Handen på hjärtat, hur många känner egentligen till att vi har en grundlag som heter regeringsformen? Eller att den inleds med "all offentlig makt utgår från folket"?
Den svenska grundlagen har alltför länge varit en exklusiv angelägenhet för politiker. Den är skriven på 1970-talet i en tid när tilltron till politiska beslut stod i zenit och utformades främst för att möjliggöra den politiska elitens maktutövning. Just därför har den folkliga förankringen saknats kring författningen. Grundlagen har inte varit ett verktyg för enskilda människor att hävda sin yttrandefrihet, religionsfrihet, integritet, äganderätt eller andra grundläggande fri- och rättigheter gentemot staten.
Nu öppnas chansen att ändra på det. Strax före jul landade regeringens proposition "En reformerad grundlag" på riksdagsledamöternas skrivbord.
Det är breda författningspolitiska reformer som föreslås mot bakgrund av att Sverige har förändrats sedan 1970-talet. Sverige har blivit mer internationaliserat, mer individualiserat och mindre kollektiviserat. Helt centralt är den serie med reformer som stärker domstolarnas konstitutionella ställning och som tydliggör deras roll som yttersta garant för att svenska folkets fri- och rättigheter värnas.
Här finns förslag om att avskaffa den begränsning - det så kallade uppenbarhetsrekvisitet - av domstolarnas möjlighet att underkänna lagar vars konsekvenser strider mot regeringsformens fri- och rättighetskapitel. Motivet är tydligt: "Här är det av särskild betydelse att grundlagens regler fullt ut får genomslag i rättstillämpningen".
Här föreslås också att makten över domarutnämningarna - rättstatens rötter - i all väsentlighet flyttas ut från den politiska makten till en fristående nämnd.
Med detta ökar maktdelningen mellan den verkställande och dömande makten och domstolarnas förutsättningar att självständigt värna grundlagens principer ökar.
I linje med detta tydliggörs också domstolarnas självständighet med ett eget kapitel, lagrådets makt växer och regeringsformens fri- och rättighetskapitel utökas med ett uttryckligt skydd för opartiska rättegångar och för den enskildes privatliv.
Just i detta ligger nycklarna till en folkligt förankrad författning. Ska grundlagen bli en symbol för vår demokrati så måste den vara ett verktyg för enskilda att hävda sina grundläggande fri och rättigheter. Grundlagen ska sätta gränser för den politiska makten - och gränsen går vid våra grundläggande rättigheter. Passeras den gränsen ska våra rättigheter skyddas i domstol.
På samma sätt som vi dessvärre inte kan ta evig fred för givet så kan vi heller inte utgå från att våra makthavare alltid kommer att vara goda.
Vår grundlag kan heller inte bara skrivas för soliga dagar, utan måste fungera även i ett skymningsland där antidemokratiska eller främlingsfientliga krafter tar plats i riksdag och i regering.
Skulle Sverige ställas inför tryck - inifrån eller utifrån - behövs en författning som svårt kan sättas ur spel och som försvarar frihet och mänskliga rättigheter.
Vår demokrati värnas med en starkare grundlag där fri- och rättigheter är mer än bara allmän politisk retorik utan en väsentlig juridisk realitet. Det måste våras för det konstitutionella fri- och rättighetsskyddet i Sverige.
HENRIK VON SYDOW
