Hej! Jag är en medelålders tant i början av 50-årsåldern som inte kan bli kär! Vad är det för fel på mig?
Ser ut som folk i allmänhet, träffar män ibland, men snart börjar jag "upptäcka fel" och några varmare känslor än kompisskap är omöjligt att känna. Varför?
Jag har varit gift, inte speciellt roligt äktenskap på grund av att vi var för olika varann, jag och min före detta make. Men det är länge sen nu, barnen är stora och jag tänkte börja leva livet igen.
Milla

Manspanelen svarar:

Robert: Prova fruntimmer
Oroa dig inte, världen är full av karlar, det är bara så att du inte träffat den rätte ännu. I väntan på det kan du ju njuta av dem som du inte blir kär i. Eller prova fruntimmer, du kanske är lagd åt det hållet.

Marcus: Sluta att leta
Kärleken följer inte våra lagar och svarar inte heller på vår längtan. Därför kan vi inte styra när ni blir kära, eller ens OM vi blir kära. Man får slå det ur hågen. Man får ägna sig åt sådant man kan styra, träna, äta gott, läsa bra böcker, träffa vänner, se lite italiensk fotboll… Då, men först då, när man har sänkt sin gard blir man synlig för de där pilarna, du vet. Men aldrig blir man kär när man går runt och letar efter att bli kär.

Pigge: Ta hjälp av kompisar
Det är väl dags att ta ut svängarna och söka dig till lite nya ställen. Hitta nya intressen och nya människor. Jag tror att man inte bara blir dödskär i en person, utan mer i en helhet där man gör saker ihop. Livet är ju så mycket enklare än när man var tonåring. Var tydlig med vad du söker och vad du har för mål i livet. Berätta för kompisar vad du söker och var nyfiken. Du kanske inte blir kär på det sättet som du minns eller drömmer om, men något snarlikt är säkert möjligt, om du bara vågar.

Leif GW: Den rätte kommer!
Låter som en god ambition tycker jag. Svaret på frågan är väl också ganska enkelt, du har inte sprungit på den rätte än. Därför heller inte det hormonsvall som vi kallar för kärlek. Men rätt som det är så! Och ofta nog när man minst anar det.