I dag har det gått sex månader sedan Barack Obama svor presidenteden inför över en miljon människor vid Capitolium i Washington. Men det känns redan som en evighet sedan vi senast hörde av den förre presidenten George W Bush, kanske för att Obama så snabbt fyllt ut presidentkostymen.
Den unge Illinoissenatorn kunde flytta in i Vita huset efter en historiskt lång och dyr valkampanj. "Förändring som vi kan tro på", den slogan som Obama hade inpräntat i väljarna, sätts nu på prov. Men går det att förnya ett USA som har gjort sig ovän med så stora delar av världen? Och går det att ge hopp till en nation där många av medborgarna redan har börjat att ge upp?
Det var i alla fall ingen överraskning att Barack Obama fick en tung uppförsbacke. Han hade haft fullt upp enbart med krigen i Irak och Afghanistan och den djupa finansiella krisen. Men han fick snabbt även låta staten gå in som delägare i bil-industrin och samtidigt bekämpa utbrottet av svininfluensa.
Obamas största misslyckande hittills har nog varit oförmågan att snabbt besätta positioner inom statsförvaltningen. Obamas snabba reformtakt gjorde det viktigare än någonsin att ha folk på alla poster redan från start, men som ett exempel var finansminister Timothy Geithner näst intill ensam om att bära de tunga bördorna på sitt departement i början på året.
Det pågående arbetet med hälsoreformen kan däremot betraktas som en stor framgång för Obama.

Trots att opinionssiffrorna för Obama har dalat något sedan rekordsiffrorna i januari så är han fortfarande betydligt mer populär än sin företrädare.
Från Vita huset-reportrarnas rent egoistiska perspektiv var George W Bush däremot attt föredra på många plan. Hans stab fanns alltid där när man behövde en kommentar eller ett schema. Det saknar vi nu när vi tvingas jobba med Obamas unga, oerfarna och ostrukturerade pressmänniskor. Vita husets slingrande talesman Robert Gibbs har tappat en stor del av den respekt som hans föregångare lyckades bygga upp. Det har faktiskt blivit ett stående skämt i Washington - ju mer liberal en organisation är, desto mer oorganiserade verkar de vara. Samtidigt har alla presidentadministrationer liknande problem i början, alla medarbetare börjar på samma dag och ingen vet ens hur man hittar till toaletterna eller var telefonerna finns. Men så här långt så tror jag att kombinationen av president Obama med Bushs stab hade varit perfekt.
Det finns även andra anledningar till att George W Bush var populär bland reportrarna. Hans vana att gå till sängs tidigt uppskattades väldigt mycket av presskåren som därmed var arbetsbefriad. Då kunde vi lättare acceptera Bushs vana att gå i kyrkan tidigt om söndagarna, vilket vi morgontrött tvingades bevaka från de bakre bänkraderna.

Eftersom president Obama håller så många bollar i luften samtidigt så har vårt jobb också blivit mer krävande. George W Bush gick in för ett ämne i taget, men nu måste jag hålla mig uppdaterad om flera stora områden samtidigt. Vanligen jobbar jag mellan 12 och 15 timmar per dag, ibland mer. Men nu ser jag fram emot augusti då kongressen och Vita huset har sommaruppehåll och då det räcker med åtta timmarsdagar.
Arbetsmängden har också ökat eftersom intresset för presidentfamiljen är så stort. Familjens nya valp Bo lockade ett sällan skådat presspådrag. Michelles ärmlösa klänningar, Baracks förkärlek för riktiga hamburgare och dottern Malias födelsedagskalas på Camp David är andra detaljer som skapat rubriker. Kanske är det behovet av något nytt och positivt som gjort att familjen Obama, i likhet med än gång Kennedys, allt mer fått status som USA:s kungliga familj.
Den korta smekmånad som Obama hade i början av året är nu definitivt borta och presidenten möts av frän kritik från alla håll. Republikanerna har som väntat satt hårt mot hårt, på sina fyra utlandsresor har Obama fått känna av antiamerikanismen och hans liberala kärnväljare är ilskna över att Obama ofta positionerar sig i mitten, bland annat när det gäller homosexuellas ställning i den amerikanska armén
Men det slutliga avgörandet om Obama har lyckats kommer när mandatperioden är slut och folket får ge sitt omdöme: Blir det Obama i ytterligare fyra år eller får USA sin 45:e president.

LOVISA FROST