Jag tycker att ni i massmedia visat en bild av att vara rakryggade och hederliga svenska män. Jag har varit tillsammans med en man i över sju år nu. Vi var båda skilda och har barn på var sitt håll. Jag har en son på fem, och han har två flickor som nu är 14 och 17 år. När jag frågar om vi ska gå vidare i vår relation och flytta ihop får jag alltid samma svar: ”Det löser sig, oroa dig inte.”
Han bor i sin lya där han numera själv flyttat ut i vardagsrummet eftersom döttrarna behövde var sitt rum. Under de första två åren firade vi semestrar tillsammans, men när det blev jul, nyår eller påsk var de alltid hos hans föräldrar där jag och min son inte var självklart välkomna. Jag tycker att det är kränkande och tycker att vi ska planera sådana helger tillsammans. Jag har syskon och har kunnat fira jul med dem, men tycker att det vore naturligt att fira större helger ihop. Det har blivit så att han åker till sina föräldrars lantställe i Norrland, och när de varit där fortsätter han och flickorna sin turné ner till mig och lantstället i Roslagen. Då har jag och min grabb plötsligt blivit okej, när vi har något att bjuda på, som stuga nära vatten, bad och kul för barnen. Men varför är det inte omvänt? För ett par år sedan gick jag in i väggen. Jag hade massa bekymmer med min sons pappa som aldrig tog sitt ansvar och hamnade på sjukhus. Där blev jag kvar i fyra veckor. Då ställde min kille upp och tog hand om min son. Det var ju skönt.
I julas bestämde jag mig för att arbeta i stället för att fira jul. Nu fyller hans yngsta tjej år, och han ringer och säger: Ni får komma på kalaset också om ni vill. Jag är förlovad med mannen, men han ringer och säger att jag och min son får komma ”om vi vill”! Borde det inte vara så att han och jag planerar firandet för flickan tillsammans? Jag känner att jag inte betyder något för honom. Vad ska jag göra? Jag känner mig som ett fån som inte vågar ta klivet ur denna relation.
Maria i Bromma

Manspanelen svarar:

Pigge: Ni talar olika språk
Det verkar som om ni inte kommunicerar på samma nivå. Antingen får ni lära er att snacka med varandra eller så bör ni ta hjälp av exempelvis familjerådgivning. Det låter som om du väger orden och försöker förstå vad de betyder för dig. Inte säkert att det betyder det samma för honom. Berätta hur du upplever situationen och förhoppningsvis så finns intresset att ha dig kvar och då måste han försöka förstå hur du fungerar. Vill han inte så måste du ställa krav som kan innebära att ni inte ska fortsätta tillsammans. Se till att ni reder ut alla frågetecken och har samma mål att leva efter. Då går det betydligt lättare. Som du har det nu sprider det sig bara osäkerhet.

Leif GW: Gör slut på tramset!
Du beter dig i vart fall som ett fån. Ska man tro på det du skriver så har ni ju ingen relation. Gör slut på det övriga tramsandet och se till att gå vidare i livet.

Robert: Ställ ultimatum
Självklart ska ni fira helgerna ihop med alla barnen på lika villkor. Fattar han inte det ska han heller inte komma till stugan i Roslagen. Efter sju år är det fullt rimligt att du ställer saker och ting på sin spets och låter honom välja. Fortsätter han att förnedra dig – bryt upp!