Lever sedan 15 år  med en man som jag har barn tillsammans med. Han har alltid varit arbetsnarkoman och större delen av barnens uppväxt har det varit jag och barnen, pappan har jobbat mycket sena kvällar.

För några år sedan ställde jag ultimatum, antingen fick han ägna mer tid åt familjen eller så kunde jag lika gärna bo själv med barnen. Det blev bättre ett tag, men nu är han borta jämt igen. Har försökt prata med honom – han tycker jag är barnslig och att han visst är hemma: ”Men man måste ju få ha sina fritidsintressen.”  Jag hinner aldrig göra något själv eftersom jag har barnen att ta hand om, hemmet, trädgård, tvätt och städ. Ska jag någon gång göra något måste jag ordna med barnvakt.

Jag tror inte att jag älskar honom längre, men vet inte om det beror på att jag känner mig helt slutkörd psykiskt. Men nu vet jag inte om jag orkar mer.
Jag mår bäst när han inte är hemma, då är jag glad och orkar greja och ordna hemma. När han kommer hem blir jag irriterad och vill bara försvinna. Vore det inte för barnen hade jag flyttat för länge sen.
Vore så himla tacksam över att få en manlig synpunkt på det här. 
/Ensamma mamman

Manspanelen svarar:

Pigge: Ta time out
Ni har ju på något vis uppfostrat varandra under många år och det har  varit en del diskussioner och hot. Du behöver vara rätt drastisk för att han ska förstå. Skulle föreslå att ni tog en time out under några månader för att båda parter ska förstå vikten av den andre. Om tre månader drar ni upp riktlinjerna för resten av livet. Det kan bli ett uppvaknande för er båda där ni får lite mer förståelse och inser fördelen med parförhållandet.

Leif GW: Visa brevet
Börja med att visa honom brevet som du skrivit till oss. Ge honom därefter en chans till – bara en – att förstå dessa självklarheter. Förhoppningsvis gör han det. Gör han det inte så är han ingenting att ha.

Robert: Ett sista ultimatum
dStäll ett ultimatum. Säg som det är, att du inte vet om du vill ha honom längre, men att du kan vara beredd att testa dina känslor om han skärper sig. Vaknar han inte av det så tycker jag att du ska dra som en avlöning.