Jag hade ett förhållande med en man som då var tvåbarnspappa och gift sedan 17 år. Detta varade ett år, tills jag blev gravid. Då försvann han i tre veckor, men kom tillbaka och sa att han inte ville höra talas om barnet och att han inte ville skilja sig men att vi kunde
fortsätta träffas graviditeten ut!
Självklart hade jag förhoppningar om att han skulle ändra sig när barnet var fött. Nu har min son fyllt 1 år och har bara sett sin pappa en enda gång, när vi råkade springa på honom på stan.
Det syntes att min ex-älskare inte var oberörd av att se sitt barn, men han ville inte gå och ta en fika och har inte hört av sig något mer.
Jag har nu ryktesvägen hört att han ligger i skilsmässa. Angående faderskapet så har han nekat till att göra DNA-test (han vet att det är hans barn) så ärendet har nu gått vidare till tingsrätt. Jag antar att han är mycket arg på mig för att jag uppgav hans namn som enda tänkbara far.
Eftersom han skiljer sig nu så finns väl ingen anledning för honom att förneka sin son? Jag vill inget hellre än att min son ska få träffa sin familj på faderns sida som en naturlig del i sitt liv. Är det fel att ta kontakt med min sons farföräldrar? De har ju också rätt att lära känna sitt barnbarn!
Jag vill ju inte skapa en konflikt i hans familj, men det känns viktigt för mig att mitt barn får träffa sina halvsystrar innan de blir vuxna. Ska jag avvakta och låta det "svalna"? I så fall hur länge?
Tror ni mannen (som är mycket barnkär) kommer att ändra sig angående faderskapet? Själv vill jag gärna bilda familj med honom, men även om han inte vill återuppta förhållandet med mig utan bara träffa sin son ibland så skulle det kännas ok.
Johanna, 35

Manspenelen svarar:

Pigge: Ärlighet vinner
Detta var en svår fråga. Jag tror ju på att ärlighet vinner i längden och en dag så får både syskon och farföräldrar veta sanningen. Det innebär att de borde få veta sanningen och kliva in i sina roller även om pappan inte tänker ta sitt ansvar. Det innebär givetvis att du måste vara 100% säker på att han är pappa. När är en ännu svårare fråga. Handlar säkert om timing.

Leif GW: Tvinga fram test
Du skriver att den där figuren som du råkat ut för är "barnkär". Med tanke på hur han förhåller sig till dig och sin son undrar jag faktiskt hur han ska bete sig för att uppfattas som "en som inte gillar barn". Klå upp grabben med ett basebollträ? Vad faderskapet beträffar så är det väl bara att tvinga fram ett DNA-test från honom. Och sedan släppa loss någon blodtörstig advokat som kan klå honom på mesta möjliga pengar. Sin son tror jag tyvärr att han ger fan i. Det får du gärna hälsa "lilla pappsen" från mig, förresten.

Robban: Ha lite tålamod
Vare sig han skiljer sig eller ej så finns det ingen anledning för honom att förneka sin son. Och grabben har rätt att träffa sin farsa. Du bör dock inte tvinga dig på farföräldrarna, för det var inte dom du låg med. Ha lite tålamod, jag gissar att halvsystrarna blir nyfikna på sin halvbror så småningom, och då kanske de kan träffas och ha glädje av varandra.

Marcus: Fähund och ynkrygg
Hej Johanna. En man som förnekar sin son är ingen man. Till och med Darth Vader erkände sin son. Vill man inte kännas vid sin egen son är man alltid, under alla omständigheter, en fähund och en ynkrygg. Det spelar ingen roll vilken relation han har haft med dig. Jag tycker dock inte du ska kontakta hans föräldrar. Risken är stor att han vänt dem emot dig, och då blir det hela bara värre.