Förskolan är inte en tortyrkammare vi lämnar våra barn till. Ändå har vi hysteriskt bråttom att få dem därifrån. Jag tänker inte längre ställa upp i den outtalade hämtar-tävlingen oss föräldrar emellan, skriver Hannah W Almerud. Foto: Privat.Förskolan är inte en tortyrkammare vi lämnar våra barn till. Ändå har vi hysteriskt bråttom att få dem därifrån. Jag tänker inte längre ställa upp i den outtalade hämtar-tävlingen oss föräldrar emellan, skriver Hannah W Almerud. Foto: Privat.
Förskolan är inte en tortyrkammare vi lämnar våra barn till. Ändå har vi hysteriskt bråttom att få dem därifrån. Jag tänker inte längre ställa upp i den outtalade hämtar-tävlingen oss föräldrar emellan, skriver Hannah W Almerud. Foto: Privat.
Från och med nu ska jag lägga mitt ständigt dåliga förskolesamvete på hyllan, skriver Hannah W Almerud. Foto: Kallestad, GormFrån och med nu ska jag lägga mitt ständigt dåliga förskolesamvete på hyllan, skriver Hannah W Almerud. Foto: Kallestad, Gorm
Från och med nu ska jag lägga mitt ständigt dåliga förskolesamvete på hyllan, skriver Hannah W Almerud. Foto: Kallestad, Gorm

Vi behöver inte rädda barnen från förskolan

Publicerad

Förskolan är inte en tortyrkammare vi lämnar våra barn till. Ändå har vi hysteriskt bråttom att få dem därifrån. Jag tänker inte längre ställa upp i den outtalade hämtar-tävlingen oss föräldrar emellan, skriver Hannah W Almerud.

Klockan är 16.55 när jag kommer till förskolan. Där sitter han, mitt älskade barn, bredvid en av sina pedagoger och läser ”Lilla prinsessan”. Gården ekar tomt och jag hör hans fniss långt innan han kan se mig. Det är bara han kvar, av alla barnen på förskolans fyra avdelningar. 

Det knyter sig i magen på mig. Nu förlorade jag – igen. Den outtalade hämtar-tävlingen oss föräldrar emellan. Trots att jag gick nästan en hel timme tidigare från jobbet för att hinna till förskolan innan 17. Hur gör då alla andra?

Nej, vi pratar just aldrig om den där tävlingen. Men den är ständigt närvarande. För i dag, när vår hårdaste valuta är tid, så är att hämta tidigt på förskolan ett av de yttersta tecknen på välstånd. Något en kan unna sig och sitt barn. Men vad är det egentliga priset?

För oss som inte har råd eller möjlighet att gå ned i tid och ”unna oss” att hämta tidigt, så återstår det illa beryktade livspusslet.

Vi kämpar så att vi går av på mitten. Vi förhandlar med chefer. Vi går tidigare. Vi jobbar när barnen lagt sig. Vi jobbar kanske någon timme på helgen. Eller hemma i soffan medan barnen får kolla på tv en stund. När det inte räcker till, då gror det dåliga samvetet inom oss och börjar äta oss inifrån.

 

För ett par år sedan kom en studie från Malmö högskola som visade på att de svenska småbarnsföräldrarna var bland de mest stressade i hela Europa. De som jobbade heltid fick inte tiden att räcka. Och de som faktiskt hade gått ned i tid kände sig inte så mycket mindre stressade de heller. De upplevde det snarare som att de skulle göra samma jobb på mindre tid. All denna stress grundade sig i en sak: normen att hämta på förskolan klockan tre.

Jag älskar att umgås med mitt barn och hade gärna gjort det mer, men just nu ser inte verkligheten ut så. Jag måste jobba.

Och ja, även om det börjar bli en synd bland småbarnsföräldrar att säga det – så vill jag faktiskt jobba också. Medan jag hustlar, så hänger min son på en fantastisk förskola. För Sverige har ju faktiskt ett otroligt välfungerande förskolesystem.

Ser jag till mitt eget barn så älskar han sin förskola. Han springer in på morgonen och kramar sina pedagoger och han är på lika glatt humör när jag hämtar honom (sist av alla). Däremellan får han sjunga, leka med kompisar, vara i skogen och lära sig massor av bra livsnödvändigheter. Han får ha gympa på måndagar och disko på fredagar.

 

Det är inte en tortyrkammare vi lämnar våra barn till – så varför har vi så hysteriskt bråttom att få dem därifrån?

Vilken förälder blir jag när jag kastar mig hem och rusar in på förskolan för att vinna hämtar-tävlingen? Vad signalerar jag till mitt barn när jag stormar in med andan i halsen? Och, vad var det värt om jag måste slå upp datorn och fortsätta jobba när vi kommer hem? Är det verkligen så jag vill ha det?

Jag läste en annan forskningsrapport i våras om att kvantitetstiden inte går upp mot kvalitetstiden. Antalet timmar vi spenderar i samma rum som våra barn är alltså inte vad som skapar en stark relation. Det är däremot tiden vi spenderar med dem, på riktigt.

Från och med nu ska jag lägga mitt ständigt dåliga förskolesamvete på hyllan. Jag accepterar att jag är förloraren i hämtar-tävlingen.

Ni vann.

Sedan ska jag gå hem och umgås med mitt ljuvliga barn för allt jag är värd de timmarna vi har. Det är jag skyldig honom.

 

Hannah W Almerud

Skribent och krönikör på mama.nu

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kommentera och läs andras kommentarer Regler & villkor
Till Expressens startsida

Mest läst i dag