Skriv och fråga manspanelen om allt som rör relationer.
Inget problem är för litet.
Mejla till manspanelen@expressen.se
Formulera din fråga och avsluta med en valfri signatur och din ålder.
VECKANS FRÅGA:
Jag är en kvinna på 46 år och har en dotter på 23 år. Första sambon misshandlade mig, det är honom jag har min dotter med. Vi var ihop i tre år. Jag fostrade min dotter själv. När hon fyllt 15 träffade jag nästa dåre som misshandlade mig psykiskt. Han hade psykopatiska drag och var en mytoman ut i fingerspetsarna. Ett och ett halvt år senare bestämde jag mig för att flytta till Gotland och bara tänka på mig själv.
Sen dök Romeo upp. Han som jag tittade på redan när jag var 20 år. En raggartyp med en Cadillac från 1959. Han har två tonårsbarn och är frånskild. Han lämnade sin fru på grund av drickande, men själv dricker han, kvällar och helger, till synes under kontroll.
Första två åren bäst
Första två åren var väl bäst. Vi skaffade båt och bil. Jag står för lånen. Han är väldigt flörtig av sig och skojar väldigt mycket vilket underlättar livet. Han har fått all frihet och kunnat röra sig som han vill. Han trivs inte riktigt på sitt arbete och började spela för två år sen. Jag har sjukersättning på 12 000 kronor per månad och hälften går till räkningar. Resten ska räcka till allt annat. Nu tycker han att det är för jävligt att mina pengar inte räcker månaden ut. Att han måste betala mat också. Han får 17 000 kronor rent varje månad. Det går väl till bilen, nöjen, bensin och sprit. Han har blivit på dåligt humör. Vill inte lyssna när jag försöker lösa problemen. Han vill inte skära ner på något.
Jag lämnade honom för att markera. Han säger att han saknar mig, men att det svalnat.
Säger att det inte funkar
Han sa till sin bästa vän att han var skyldig för det mesta, som alkohol och spelandet. Till mig säger han att det inte funkar.
Vad ska jag göra? Jag älskar honom med hull och hår, med sina brister och goda sidor. Jag vill att det ska funka. Ända sen jag föddes har jag blivit utnyttjad och misshandlad. Visst har det funnits bra stunder också, men någon gång är måttet rågat. Jag arbetar inom vården så jag kan allt om kriser, har gått på kognitiv samtalsterapi, men fixar inte det här.
Varför vill jag ha honom tillbaka?
Jo, för att jag älskar honom och vill ha honom som han är. Jag saknar hans goda sidor.
Gabriella
ROBERT:
Ta hjälp när du ska välja nästa man
Stäng av honom. Du kommer att vara ledsen ett tag, men det går över. Välj sedan nästa man i samråd med en stark kompis, så att du till varje pris undviker ytterligare en destruktiv förlorare.
PAOLO
Vänta ett tag och se hur det känns
Jag kan respektera att du älskar honom men har svårt att se varför. Kärlek handlar väl om att ge och få och det känns som om han tar för sig av både det ena och andra medan det inte blir något över till dig. Du krisar just nu men vänta ett tag och se hur det känns om några månader. Ibland är det lättare att se klart om man låter tiden gå.
PIGGE
Stå inte ut med att bli utnyttjad
Ta hjälp och filtrera bort fel sorts män. Verkar som att du dras till den typen av karlar. Du jobbar inom vården och verkar ta med dig yrket hem för att vårda och ta hand om. Du måste nog på något sätt jobba med dig själv. Alla män har nog några goda sidor men du ska inte behöva stå ut med att bli utnyttjad. Om han inte ställer upp på dina villkor så är det dags att byta livspartner igen. Du borde eventuellt ta in en kompis som hjälper dig vid nästa val av man. Det verkar som om du inte ser problemen utan mer dras till dem.
LEIF GW
Sparka ut Romeo och välj ett värdigt liv
Gabriella! Hög tid att vakna upp, sparka ut Romeo och välja ett värdigt liv. Finns ett bra och mindre smickrande namn på sådana som han, han är psykopat och problemet med vissa av dem är att de har en viss ytlig charm. Ut med fanskapet, bit ihop och gå vidare. Läs ditt eget brev högt för dig själv så förstår du hur illa det är. Livet är ingen tävlan i självplågeri men själv står du på prispallen sedan länge.