Jag separerade från mina döttrars pappa för snart två år sen. Jag flyttade inte på grund av att känslorna försvunnit, utan för att jag i flera år känt det som att jag levt som ensamstående.
Men vi har ändå kämpat för att försöka flytta ihop igen. Jag har försökt att prata med honom, men det verkar som att han inte kan eller vill komma till ett beslut. Han säger att han älskar mig och inte vill vara med nån annan, men samtidigt kan han inte ta ett beslut om vi verkligen ska satsa på varandra.
Det känns inte som om han gör det. Vet inte vad vi räknas som nu, kan ju inte räknas som särbos i alla fall när jag bara duger ibland. Vad ska jag göra?
Det är jättemånga som inte förstår att jag fortfarande väntar på honom.
Hjälp!

Manspanelen svarar:

Leif GW: Ställ ultimatum
Han kanske behöver en knuff i ryggen eller till och med en spark därbak. Ställ ett ultimatum och får han inte till det då så är han väl inte tillräckligt intresserad.

Robert: Han velar för mycket
Ha inte för höga förhoppningar på att det ska fungera igen. Han velar för mycket. Men om du ignorerar honom stenhårt ett tag så kanske han kommer krypande tillbaka.

Pigge: Var extremt tydlig
Tror att du måste vara extremt tydlig med vad du vill. Genom att ställa krav som han inte kan missförstå så kan ni få det helt fantastiskt i framtiden. Men det kräver att ni båda jobbar på det, båda två dagligen.
Har ni levt ihop efter ett speciellt regelverk lång tid så ändrar man inte på det över en diskussion på en timma. Det är ett stort projekt att få detta skepp att svänga.
En bra start skulle nog vara egen tid typ två till tre veckors semester, där ni åker iväg bara ni två och har som mål att lära varandra hur ni vill leva i framtiden. Det krävs många och långa diskussioner. Troligen måste ni båda förändra och bjuda till för att allt ska funka. Men ni har så mycket att vinna. Tänk på att som man sår får man skörda. Han måste förstå att han inte kan ha kakan och äta den samtidigt. Om inte så får du nog se dig om efter en ny livskamrat.