Är Europa en bra idé? Hur gör man överhuvudtaget för att säga om en idé är bra? Ordnar man en folkomröstning?
I Sverige gillar vi att vara rationella. Därför ordnades grundliga studier för att ta reda på konsekvenserna av att införa euro som valuta. Det fanns skäl som talade för och skäl som talade emot, det stod och vägde. Även opinionen stod länge och vägde, till slut blev nejsägarna fler, så vi gick inte med.
Men det som hänt det senaste året i eurozonen ingick inte i den seriösa diskussionen i Sverige 2002- 2003. Det vara bara oseriösa bedömare som talade om finansiell kollaps, statsbankrutter, bankvansinne och massarbetslöshet.
Jag var för euron, men jag måste säga att utredningarna som gjordes berörde mig föga. Om Europa är en bra idé kan man inte utreda fram. Europa är en bra idé av historiska skäl i vår tid. Om två hundra år kanske Europa är en dålig idé, kanske Europa då inte ens är en idé, i politisk mening, alltså som en del av en möjlig framtid. Det vet vi inget om.
Jag hade hellre delat villkoren fullt ut med dem som nu genomgår Europas kris, och även i Sverige kommer vi att få göra det, vad vi än tycker. Jag hade hellre gjort det eftersom Europa är vårt hem och vår gemenskap. Det mesta av vad vi är delar vi med Europa, vi är en dryg procent av EU:s befolkning, en dryg promille av jordens. Vi lever i samma globala blodomlopp.

Niall Ferguson, historiker vid Harvard, har nyligen skisserat ett scenario för ett sönderfallande Europa år 2021. Ferguson ser ett Storbritannien, med Irland, som orienterar sig mot USA. Han ser ett kluster av vikingastater i norr som också fjärmar sig från kontinenten. Han önsketänker, på samma sätt som han förut önsketänkte, i boken Colossus (2004) om ett globalt amerikanskt imperium efter 9/11. Nu är krigen slut. USA har krympt. Profeter tar alltid miste.
Ingen kan veta hur det är 2021. Ingen kan därför veta hur det kommer att gå med Europa och EU. De som anser att Europa i första hand är till för Sverige har nu inga problem med att betacka sig för allt samarbete och tycks inte heller bekymra sig för om Unionen sönderfaller. Om man däremot tycker att fred och samarbete är viktiga värden borde man vara orolig. Sedan 1600-talet har det formulerats europeiska fredsprojekt. De har alla vilat på nationernas politiska representation. Nu när vi har ett som fungerar, för första gången på fyra hundra år varför skulle vi lättsinnigt förskingra denna historiska landvinning?

Om Europa skall bestå är det vår gemensamma uppgift att arbeta vidare på idén. Den är inte given. Den kan bli konservativ, radikal, socialdemokratisk, liberal, kanske alla dessa i skiftningar och skeden. Det beror på oss, uppgiften är demokratisk.
Vi förstår varför Europas människor nu vänder Europa ryggen, även i Tyskland. De har förlorat förtroendet för regeringar och ledare som medverkat till förskingring och plundring som nu ökar de sociala klyftorna. I norr oroar man sig för att Sydeuropa skall utvecklas till EU:s bidragsmottagare. I söder känner man sig lurad.
Är alltsammans EU:s fel? På sätt och vis ja, såtillvida att EU inte tagit fullt ansvar för de stora uppgifter man tagit på sig. Unionen överlever nog, på det sätt EU egentligen alltid utvecklats genom kriser. Men frågan kommer att ställas på allvar om hur ansvaret skall kunna tas och därmed om mer federala lösningar i alla fall på det ekonomiska området.
Det betyder att S borde ompröva sin inställning till europakten. Den är inte perfekt, men den är det vi har och den markerar viljan att bidra. Moderaternas opportunism är förstås förväntad. Den tillämpas numera i alla frågor. Tiden har kanske kommit för paret Romson och Fridolin att ta ledningen i svensk europapolitik? En scenförändring som kan te sig oväntad, men som inte skulle vara annat än en anslutning till europeisk grön ideologi. Deras moraliska syn på ekonomi är just nu en tillgång.

Varje kris är en möjlighet. Och att se möjligheterna är nödvändigt. Världen har inte upphört att vara global. Kina, Indien, Brasilien, Sydostasien, det snart vaknande Afrika. Europa har sedan årtionden minskat sin roll i världen, det gäller inte minst Sverige. Är det någon som tror att vårt sätt att leva och de värderingar om frihet, tolerans och öppenhet som vi med rätta förknippar med Europa kommer att stå sig starkare i en värld där 27 före detta förenta stater alla kan ha det precis som de vill i sina små riken? I så fall: välkommen tillbaka till historien.

SVERKER SÖRLIN
Sverker Sörlin är professor i miljöhistoria vid KTH och författare. Han har bland annat skrivit Världens ordning och Mörkret i människan, Europas idéhistoria 1492-1914 som belönades med Augustpriset.