Jag är en relativt ung kvinna som har tre barn under fem år tillsammans med min man. Vi borde ha det toppen, men så är det inte. Man kan tycka att jag hoppade i galen tunna som trots allt under dessa få år skaffat tre barn, gift mig och köpt hus med denne man, men jag ville ha barn med honom – det insåg jag genast.

Men nu, när jag inte tycker att något fungerar, förutom just att vi är bra föräldrar, så vet jag inte hur vi ska lösa livet. Vi går i familjerådgivning, mannen tycker att det är jag som har problem. Jag tycker att vi har problem. Men kanske att det bottnar i att jag aldrig blir nöjd? Känner mig oftast olycklig i relationer.
För ett år sedan var vi på väg att separera, jag hade ordnat boende, men strax före ändrade jag mig eftersom jag kände att jag inte kunde vara ifrån våra barn de få dagar mannen skulle ha dem. Nu funderar jag fortfarande på att flytta var och varannan dag. Ibland känner jag vi kan härda ut i 30 år, att vi kan se tillbaka på den här tiden och skratta lite åt det. Och ibland är det totalt mörker, jag är beredd att packa väskan på en gång.

Största problemet just nu är, förutom att jag inte känner mig respekterad, att jag inte vill ha sex med honom. Jag har bett honom träffa en annan kvinna, men han vill vänta på mig. Fattar inte hur han står ut.
Jag är givetvis medveten om att jag inte heller är världens enklaste att leva med. Jag har antagligen höga krav på ordning och reda, hur barnen ska skötas, engagemang i dagis och så vidare. Vi bor bra, har bra ekonomi och borde ha alla förutsättningar för ett bra liv tillsammans. Är det jag som förnekar oss detta?
/Osäker

Manspanalen svarar:

Pigge: Hitta dig själv!
d Känns som du absolut ska flytta ut ett tag och försöka hitta dig själv. Att fortsätta så där kommer inte att fungera. Framför allt så gör du/ni ingen lycklig med att ni inte fungerar ihop. Det är inte bra att skjuta upp lidandet utan gör slag i saken omgående. Är säker på att ni båda har ett bättre liv om ett å.

Leif GW: Flytta isär ett tag
Du verkar inte helt lätt att leva med. Att ha det på det viset som du säger i 30 år till är naturligtvis uteslutet. Flytta isär. För att åtminstone pröva hur bra det blir.

Robert: Håll ungarna utanför
Jag tror att ni båda måste inse att ni försöker kontrollera varandra. Inser ni inte det så är situationen omöjlig. Då bör ni flytta isär. Men se till att det är ni som flyttar fram och tillbaka, inte barnen. De är för små för det.