguez Zapatero. Foto: Stringer BeijingOch nog har det stormat sedan storleken på den grekiska skuldkrisen blev känd. Det är en storm som på intet vis är över, även om det senaste grekiska sparpaketet tycks ha övertygat både kollegerna i de 15 andra Euroländerna och marknaden om att den grekiska regeringen menar allvar.

Egentligen borde det inte kommit som något oerhörd överraskning att grekerna tricksat lite med siffrorna. Sådant har hänt förr. Grekland hade problem redan med att kvala in i Euroklubben på grund av sina statsfinanser men fick bland annat hjälp av Wall Street-banken Goldman Sachs att bokföringsmässigt begrava sina skulder och i stället kalla dem någonting annat. Den gången var det just Socialistpartiet som satt vid makten.
- Om en regering vill fuska så kan den fuska, säger Garry Schinasi vid Internationella valutafonden.
Införandet av euro innebar många fördelar för Grekland. En av dem var att det plötsligt blev billigare att låna. Grekerna kunde så att säga tjuvåka på andra länders bättre renommé.
- Knappast något annat land har dragit sådana fördelar av EU och eurozon-medlemskapet och samtidigt brutit mot reglerna så flagrant, säger Otmar Issing, den europeiska centralbankens förre chefsekonom.
Och grekerna behövde låna. Mycket pengar. Medan finanskrisen i USA grovt förenklat utlöstes av att privatpersoners tagit ut för stora lån i sina bostadsköp, så är det staten som varit boven i Grekland.
- Här är krisen framför allt skapad av offentliga medel. Det är politikerna som spenderat mycket mer än hushållen, säger den grekiske statsvetaren Loukas Tsoukalis.

En stat ska ju i möjligaste mån få sina finanser att gå ihop. En viktig inkomstkälla är skatterna men här har den grekiska staten alltid haft bekymmer. Grekerna vill enkelt uttryck inte betala skatt.
BBC:s Greklandskorrespondent Malcolm Brabant berättar om sin grekiska vän Stelios som är cancerspecialist.
- Min man funderar på att skriva ordet "vlacha" i pannan, säger Stelios hustru.
"Vlacha" betyder dumbom. Och orsaken till Stelios dumhet är att han är en av få läkare som faktiskt ger kvitto. Som alltså betalar sin skatt. Många grekiska läkare accepterar bara kontanter, utan kvitto.
- Vi känner kirurger som tjänar över 700 000 euro per år och de betalar knappt någon skatt alls.
Statistiken hos skattemyndigheterna blir därefter. 95 procent av grekerna uppger att de tjänar mindre än 330 000 kronor per år. Antalet som tjänar över en miljon uppgår bara till några tusen.

Verkligheten ser annorlunda ut, men den ligger begravd i den svarta ekonomin. Cirka 30 procent av momsen beräknas till exempel gå förlorad för de grekiska skattemyndigheterna.
Och nu går det inte längre. Den grekiska regeringen har därför presenterat flera olika sparpaket men fått tuffa till dem varje gång. Ett problem med de första åtgärderna var att regeringen förlitade sig för mycket på att få grekerna att betala mer i skatt. Omvärlden litade inte på det.
Höjda skatter blir det förvisso - på bland annat bensin och alkohol - men också sänkta bonusar och löner för de många statsanställda. Uteblivna jul-, påsk- och sommarbonusar innebär i praktiken att en månadslön försvinner.
För Grekland handlar det nu akut om att landet i år behöver låna 550 miljarder kronor för att täcka sina många skulder. Redan under april och maj ska notor på 200 miljarder betalas.

Ett sätt att få in pengar för Grekland är att sälja statsobligationer, något landet gjorde häromveckan. Det kan synas riskabelt att köpa statspapper i ett land som står på ruinens brant, men den höga räntan som grekiska staten tvingas betala, 6,25 procent, lockade och Grekland sålde ut statspapper för 50 miljarder kronor.
Men med så hög ränta - dubbelt så hög som tyska statspapper exempelvis - så får Grekland snart nya problem. Grekland mål att få ner budgetunderskottet till 8,7 procent i år baseras exempelvis på räntor som är en procentenhet lägre.
- De kommer att behöva räddas på något sätt. De står under marknadens tryck, säger Uri Dadusch på Carnegie Endowment for International Peace.
Ännu har grekerna inte formellt vänt sig till Eurozonens medlemmar och bett om hjälp.

Eurozonens finansministrar möttes igen i måndags och tog där ett steg närmare någon slags hjälpaktion, möjligen bilaterala lån, det vill säga lån direkt från enskilda eurozonsländer (läs Tyskland, Frankrike) till förmånligare villkor än vad Grekland får på marknaden.
- Om en sådan aktion skulle visa sig nödvändig ska vi kunna aktivera mekanismen så snabbt som möjligt, säger eurozonens ordförande Jean-Claude Juncker.
Tyskarna - som onekligen skött sina finanser bättre än grekerna - är inte så glada över att behöva rycka in. Men samtidigt finns rädslan att nya kollapser hotar om inte den grekiska krisen kan lösas.
För det finns fler problembarn i eurozonen. De brukar sammanfattas med den föga smickrande förkortningen PIGS (Portugal, Irland, Grekland och Spanien). Grekerna är värst, men där talar vi samtidigt om ett land som bara utgör 2,5 procent av EU:s samlade BNP.

Spanien är ett annat kapitel. En annan division. Spanien är EU:s femte största ekonomi och även där vädrar marknaden blod.
Även spanjorerna brottas med ett väldigt budgetunderskott - 11,4 procent - men har delvis annorlunda problem än Grekland. Även spanjorerna kunde dra nytta av billiga lån efter eurointrädet och i Spanien ledde det till en enorm expansion i fastighets- och byggbranschen.
Ett tag vid mitten av 00-talet svarade byggbranschen för 16 procent av BNP och tolv procent av arbetstillfällena.
- År 2006 byggde Spanien fler hus än Frankrike, Italien och Tyskland tillsammans, säger Angel Estrada Garcia på spanska finansministeriet.
Men så kom finanskrisen och fastighetsbubblan sprack.

I dag ligger arbetslösheten på 19 procent i Spanien. Bland spanjorer under 25 år är siffran 50 procent. Samtidigt ställer landets stela lönesättningssystem till problem. Lönerna i Spanien ökade med tre procent i fjol, trots att inflationen var noll och ekonomin krympte.
Även den spanska regeringen har presenterat sparpaket men det har varit luddigt och bemötts med skepsis.
- Det är bara luft, säger Luis Garciano vid London School of Economics.
Än så länge är strålkastarljuset riktat mot Grekland. Spanien premiärminister José Luigi Rodriguez Zapatero kan bara hålla tummarna att ljuset aldrig når hans ände av Medelhavet.

Källor: Financial Times, Economist,  New York Times, Wall Street Journal, BBC