Jag är en kvinna i 50-årsåldern, min man är några år äldre. Vi har varit gifta i över 25 år och har sex tonåringar, 13-18 år, och har även ett vuxet utflyttat barn.
Det jag ser som ett problem är att jag så sällan får vara tillsammans med min man. Han arbetar i Norge under veckorna och är bara hemma under helgerna. Så har det varit i över 15 år och jag orkar snart inte mera. Jag känner mig som en ensamstående mamma. Jag får ta det mesta ansvaret.
Tre av barnen har handikapp som gör tillvaron svårare - autism hos två och diabetes hos det tredje. Jag går på ständiga möten med läkare, psykologer och det är även mycket i skolan. Alltid får jag gå själv. Jag får inte sova så mycket som jag skulle önska på
grund av barnens handikapp.
Jag arbetar deltid men det räcker till, barnen behöver mig så mycket ännu. Vi har också ett stort hus och tomt, men allt förfaller. Tonåringarna hjälper till, men det räcker inte.
Jag önskar så att jag hade min man hemma under veckorna som "alla andra". Vi glider ju ifrån varandra! Men han fattar inte det, han tycker vi har det bra och han älskar mig mycket. Men jag själv vet snart inte vad jag känner, även om jag tycker om honom väldigt mycket.
Jag är en glad och utåtriktad person. Jag vill leva nu, älska när jag vill och har lust och inte bara någon gång under helgen. Jag har pratat många gånger med maken om hur jag känner det, men han menar att det inte finns något val. Och pengar måste vi ju få in. Han blir arg då jag klagar.
Ibland funderar jag på om jag borde skilja mig men det känns också svårt. Samtidigt som jag redan nu känner mig ensamstående.
Andra män visar mig också stort intresse, jag ser bra ut. Jag avböjer såklart, även om det har hänt att jag känt attraktion till en annan man. Men för mig är det uteslutet att träffa andra så länge jag är gift.
Ska jag bara acceptera mitt ensamma liv under veckorna, livet ut?
Charlotte, 52

Manspanelen svarar:

Pigge: Var egoistisk
Ställ krav på din man, att det måste till en förändring. Om inget händer så är ju risken att ni inte blir ett par i framtiden. Det finns så mycket att vinna på att ni alla mår bra. Det är lätt att bara lunka vidare i samma spår. Det hänger tyvärr på dig hur tuff du vågar vara. Men du bör vara så egoistisk att du ser till att du mår bra för annars kommer alla att må dåligt av att
mamma eller frun ständigt är sur och besviken. Då är du inte till mycket nytta. Ta för dig och våga, det kan bara bli bättre för alla parter.

Marcus: Därför blir han arg
Män som arbetar mycket blir ofta beskyllda för att leva glassiga liv, de är borta mycket, de bor på hotell, de får sova på natten. Men män som jobbar mycket bär nästan alltid på en stor tomhet och arbetar dessutom för hela familjen, inte bara för sig själva. Därför blir han arg när du frågar honom, han tycker att han offrar sig för dig och du tycker uppenbarligen att du offrar dig för honom. Du arbetar lika mycket som han, om inte mer, hemma dessutom, närmare barnen men om det är en ordning ni inte gillar längre måste ni snacka
med varandra. Var dock beredd på att ett nytt liv med honom hemma mycket, kan bli helt och hållet märkligt för er.

Leif GW: Han har gått i fällan
Det du berättar låter jobbigt på det där sättet där enkla råd saknas för att de helt enkelt inte funkar. Vad tror du om att börja med att se över det ekonomiska för att därför gå vidare med att ni gör en gemensam lista på hur ni vill leva era liv. Det du berättar om din karl tycker jag tyder på att han är en ganska sympatisk människa som tyvärr gått i den vanligaste fällan för sådana som han, att livet till sist bara kommer att handla om ekonomisk överlevnad.
Och ett sådant liv vill väl ingen leva. Så... Börja från början med att försöka befria er från de ekonomiska bojorna och jag pratar alltså inte om spela på lotterier.

Robert: Ställ ultimatum
Situationen verkar ohållbar för dig, och pengar är inte allt i livet. Du måste ställa ett ultimatum till din man. Antingen fixar han jobb i Sverige eller så skiljer ni er. Var bestämd och konsekvent. Men visa också att du kan bjuda på dig själv. Om han trots det inte inte fattar läget, så lämna honom och hitta en annan.