Hej Manspanelen! Jag är särbo sedan snart fem år med en man som är bland de mest kunniga inom VVS och bygg. Han är efterfrågad och kompetent.
Jag beundrar honom för hans personlighet, hans intelligens, hans tålamod, hans normala lugna liv där vi bara är, äter gott, spelar kort med min 18-åring som bor hemma fortfarande.
Mitt problem är just att vi aldrig kan flytta ihop. Han har egen villa på ena sidan stan och jag har min på motsatt sida. Hans två vuxna barn är utflugna men flyger in i boet ibland då de gör slut med sina flick- eller pojkvänner eller blir arbetslösa och måste flytta hem till pappa. Det här kan pågå hur länge som helst känns det som.
Till saken hör också att denna man är väldigt bekväm av sig. Det ska vara rent omkring honom och han njuter av tystnaden i huset när han vill sova ut på lördagsmorgonen. Hemma hos mig är det väl tyst men jag har två hundar som behöver komma ut senast vid 9-tiden lördag morgon och jag kanske stör genom att vakna och gå på toaletten och så vidare.
Min särbo är också väldigt ekonomisk. Allt räknas och inget ska eller får kosta mer än som behövs. Han vet att jag har studieskulder och mer skulder på mitt hus och att hundarna kostar. Han är väldigt snål mot mig vilket känns tråkigt och köper aldrig julklappar eller födelsedagspresenter till mina två barn. Jag skickar med julklappar till hans mor när han firar julen där med sina barn vartannat år.
Han kan vara hos oss och fira något av mina barn men grattar inte mer än med ord. Vi blir aldrig bjudna till hans mor eller hem till honom om hans barn är där, även om vi förstås blivit presenterade för varandra.
Vi är otroligt separerat på så sätt. Precis som att jag är en utomjording som finns där men ändå inte. En gång i veckan, lördag–söndag, har vi väldigt trevligt. Men inget mer. Ingen vardag ihop. Han bjuder och betalar hela resan om vi åker någonstans, men endast någon enstaka helgresa.
Ska jag verkligen fortsätta? Väntar jag på att flytta ihop med en man vilket aldrig kommer att ske? Han svarar bara att ”ta det lugnt”. Känner mig faktiskt lite dum som accepterar allt.
Mysterium

Manspanelen svarar:

Robert: Satsa inte på snålhet
Det spelar ingen roll om han är duktig på rörmokeri. Du ska inte satsa på en man som är tvåfalt snål; dels med pengar och presenter, dels med att låta dig träffa hans familj. Det där roliga ni gör på lördagar kan du börja göra med någon annan man, som kanske rent av är generös och vill bygga vidare på ett förhållande.

Marcus: Du har själv ansvar
”En utomjording” är briljant formulerat. Det är naturligtvis inte okej att känna så. Men du har ett eget ansvar i allt det här. Det finns inga offer i kärlek. Man får ta konsekvenserna av sitt eget liv och sina egna känslor. Man kan aldrig tvinga någon att älska en. Tro mig. Jag har försökt. Det gick inte alls. Dessutom är det skillnad på att vara ekonomisk och snål. Att han är snål mot dig betyder indirekt att han är snål mot er relation, mot sig själv. Eller så betyder det att han inte tycker er relation är värd att satsa på.

Pigge: Ställ krav
Du har rätt, du är dum som accepterar detta. Berätta vad ditt mål är och fråga vad hans är. Ställ sedan krav så får du se hur han reagerar. Passar det inte så bör du se dig om efter en ny man. Det finns rätt många där ute som vill leva ett liv på lika villkor. Bestäm dig för vad du vill och våga vara löjligt tydlig. Att snacka ut är väldigt underskattat och kan bli hur bra som helst.

Leif GW: Som att se färg torka
Du ska passa dig för snåla män. Sådana är en styggelse. En riktig man ska kunna gå genom eld och vatten för att visa sin kärlek till sin kvinna och inget pris är för högt. Det liv du beskriver låter lika upphetsande som att sitta och se hur målarfärgen torkar på den vägg som din egen Händige Helge just bestrukit.