I ett alternativt, bättre universum hade vi aldrig haft ett eurosystem där stater kunde miss- köta sig för att de visste att de skulle bli räddade av andra.
I ett något sämre universum hade vi ändå låtit Grekland gå i konkurs för ett par år sedan - innan stater och banker pumpat in så mycket i landet att vi nu alla står och faller med det.
Nu lever vi tyvärr i ett universum styrt av politisk prestige och kortsiktighet och nu har vi bara att diskutera hur säkerhetsbältena sitter när krocken kommer.
Tre stora problem måste omgående lösas. För det första är Grekland bankrutt och kan inte betala tillbaka lån som snart är uppe i 160 procent av BNP. För det andra vågar få låna ut pengar till Italien och Spanien eftersom de kan gå samma väg. För det tredje kan dessa problem knäcka Europas banker eftersom det är de som har lånat ut pengarna.
Inför gårdagens EU- och eurotoppmöte förklarade Frankrikes president Nicolas Sarkozy att Europa kan kollapsa om en lösning uteblir.
Sällan har förväntningarna varit så uppblåsta och insatserna varit så stora. Med tanke på det usla utgångsläget var det en bedrift, men de gjorde faktiskt situationen än värre.
Den plan som diskuteras går ut på att skriva ned Greklands skulder till bankerna med ungefär hälften, tillföra bankerna kapital och stärka räddningsfonden EFSF för att stödja Italien och Spanien.
Mycket är ännu osäkert och olöst, men mycket tyder på att de misslyckas på varje punkt.
Bankerna ska tillföras runt 110 miljarder euro för att klara förlusterna, antingen på egen hand eller genom staten. Det är både för mycket och för lite. För mycket, för bankerna är skakiga av det skälet att staterna som de lånat ut till är det. Om stater ger kapital till bankerna blir staterna än mer fallfärdiga, och då blir bankerna i sin tur än mer sårbara.
Samtidigt är summan för liten. Internationella Valutafonden, IMF, menar att bankerna behöver minst 200 miljarder euro för att klara förlusterna på statsobligationer - kanske upp till 300 miljarder.
En serie statskonkurser skulle slå ut det europeiska banksystemet.
En grekisk skuldnedskrivning är nödvändig, och en halvering av skulderna till bankerna låter imponerande. Men det är en halvering av en ganska liten del av skulderna.
Ungefär 30 procent har de lånat av grekiska banker och pensionsfonder, ytterligare 30 procent av andra euro- stater, av centralbanken och IMF.
Det är alltså bara 40 procent av skulderna som ska halveras. Det skadar bankerna, utan att risken försvinner att Grekland ändå går mot en kaotisk konkurs så småningom.
De 440 miljarder euro som finns i EFSF är inte tillräckligt för att stödja till exempel ett Italien på fallrepet.
För att få pengarna att räcka längre ska EFSF säga till privata investerare att de borde låna ut till Italien i utbyte mot att EFSF täcker de första förlusterna på lånet om Italien inte kan betala tillbaka allt.
Det är en innovativ lösning som skulle ha imponerat på de amerikanska investmentbankirer som skapade allt mer invecklade bostadsobligationer fram till 2008.
Tyvärr är den är lika riskabel. Om EFSF hade lånat ut till Italien direkt och landet tvingats skriva ned lånen med 20 procent hade EFSF bara för- lorat 20 procent av pengarna. Om det sker med denna lösning betyder det att EFSF raderas ut över en natt och eurozonen står utan försvar.
Detta kan göra att livbåten kollapsar. Frankrike kan förlora sitt högsta kreditbetyg och då inte längre låna billigt för att rädda bankrutta banker och stater.
Då står ett allt fattigare Tyskland ensamt när Grekland väl gör konkurs, Italien inte kan låna och bankerna börjar falla.
EU:s ledare har inte räddat Europa, de har riggat systemet för en finansiell katastrof.

JOHAN NORBERG
Johan Norberg är författare och debattör. I fjol gjorde han dokumentären "Överdos - en film om nästa finanskris".