Jag är en kvinna på 42 år och lever med en man som beter sig konstigt när han dricker. Vi har varit ihop i snart nio år. Vår familj består av mina tre barn och hans enda. När min man
dricker blir han väldigt annorlunda. Jag måste bara "se" honom hela tiden. Han
tjatar om hur mycket han älskar mig och ska pussas hela tiden. Det kan vara på
restauranger eller på fester. Om jag inte bryr mig om honom direkt blir han elak och kallar mig fitta och hora och ber mig dra åt helvete.
Nu har det blivit värre, han välte ett bord över mig på en restaurang i våras och senast fick han utbrott här hemma och slog så hårt i dörrarna att
gipsskivorna gick sönder. Jag blir rädd för han skriker så högt och så
jättenära mitt ansikte. Jag har tappat mina känslor för honom och jag vill inte
ha sex med honom längre för jag känner mig kränkt och sårad.
Han säger att han inte minns vad han har sagt eller gjort och har en jätteångest. Han förstår att jag inte vill vara med honom, men när han är full skriker han att jag ska sticka till min älskare som inte finns.
Han är inte så förtjust i mina barn. Den största har flyttat hemifrån och han tycker att mellanbarnet ska flytta. Men problemet är mitt yngsta barn. Min son bodde hos oss varannan vecka förut och då funkade det bättre, men sen började hans pappa att dricka och då flyttade han hem till oss permanent. I början ville min son inte att vi stängde vår sovrumsdörr innan han somnade för att han var rädd för precis allt. Men min sambo blev galen och sa vi var tvungna att ha ett privatliv också. Sonen är tolv år.
För ett par år sedan var vi på semester till Bulgarien och då mobbade han min yngsta son. Därför flyttade jag ifrån honom, men han bönade och bad så vi valde att tro honom och flyttade tillbaka.
Nu är jag mest rädd och allt känns så tungt. Jag undrar hela tiden vad jag gör för fel? Jag kan ju inte fjäska för honom hela tiden som jag måste göra för att allt ska vara lugnt. Men jag har ju ett jobb att sköta också.
Det känns som om jag inte har kraft att flytta ifrån honom och får ångest om jag lämnar honom. Han säger att om jag lämnar honom så har han inget kvar att leva för och inga vänner kvar och hans son vill inte direkt träffa honom längre.
Matilda

Manspanelen:

Leif GW: Det är brådis, skynda dig att skaffa hjälp
Ditt brev är ett sådant där som gör mig allvarligt orolig för din och dina barns hälsa. Av de där vanliga skälen som jag alldeles för ofta stött på i mitt jobb. Det låter på mig som din man hamnat i en psykisk kris och behöver hjälp omgående. Är det så att det finns någon i din och karlns omgivning som kan ställa upp och hjälpa till? Någon som han lyssnar på? Annars får det bli det där gamla vanliga med sociala myndigheter och polis om det nu skulle ha hunnit dit. Finns dessutom åtskilligt med vettiga människor på den kanten. Brådis är det tyvärr, också, så det här är inget som du ska vänta med.

Robban: Ta med dig grabben och stick
Lämna fyllot åt sitt öde, innan du blir fullfjädrad alkoholisthustru. Ta grabben med dig och stick, bara. Ångesten går över, men det gör inte hans beteende. Nyktrar han till permanent kan du alltid ge honom en ny chans.

Marcus: Din man är alkis, jag känner igen mig
Jag är ett nyktert fyllo. Jag har en solidarisk sjukdom. Det betyder att den drabbar alla samhällsklasser och utan tanke på status och annat. Det är också så att flera saker är identiska hos alla fyllon. Jag känner igen mig i en del av det du beskriver. Vilket betyder att din man är en alkis. Han behöver hjälp och det får man genom att komma till insikt om att man behöver hjälp.

Pigge: Ställ ultimatum eller kicka ut honom
Mannen har kraftiga problem och ni bör ta hjälp. Du måste ställa krav och inte falla undan för då får ni aldrig respekt för varandra. Vill han inte ta proffshjälp och jobba sig tillbaka så finns det ju inget att bygga på i detta förhållande. Snacka ut med honom och ställ ett tufft ultimatum om du tror att detta går att reparera. Funkar det inte så bör du kicka iväg honom.