Midsommar är en den tid på året då många möter alkoholens positiva sidor i hemmet eller utomhus. Det är tyvärr även en tid på året med farligt bruk. Rattfyllorna ökar och risken att möta en trafikant med alkohol i blodet är stor. I snitt krävs nio människors liv varje år under denna helg. Polisen mottar fler larm om fylleri och olyckor. I Malmö har polisen deklarerat nolltolerans, och kommer att beslagta all alkohol som tillhör personer under arton år.

Går det att minska skadorna från alkoholen? Är det alkoholen i sig eller vissa typer av bruk som är farligt?
Sveriges alkoholpolitik går i korthet ut på att folkhälsan förbättras om den totala alkoholkonsumtionen sjunker. Den tar inte hänsyn till vem som dricker och hur, däremot ologiskt nog vad som dricks. Som en följd verkar dagens alkoholpolitik tycka att det faktiskt är bättre med en befolkning som består av 90 procent helnykterister och 10 procent grava alkoholister, än 100 procent måttlighetsdrickare eftersom totalkonsumtionen blir lägre. Modellen har inte varit framgångsrik i praktiken, då totalkonsumtionen ökat sedan 90-talet om man lägger till insmugglad, hembränd och utlandsinköpt alkohol till den sålda mängden. De alkoholrelaterade dödsfallen har stigit från 6000 årligen i mitten av 90-talet till cirka 7500 idag. Huvudsyftet med politiken var väl att rädda liv?

Andra länder har också folkhälsoproblem, och tar dem på allvar, men med nya idéer. Det hölls den 11- 15 maj en konferens i Barcelona med världshälsoorganisationen WHO som partner om en ny syn på folkhälsan, skadereduktionsmodellen.
Den sätter alkoholen i ett socialt sammanhang för att minska skadorna, istället för den sammanlagda konsumtionen i samhället. Det finns ju skillnader i skador mellan olika dryckesmönster, så åtgärder kan riktas mot de individer, grupper, beteenden och platser där risken för alkoholrelaterade skador är högre. Vad som är en problematisk konsumtion kan inte bara avgöras av mängden som dricks. Då kan dåliga vanor tidigt förändras, utan att slösa resurser på de som inte har problem.

Alasdair Forsyth, forskare vid Glasgow Caledonian University, berättade vid konferensen i Barcelona om Skottlands program för skadereduktion. Man har riktat in sina åtgärder mot farligare fylleri och skador som sker i hemmet. Om folk istället konsumerar på restauranger, barer och pubar så kan man satsa på träning av personalen och se till att alkohol serveras på ett säkrare sätt. Man har sett problem med att färre utskänkningstillstånd leder till att lokalerna blir dyrare. Problemen försvinner inte för att drickandet flyttar utomhus, där finns det ingen som kan säga till när det är nog. Fler och mindre utskänkningslokaler gör att kundkretsen blir fastare, och personalen kan lättare lära sig var gränserna går.
Specialerbjudanden som "happy hour" leder till mer intensivt drickande, då är det bättre att sänka priset och se till att drickandet blir mer jämnt utspritt över tiden. Städning är lättare på lokal, då många skador orsakas av krossade flaskor och dessutom ger en dålig miljö som ytterligare ökar skadorna och drickandet.

Det viktiga i utvärderingen av en lokals utskänkningstillstånd bör inte vara antalet polisutryckningar, utan istället att se över vilka insatser som en lokal gör för att minska alkoholskadorna.
Forsyth berättade om en annorlunda syn på ungdomar och alkohol. Högre åldersgränser stoppar vissa från att dricka men har en baksida, det ger langningen större spelrum i just den åldern där dåliga dryckesvanor grundläggs.

"Grundande", att dricka billig alkohol till berusning hemma innan man går ut på lokal, är ett problem också i Skottland, men det pekar på vikten av att även försäljare tas med i arbetet. Arbetet med minderåriga är förstås viktigt, men man ser också att samhällets känslighet för skador hos ungdomar kan riskera att man tar resurser och tid från svårare problem hos vuxna riskgrupper.

Arbetet med att utveckla sociala normer i samhället för när, var och hur man dricker spelar stor roll. Där har Skottland visat ett intressant alternativ, som folkhälsominister Maria Larsson kan ta lärdom av. Genom skadereduktionsmodellen så vänds politiken till att även omfatta påverkan av efterfrågan på alkohol, inte bara utbudet, och alkoholpolitiken blir ett gemensamt ansvar för fler. Förutom staten och folkhälsomyndigheterna engageras även lokalsamhället och näringslivet, där initiativen även tas nedifrån. Lyhördhet och utvärdering med lokala samhället blir viktigt för att finna acceptabla åtgärder. Vad som är bra åtgärder kan då varieras över tid och plats.
Kanske det finns tidpunkter på året som det bör vara lättare att gå på krogen?

Waldemar Ingdahl
Waldemar Ingdahl är VD för tankesmedjan Eudoxa.