Fråga: Jag är en stark och självständig kvinna på 49 år som alltid har fixat jobb, familj, barn och karriär. Jag har en fråga: Varför hamnar jag i relationer där jag hela tiden ska stötta, förstå och hjälpa mina män? Samtidigt så känns det som just dessa män också ska försöka få mig svag och till slut svika mig! Jag har haft två långa och en kort relation. 
Relation 1: Varade i sju år
Vi var förlovade. Jag var ung och väldigt förälskad. Han var många gånger borta under veckorna. Jag till och med förstod och stöttade när han ville ta time out och göra FN-tjänst och vara borta i sex månader. När jag väl kom och hälsade på honom fick jag höra att jag var otrogen och flörtig. Efter utlandsvistelsen var han som förbytt, han blev svartsjuk. Jag lämnade honom i desperation. Han fick all ekonomisk vinst från huset. Jag började om och byggde upp ett nytt hem.

Relation 2: Varade i elva år
Vi har en tonårsdotter tillsammans. Jag hjälpte honom att starta firma på 90-talet. Jag  tog hand om barn och slet med tre jobb för att få ihop ekonomin under de svåra hundåren. När jag sen var slut och utarbetad, och firman gick bra och kulorna bara rullade in, bytte han ut mig mot en tio år yngre tjej. Det kändes som jag blev kastad på sophögen. Han är dock världens bästa pappa och vi är vänner i dag. Men jag lät honom få ta all ekonomisk vinst från firman. Jag fick börja om igen.

Relation 3:  Varade i tre år
Jag fick kämpa för att han skulle få umgänge med sina fyra barn från ett tidigare äktenskap. Modern till barnen hatade honom. Han hade sämre inkomster än jag, samtidigt som han var underhållsskyldig. Det blev till det bättre och jag välkomnade hans barn in i vår relation. När jag sedan åkte på tjänsteresa till Schweitz, kom det fram att han under en vecka var otrogen med inte mindre än två andra kvinnor. Jag lämnade honom för ett år sedan. Han fick hälften enligt sambolagen. Jag fick återigen börja om på nytt.

Jag har svurit och givit ett löfte till mig själv att inte springa på någon mina mer. Hur undviker jag nu detta? Jag är trots allt levnadsglad. Jag har fått höra av alla mina ex att jag varit lojal och ännu ser jag inte ut som stryk. Jag tror på tvåsamheten och på trohet. Jag vägrar se mig själv som ett offer eller att jag bara lever för att förstå och hjälpa min partner. Hur hittar jag en man som kan ställa upp för mig, ömsesidigt?
Vilka tecken ska jag undvika och vilka ska jag följa? Är det fel att vara en juste och trogen kvinna? Jag önskar bara träffa en juste kille.
Hälsningar  ”en glad skit”

ROBERT SVARAR:

Slåss för det som är ditt
Nej, det är inte fel att vara en juste och trogen kvinna, tvärtom. Men du måste sluta välja osäkra killar, risken är stor att de vill trycka ned dig. Du måste motarbeta den stöttande mamman i dig, och bejaka den flörtiga kvinnan. Och om du ändå skulle tvingas separera igen: ge inte bort allting, utan slåss för det som är ditt.

PAOLO SVARAR:

Ta en time-out för att lyckas
Låter som om du har bränt dig
rejält så varför inte ta en time-out när det gäller män och förhållanden. Du har fastnat i en roll och behöver lära dig att sätta gränser. Det verkar som om du är dina förhållanden och inte den som har dem. Det är skillnad och det måste du lära dig för att lyckas bättre i framtiden så att du känner att du också får ut något av kärleken.

PIGGE SVARAR:

Jag tror de ångrar sig
Nej det är absolut inte fel att vara en juste och trogen kvinna! Eventuellt ska du vara lite mer självisk. Det finns alltför många män som inte förstår sitt eget bästa. Jag tror att dina före detta killar ångrar sig när de inser vad de fick i stället. Bevaka dina intressen under nästa resa. Att vara lite bitchigare skulle säkert kunna fungera.

LEIF GW SVARAR:

Du måste få lite i retur
Kära moder Theresa. Vad tror du om att sikta in dig på någon som
är lite mer lik dig själv, självgående till exempel. Livet handlar
ju ändå inte bara om välgörenhet. Att få lite i retur är väl aldrig fel och inte ens om det handlar om pengar. Ge nästa gubbe en vanlig kravspecifikation innan det drar ihop sig. Fixar han den så är det säkert en bra karl.