Mannen jag är tillsammans med måste vara väldigt korttänkt. Eller så är han normal? Kanske det är jag som är ute och cyklar?
För mig är det normalt att när man är ett par så gör man saker tillsammans. Min släkt, mina vänner, mina barn frågar om vi vill komma och hälsa på dem, eller om vi vill följa med ut och göra något. Men när det gäller hans släkt, vänner har han inga, då är det bara han som blir inbjuden.
Till sist frågade jag varför jag aldrig blev medbjuden och fick då till svar ”Det vet jag inte, ingen sa något”. Jag frågade om de inte gillar mig, men det gör de säger han. Hade mina vänner och släkt uteslutit honom så hade jag reagerat. Då svarar han bara ”Du och jag tänker inte lika”.
Jag tror att det bottnar i att jag inte är den svärdotter som hans mamma vill ha. Från början ringde hon mig och ville att jag skulle handla åt henne, komma ut och hänga upp gardiner och så vidare. Jag slog ut klorna direkt och sa till min man att du och din bror får hjälpa henne med det hon inte klarar av att göra själv. Dessutom så har hon en sambo som borde kunna hjälpa henne.
Jag har en egen mamma som är väldigt sjuk och hon behöver min hjälp. Troligtvis sa min man detta till sin mamma. Men jag tycker ändå att han ska reagera när jag inte blir medbjuden. Eller har jag fel?
Fröken trötter

Manspanelen svarar:

Robert: Få honom att inse
Antingen är han urbota dum, eller så är han bara en ynkrygg som väljer att förnedra dig av rädsla för sin mamma.
Låt honom sitta och ruttna hemma tio gånger när du och ungarna har kul med dina vänner och släktingar, så kanske han inser läget.
Om inte – kasta ut honom!

Marcus: Han sitter i klorna
Du har helt rätt. Den här mannen sitter i klorna på sin egen morsa. Han borde naturligtvis göra upp med henne om hennes känslor inför dig. Han är ju trots allt gift med dig och inte med sin egen mamma.
Försök också själv att, utan anklagelser, formulera dina tankar i ett brev eller ett mejl och skicka till din mans mamma.
Inled en dialog. Det är aldrig fel. Vägrar hon svara är det enbart hennes förlust. Fortsätter utfrysningen tycker jag du ska ta dig en rejäl funderare över hur kär du är i din man och kanske klippa banden.

Pigge: Prata med mamman
Det låter som att det finns en tagg hos hans mor och att han inte orkar ta i problemet. Du får nog välja om du vill bryta detta och då bör du nog ta ett snack med hans mamma.
En fika på tu man hand med mamma, där du berättar hur du uppfattar situationen kan nog hjälpa dig om du absolut vill. Ibland får man välja vilka krig man vill vinna.

Leif GW: Säg ifrån!
Din svärmor verkar brista i grundläggande uppfostran och förmodligen är karln din mer av mammas gosse än vad han vågar berätta för dig.
Säg ifrån. Ring upp kärringen och säg att du förväntar dig vanligt normalt beteende. Säg åt karln din att om hon framhärdar så tycker du att han också ska hålla sig därifrån.
Varje normal man står nämligen närmare sin hustru än sin lilla mamma. Och skulle hon framhärda är det väl inte värre än att du tackar för titten och går därifrån.