Jag har ett dilemma, som jag funderar på dagligen och inte vet hur jag ska hantera. Jag bor med min kille sen tre år. Han har en 6-årig son som bor med oss varannan vecka. Det har varit en lång och hård strid mellan min kille och hans ex om vårdnaden. Det har varit många sömnlösa nätter och många bittra tårar de senaste två åren. Hon har vägrat låta pojken bo här med sin pappa, trots att han ju hade rätten till det.
Det som förvånar mig nu, är att min sambo inte visar något större intresse eller engagemang för sin son, utan det är jag som sköter det mesta. Pojken är underbar och vi gillar varann mycket. Men jag känner att det gått för långt. Det är inte mitt barn och det är inte jag som slagits i två år för att alls få ha honom!

Bitter på sitt ex

Min sambo är oerhört bitter på sitt ex för allt som hänt och den fula smutskastning som varit, samt hennes sätt att ta hand om sonen, som inte alltid är förenligt med pojkens bästa, enligt en utredning. Men domen föll ändå till slut på delad vårdnad. Denna bitterhet går dock ut över pojken, vilket gör så ont i mig! Jag har försökt att prata med honom så många gånger, men detta sitter så djupt, att jag inte vet vad jag kan göra.

Rädd att sonen åter ska tas ifrån honom

Önskar bara att han tog betydligt mer ansvar för sitt barn och inte bara tar för givet att jag alltid ska göra det. Han är lite av en arbetsnarkoman och har alltid föredragit att jobba mycket, både på jobbet och hemma. Känner det som att han är rädd som sjutton för att ta mer ansvar, lära känna sin son och visa känslor för honom på grund av rädslan att få mer skit av sitt ex och att sonen åter ska ryckas ifrån honom. Men detta drabbar även mig och vår relation!
Önskar han kunde vara glad för det han har. Hur kan jag hjälpa honom med detta? Jag lider av depression sedan några år, och orkar inte alltid ta hand om allt, medan han flyr undan umgänget med sonen varje gång. Det känns inte rätt. Har ni några tips att ge?
Mvh Katti

MANSPANELEN SVARAR

Robert:
Konfrontera honom
Du kan hjälpa honom genom att konfrontera honom. Förklara att han är en dålig far som håller på att förlora kontakten med sin son, trots att de har delad vårdnad, och att du tycker att det är ynkligt och omanligt att han tar ut sin bitterhet på pojken.

Paolo:
Var inte medgörlig
Det du gör är helt fantastiskt men som du säger själv så är det egentligen inte ditt ansvar. Och för pojkens bästa i längden så måste hans pappa ta på sig huvudansvaret och engagemanget och börja bygga upp en relation till sin son.
Han måste släppa bitterheten mot mamman och fokusera framåt. För dig gäller det att inte alltid finnas till hands och vara medgörlig så att han blir tvungen att prioritera om. Din relation till pojken är också viktig om du vill fortsätta ditt förhållande men just nu får du backa lite.

Pigge:
Ruska om pappan
Ni bör ta hjälp och gå i terapi. Du måste vara väldigt tydlig så att han förstår vad du vill. Om han inte går med på detta så har du två val. Att stanna kvar och fortsätta i samma fotspår eller lämna detta som du absolut inte är en del av. Pappan måste nog ruskas om lite så att han förstår allvaret.

Leif GW:
Visa brevet och mitt svar för karln din
Jag tycker att du ska visa det här brevet som du skickat till oss för karln din. Jag tror att han i grund och botten är en hygglig människa men med alltför många av oss män är det tyvärr så att vi inte är särskilt bra på att uttrycka våra känslor. En grabb på sex år är ett stort ansvar för den som är pappa. Varje riktig pappa tar det ansvaret. Det tror jag att din karl också kommer att göra så fort han slutar att bete sig som en struts som flyr från väsentligheter genom att stoppa ner huvudet i en massa jobb. Du får gärna visa honom mitt svar också.

Manspanelen svarar på dina frågor: Från vänster Robert Aschberg 57, vd för produktionsbolaget Strix, tv-profil, Paolo Roberto 40, exboxare, författare, programledare, Pigge Werkelin 48, företagare, och Leif GW Persson, 64, professor, deckarförfattare.