ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Vi måste tåla nidbilderna

ANNONS:
FAKTA

Fil.
dr.
Pernilla Ouis är muslim och forskare vid Etnologiska institutionen vid Lunds universitet och IMER (Internationell Migration och Etniska Relationer) vid Malmö Högskola.
I boken "Muslim i Sverige" (skriven tillsammans med Anne Sofie Roald; Wahlström & Widstrand, 2003) beskriver hon bland annat konflikten mellan McWorld och Mecka.

Visa merVisa mindre
Läs mer
Visa flerVisa färre
    Den danska tidningen Jyllands-Postens publicering av bilder på profeten Muhammed har utlöst våldsamma reaktioner i den muslimska världen.
    Flera arabländer hotar med bojkott av Danmark.
    I indiska Kashmir utlöste publiceringen upplopp och det finns de som varnar för att bilderna kan leda till terrorattentat i Danmark. Situationen har inte blivit mindre dramatisk av att FN lagt sig i och fördömt Danmark.
      I dag skriver muslimen och etnologen PERNILLA OUIS att uppståndelsen är överdriven och att Europas muslimer måste respektera yttrandefriheten. Hon anser att muslimenheten ägnar sig åt icke-frågor som slöjförbud i stället fär att ta tag i verkliga problem.
Jyllands-Posten publicerade i höstas ett antal karikatyrteckningar av profet Muhammed. Sedan dess rasar hela den muslimska världen alltifrån gräsrötterna ända upp till högsta diplomatiska nivå. Det är en klassisk konflikt vi har framför oss där väst framstår som vidsynt, modern och lite rolig, medan öst av egen kraft lever upp till Orientalismens värsta myter: auktoritär och oförmögen att förstå såväl yttrandefrihet som demokratiska principer. Dessutom framträder muslimen som totalt humorbefriad. Det är typiskt att muslimer återigen nappar på det de uppfattar som "provokationer" och gör islam precis till det monster många muslimer i decennier försökt frigöra sig ifrån.

Man kan tycka att

å ena sidan borde Jyllands-Posten ha förstått vilka krafter som publiceringen av bilderna satte i gång. Att hänvisa till den heliga yttrandefriheten när islams profet karaktäriseras med kroknäsa, sabel och bomb, kan anses vara samma sak som att tycka att det är okej att reproducera 1930-talets antisemitiska nidbilder av judar. Muslimer har alltsedan korstågens tid varit i kulturellt underläge och beskrivits stereotypiskt, och det finns ingen anledning att uppmuntra denna typ av bilder. Maktperspektivet måste finnas med när frågan diskuteras. Man bör försöka förstå varför muslimer känner sig kränkta; det beror inte främst på bildförbudet menar jag, utan just på att islams profet framställts på ett nedvärderande sätt. Att ingen vill bemöta muslimernas protest på allvar, eller ens erkänna deras sårade känslor, spär på den muslimska förnedringen ytterligare. Historien upprepar sig; vi har varit med om det förr. Muslimska radikala grupper får vatten på sin kvarn: "Där ser ni, väst hatar och motarbetar oss!"

Chefredaktören Carsten Juste

säger (Sydsvenskan 1 januari) att han inte kan förstå hur "enkla, banala och harmlösa teckningar" kan skapa en sådan reaktion. Liksom de flesta sekulära människor har han accepterat att ingenting längre är heligt, inte ens religionen. Kristendomen har sedan länge abdikerat som sanningsbärare och om den kan det skojas friskt. Ingen blir upprörd av det. Denna förståelse överförs sedan på resten av världen och andra förhållningssätt inom alla andra religiösa traditioner. Samtidigt kan man tycka att muslimer, å den andra sidan, måste acceptera premisserna i det samhälle de faktiskt är en del av. Tolerans mot andra grupper och deras åsikter är grunden för muslimers närvaro i väst. Att vara föremål för humor kan dessutom vara en indikation på att man faktiskt ingår i majoritetssamhället. Den muslimska reaktionen på publiceringen av bilderna ter sig barnslig, överdriven och patetisk - och fullständigt obegriplig för de flesta. Oavsett vilket, är det skrämmande att just denna reaktion kan göra att Danmark blir mål för terroraktioner. Orientalisternas tes är därmed bekräftad: muslimer är intoleranta, imbecilla och våldsbenägna. "Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två", som sagt var.

Kanske kan man dock

lyfta blicken något och se konflikten, inte i termer av öst och väst eller civilisationernas oförenlighet utifrån Samuel Huntingtons tes, utan i termer av en konflikt mellan det traditionella och det postmoderna. I det traditionella finns det heliga kvar, och det är i många avseenden Gud och religionen som styr världen. I det postmoderna samhället däremot finns ingen trovärdig grund för sanning och värderingar kvar. Alla Stora Berättelser har avslöjats och demaskerats. Det dominerande draget är ironin och distansen, och där verklighet blivit "verklighet" med citattecken - allt kan ifrågasättas. Jag skulle vilja påstå att konflikten är en klassiker mellan det postmoderna McWorld och det traditionella Mecka. Benjamin Barbers term "McWorld" karaktäriseras av globaliseringen av västerländsk konsumtionskultur - av McDonald's, Macintosh och MTV som sprids i en rasande Coca-Colonisering över hela världen. Mot denna anstormning finns rester av traditionella förhållningssätt som jag symboliserat med "Mecka", där helighet, hängivenhet och allvar är viktiga ingredienser. Några kämpar fortfarande emot, men kampen är ojämn. Vi vet redan vem som vinner.

Om jag var konspiratoriskt lagd

skulle jag säga att någon verkar styra muslimerna så att de gör självmål hela tiden. Muslimer bryr sig bara om små icke-frågor, vars enda syfte verkar vara att undergräva deras egen position. I stället för att engagera sig mot hedersvåld för kvinnors rättigheter, demonstrerar Europas muslimer i tusentals mot Frankrikes förbud mot slöjan i skolorna. Vad jag önskar att muslimer kunde låta dessa symbolfrågor passera. Det finns viktigare frågor att engagera sig i: ekonomisk och social marginalisering för att nämna några. Jag suckar. Om vi muslimer bara kunde lära oss att bjuda på oss själva och vår religion. Men kan vi det har vi blivit distanserade med ett ironiskt förhållningssätt till vår religion. Då har vi blivit postmoderna och därmed är inget heligt längre. "Allt som är fast förflyktigas", sa Marx. Likgiltighet, fragmentering och upplösning är den fredliga samexistensens pris, kära systrar och bröder. Take it or leave it. PERNILLA OUIS
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: