Den pensionerade läraren Katsusuke Yanagisawa var 71 år gammal när han 2007 besteg Mount Everest. När han efteråt fick frågan hur han kommit på idén att bestiga världens högsta berg förklarade han att han fått en glimt av det från en annan bergstopp, Cho Oyu, världens sjätte högsta berg som han lyckades klättra upp på året innan. Katsusuke Yanagisawa lär oss en del om framtidstro. Om att nå ett mål vid 70 och genast sätta ett nytt mål för 71.
Vi som skriver detta möttes på ett öppet möte med kaffe och bulle i Broby. En kvinna av årgång 1923 från Knislinge och en man född 60 år senare i Vittsjö. Det vi har gemensamt är att vi tycker att historier som den om Yanagisawa borde återberättas för att det är fantastiskt när människor tar sig över hinder, inte just när gamla människor gör det. Alla människor borde få möjligheten att leva de liv de vill leva, hela livet.
Den som nått pensionsåldern har ofta mycket kvar att ge, som handledare på sin gamla arbetsplats eller i det föreningsliv som kan blomstra av seniorers kraft. Problemen uppstår först när vi börjar betrakta äldre som förbrukade och misslyckas med att ta tillvara de erfarenheter och den energi varje människa bär på.
Att vi har en äldreomsorg man kan känna sig trygg med är inte bara viktigt för dem som har vårdbehov. Tryggheten är också viktig för den äldre som fortfarande har kraft att ge i arbetslivet eller föreningslivet. På det sättet har vi inte en äldreomsorg bara för att ta väl hand om dem som i dag är i behov av omsorgen, utan för att vi alla ska kunna känna trygghet inför ålderdomen.
Gustav Fridolin. Foto: Cornelia NordströmDärför är rapporterna om missförhållanden i äldreomsorgen så nedslående. När äldreministern Maria Larsson hänvisar till personalens civilkurage, så går något av huvudpoängen förlorad. Visst är det bra när undersköterskor vågar slå larm om omsorg som inte håller måttet, men målet måste ju vara att ingen ska behöva slå larm. Inte ska väl god omsorg heller stå och falla med att personal riskerar jobbet?
Det måste finnas tillräckligt med personal i äldreomsorgen. Man ska inte bara ha tid att byta ett inkontinensskydd som behöver bytas, utan också för ett samtal, en promenad eller kanske att låta de äldre delta i matlagningen. Många unga människor kommer i dag aldrig ut på arbetsmarknaden, samtidigt så finns det mycket som behöver göras bland annat i äldreomsorgen. Vi måste värdera jobbet som görs i omsorgen högre, så att vi kan utbilda fler till omsorgsyrken. Det är inte bättre ekonomi att betala kostnaderna för undersköterskors arbetslöshet än att betala dem för att göra sitt viktiga jobb.
När man gör en besparing på ett område har det en otäck förmåga att dyka upp som kostnad på ett annat. Nedskärningar på äldreomsorgen blir lätt till kostnader när äldre inte får den omvårdnad och stöd som gör att man kan hålla sig frisk. Att skriva ut piller snarare än att ge stöd utifrån den äldres önskemål är inte att ta väl hand om den äldre, och sällan klok hushållning med resurserna. Bara i Skåne beräknas kostnaderna för sjukhusinläggningar på grund av att personer över 75 har fel- och övermedicinerats till hundratals miljoner kronor årligen.
Att däremot ge äldre möjlighet att ta sig över hinder kan vara väl investerade pengar. En sådan sak som fria bussresor för äldre kan vara det som ger möjlighet till ett socialt liv, till delaktighet i föreningar och till engagemang. Det kan ge den gemenskap som gör att man känner sig och håller sig frisk.
En äldreomsorg som mer utgår från den äldres önskemål och vilja kan därför bli lika samhällsekonomiskt effektiv som en äldreomsorg där varje kostnad trycks ned. Då får fler äldre utrymme att blomma ut. Alla kommer kanske inte bestiga berg, men alla kommer bidra till ett bättre Sverige.
Gustav Fridolin och Mildred Hilleskog
Gustav Fridolin är språkrör för Miljöpartiet och folkhögskollärare.
Mildred Hilleskog är frilansjournalist och tidigare liberal skribent vid Kristianstadsbladet.
