Jag är 38 år, min man och jag har varit gifta i tio år och vi har två barn. Jag vill be om råd eftersom jag är jättefrustrerad över att min man i princip aldrig tar initiativ till någonting eller pratar med mig.
Jag menar inte om djupgående livsfilosofiska frågor, det har jag släppt för länge sen, utan han säger verkligen ingenting.
Vi har båda bra jobb och gott ställt, så vi behöver aldrig bråka om pengar. Men han tar aldrig initiativ till underhåll på huset. Jag tvättar bilen, skottar snö, planerar och handlar maten. Jag ser till att barnens kläder och utrustningar är okej. Jag gör grundstädningar, men vi har städfirma som gör veckostädning.
Han byter däck, fixar bilen och sköter räkningarna. Om jag kommenterar detta så tittar han bara på mig, utan att säga någonting. Händer det något allvarligt så säger han – ingenting.
Jag får hålla koll på barnens schema och gå igenom alla papper från deras skola. Vi hämtar och lämnar ungefär lika mycket samt lägger barnen ungefär lika ofta. Men det känns som att jag har en barnflicka som hjälper till med barnen. Vad ska jag göra?
Är det för mycket begärt att man delar åtminstone lite mer på hemarbetet och att man pratar med varandra i ett äktenskap, där båda jobbar lika mycket?
Min kärlek håller på att dö. Jag kan inte ens tänka mig att ha sex med en person som mest ligger framför tv:n och dessutom inte säger något. 
Sussie

Manspanelen svarar:

Robert: Kräv samtal eller gå
Man kan vara hur tråkig som helst och göra listor och dela på varenda hushållsgöromål in i minsta detalj, men ert problem är ett annat och större: att ni inte talar med varandra. Ställ honom mot väggen och ge honom en sista chans. Om han inte inser vad som är på gång och tar upp en grundlig diskussion – lämna honom. En döende kärlek utan sex är inget att bygga på. Men var beredd på att diskussionen kan bli jobbig för dig också.

Marcus: Tänk om han är nöjd?
Det mest skrämmande med det här brevet är att jag tror att mannen i fråga faktiskt är rätt lycklig. Har du alls pratat med honom om er gemensamma tystnad? Varför vill han inte prata? Kan det vara så att lycka i hans värld handlar just om att få vardagen att rulla på, utan ekonomiskt krångel, utan strul. Kärlek dör aldrig. Men vi kan välja att välja bort vår kärlek när vi upplever det som att den vi älskar inte bryr sig. Släpa med honom till parterapi. Av egen erfarenhet vet jag att tystnaden då bryts och det är hemskt, svårt, men samtidigt fantastiskt befriande att berätta för varandra hur det inre landet egentligen ser ut.

Pigge: Red ut alternativen
Det tar tid att hamna i den situation ni är i och det tar tid att jobba sig tillbaka. Men ni måste vara säkra på att ni vill, vilket bara kan ske genom att ni pratar med varandra. Båda har ju väldigt mycket att vinna på en förändring. Gå igenom vad som skulle ske om ni lyckades vända skutan. Alternativet är att förhållandet dör ut och plötsligt är ni två singlar som söker nya partners.

Leif GW: Jag är likadan
Kul kille, karln din. Vi verkar vara ganska lika han och jag, så jag tror inte ens att han är naturligt aggressionshämmad. Snarare att han inrättat sitt liv på det där praktiska viset som samtidigt tar död på både närhet och samvaro. Relationer är precis som krukväxter, behöver näring och omsorg för att växa och utvecklas.
Litet praktiskt tips: Prata med karln, ta med honom bort från vardagen. Bara du och han. Så lovar jag att själv skärpa till mig.