Jag läste nyligen en artikel om en undersköterska som hade stulit en disktrasa på jobbet. Hon fick lämna sin tjänst med omedelbar verkan. Hon hade skött sig exemplariskt i övrigt. Borde man inte också få sparken för bristande moral när det handlar om att missköta förvaltningen av lågavlönades pensionsbesparingar?
Gång på gång visar ledare och chefer inom företag och organisationer stor inkompetens, men allvarligast av allt: brist på moral.
Den här gången handlar det om en person som leder mitt eget fackförbud, LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin.
Jag är precis som Wanja Lundby-Wedin undersköterska. Lika självklart som det var för henne att gå med i facket var det för mig. Som trogen kommunalare känner min besvikelse för Wanja Lundby-Wedin inga gränser.
Som ordförande är man vald att göra sitt bästa för den organisation som man företräder. När det gäller LO handlar det om en organisation som representerar en stor andel låginkomsttagare. Vanliga människor som kämpar för att få ekonomin att gå ihop varje månad. Många av oss som jobbar inom vården pensionssparar inte. Anledningen är att lönen inte räcker till. Man prioriterar bort det som inte är absolut nödvändigt för stunden.

Att använda pengar från människor som sliter med mat och hyran, till en chefs pensionslön som per månad motsvarar mer än tre årslöner för mig - och då har jag inte räknat med hans bonus och den vanliga månadslönen - det är vad kallar för bristande moral!
Vi LO-medlemmar måste kunna lita på att våra sparpengar förvaltas på bästa sätt för framtiden - och inte används till mångmiljonersättningar till chefer.
När jag läser om hur styrelsen och ledningen i AMF har agerat undrar jag vad som har hänt med oss människor. Det måste ju gå att hitta kompetenta och personer med hög moral som vill ha toppjobb, även utan fantasipensioner. Var finns ansvarskänslan för den arbetsuppgift man har tagit på sig? Vad innebär det att åta sig ett styrelseuppdrag? Är det lite extra pengar insatta på ett konto varje år för att skriva under beslut som man kanske har skummat igenom vid köksbordet timmarna innan besluten ska fattas? Eller handlar det om att göra noggranna analyser och utreda konsekvenser och risker för olika beslut?

Jag trodde att människor med styrelseuppdrag var människor med hög moral, specialkompetens och ärlighet.
Jag trodde att människor som Wanja Lundy-Wedin, som gått den långa vägen, vet hur vi vanliga människor lever och därför gör sitt bästa för dem som de representerar.
I Sverige pratas det om att det ska vara lika för alla, men nu har jag kommit till att det inte är så det fungerar. De som tjänar mest vill ha mer, och de som tjänar minst ska betala till dem som tjänar mest. Självklart ska det finnas löneskillnader. Utbildning och kompetens ska löna sig. Men alla dessa pensionsavtal och bonusar - är det rimligt att man fortfarande får jättemycket pengar när man får sparken eller har slutat hos sin arbetsgivare?
Jag har betalat medlemsavgift till Kommunal i 17 år. I dag betalar jag cirka 600 kronor per månad för min 73-procenttjänst. Det är mycket pengar i relation till min låga månadslön. Kan jag vägra att bidra till omoraliskt höga ersättningar till toppchefer? Finns det någonstans där jag kan placera mina sparpengar utan att stötta detta omoraliska system?

Jag tror inte det. Madrassen kommer att bli tjockare och knöligare.
Som ledare bör man avgå när det inte längre finns något förtroende från personalen eller medlemmarna. Men det är uppenbart att alla inte själva förstår när det är dags.
Wanja Lundby-Wedin, du vet nog vad du måste göra.

Sarah Wägnert

Sarah Wägnert är undersköterska. Hennes larm om bristerna inom vården resulterade i lagen Lex Sarah.