Vi har varit tillsammans i sex år nu, men aldrig kunnat bestämma oss för hur. Till en början såg det ut som om vi skulle studera och vi hade var sitt rum på samma ort, tills jag vantrivdes och flyttade in hos honom.

I efterhand har jag fått veta att han tyckte det var lite påträngande, men just då sa han inte mycket. Så misslyckades hans studier och han flyttade hem till föräldrarna. Och vantrivdes där med. Då tog jag saken i egna händer och ordnade en bostad stor nog för båda. Dock gick det inte riktigt ihop med min ekonomi och nu förklarade han sin sammanflytt med mig med att han räddade mig från ekonomisk kollaps.  Till slut gick det ändå inte bra att bo ihop och efter tre år har vi nu tillfälligt flyttat till respektive föräldrar igen. Och han vantrivs igen, men vill ha något eget och klara sig själv ett tag. Så vi lever på fet distans.

Är jag dum eller alltför tålmodig? Han har inget jobb, hans arbetssökande går uselt och varje utbildning han försöker sig på hoppar han av.
Jag tänkte låta honom ordna sin bostad själv tills han hittat sig själv. Jag älskar honom och han säger att han älskar mig, men andra undrar om han menar allvar med mig. Personligen är jag lycklig att han finns där för mig. Vi känner varann inifrån och ut och delar allt annat i livet. Han var och är en vändpunkt i mitt liv, ett skyfall i en öken som fick mig och får mig att blomma. Men är jag dum?
/Katerina, 26

Manspanelen svarar:

Pigge: Sluta fixa
Killen känns lite omogen och borde nog få stå på egna ben ett tag. Den dagen som han inser att det inte finns någon annan som fixar hans liv är det nog dags att försöka igen. Men till dess bör du glömma honom. Annars får du en son och pojkvän i ett.

Leif GW: Bryt, skaffa en ny!
Ja, lite korkad tycker jag nog att du verkar vara. Åtminstone i relation till honom. Enda sättet att få relationen med honom att fungera är att den får skötas helt på hans villkor och så vill du inte heller ha det. Alltså. Bryt, skaffa en ny.

Robert: Du gör rätt
Du verkar övervärdera honom i vissa avseenden och undervärdera honom i andra. Jag tror du gör rätt i att låta honom klara sig själv. Om han betyder så mycket för dig som du skriver, så nöj dig tills vidare med vad ni har, och se tiden an.