Adam Tensta. Foto: Henrik Montgomery/Tt
Adam Tensta.  Foto: Henrik Montgomery/Tt
William Spetz. Foto: Leif R Jansson / Tt
William Spetz.  Foto: Leif R Jansson / Tt
Erik Rapp. Foto: Jessica Gow / Tt
Erik Rapp.  Foto: Jessica Gow / Tt
Foto: Olov Tengby.
 Foto: Olov Tengby.
Foto: Olov Tengby.
 Foto: Olov Tengby.
Fatta Man. Foto: Fatta Man.
Fatta Man.  Foto: Fatta Man.

Vi behöver bjuda in alla män till ett samtal

Publicerad

Vi män behöver ha ett samtal om vilken slags manlighet och samhälle vi vill ha. Målet måste vara ett samhälle där kvinnor inte lever i rädsla, skriver Adam Tensta, Svante Tidholm och William Spetz med flera.

En debatt om sexuella övergrepp rasar i riksdagen, i medierna, i kommentarsfält. Kärnan är huruvida vissa grupper av unga män skulle ha större skuld än andra för det sexuella våld som pågår i samhället.

Det är positivt att kvinnors berättelser tas på allvar och att vi äntligen talar om mäns skuld, men att diskussionen slutar i utpekandet av ”den andra” gruppen män är inte acceptabelt eller konstruktivt.

Som Karen Austin tydliggör i forskning baserad på mäns våld, är inte kultur (eller religion) en avgörande faktor för att förstå vilka män som gör sig skyldiga till våldsbrott. Olika grupper av män uttrycker destruktiva manlighetsnormer olika. Beroende på om du kommer från glesbygd, förort, medelklass, överklass eller om du växt upp i Finland, Japan, Sverige eller Chile, om du är hockeykille, företagsledare, politiker, dataspelsnörd kommer du förhålla dig till den grupp av män du varit och är omgiven av. En konstruktiv väg framåt är att först och främst ta fasta på de gemensamma utmaningar vi män har.

Karen Austin menar också att situationer när unga män samlas i grupp ofta blir farliga: "Grupptillhörigheten och tidigare dåliga erfarenheter har betydelse och där är dominans, överordning, styrka och att inte visa feghet, viktiga normer för osäkra män."

 

Det här känner vi igen från vårt arbete.

Vi kan tydligt se att grupptrycket är en avgörande faktor för att män fortsätter ägna sig åt destruktivt beteende trots att de vet bättre.

Fatta Man försöker därför i mötet med unga män synliggöra gruppdynamiken och visa hur vi alla kan och bör gå emot grupptrycket.

Hösten 2014 gick Fatta Man ut och bad män berätta om sina erfarenheter av att vara förövare. Många vittnade om att de deltagit och gjort saker för att stärka sin position i gruppen. Att gå emot manlighetsnormen i en sådan situation kan innebära våld, utfrysning och/eller att bli stämplad som omanlig. Konsekvensen är att flickor och kvinnor utnyttjas av killar och män för att skapa och befästa hierarkier. Detta sker i Sverige och på många andra platser, på festivaler, i klassrum och arbetsplatser, hem och gator.

Att komma till rätta med detta är ingen lätt sak. Ett grundproblem är avsaknaden av manliga förebilder som vågar visa hur vi kämpar med att vara de vi vill och inte vill vara.

Därför arbetar vi med att stärka och engagera män som vågar stå upp för en manlighet som är tillåtande, inkluderande och omhändertagande. Män ska kunna vända sig till andra män även i de frågor där vi är osäkra, gör fel och inte kan stå emot den globala machokultur vi växer upp med i musik, film och medierna.

 

Detta arbete måste inkludera alla killar och män oavsett varifrån de kommer. Här måste vi ta fasta på den mångfald av erfarenheter av manliga utmaningar som finns. Vi behöver bjuda in alla killar och män till ett samtal om vilken slags manlighet och samhälle vi vill ha: Ett samhälle där kvinnor lever i rädsla eller ett där alla oavsett kön och könsidentitet samarbetar för att skapa större handlingsutrymme.

Fatta Man ser att skolan har en viktig funktion i detta förändringsarbete. Därför gör vi ett metodmaterial som kommer vara tillgängligt för pedagoger och andra som i vardagen arbetar med unga.

Men vi kan konstatera att frågor om att bryta manlighetsnormer fortfarande är nya och radikala för många och därför behöver dessa vuxna mer stöd, resurser och tid för att lära sig om hur de ska möta unga.

Vi ser också att andra delar av samhället där förebilder och auktoriteter för unga finns behöver utbildas i frågor om normkritik. Poliser, väktare och andra yrkesgrupper behöver kunskap för att kunna bemöta unga killar utan att förstärka normer. Parallellt med detta behöver flickor/kvinnor stärkas och påminnas om att de aldrig bär skuld för mäns beteenden. Detta är politiska frågor, och det behövs betydligt mer resurser för de organisationer och institutioner som har detta som arbetsområde. Tomma kraftord från politiker och makthavare förändrar inte situationen.

Vi behöver bli fler män som självklart tar ställning, fler män som är beredda att se sin egen del i dessa strukturer. Vi vet att unga killar och män inte vill vara symboler för otrygghet och fara. Det är allas ansvar att se till att det inte fortsätter bli så.

 

Svante Tidholm

Projektledare Fatta Man

Shahab Ahmadian

Projektledare Fatta Man

Adam Tensta

Artist

Erik Rapp

Artist

Parham Pazooki

Artist

Zakarias ”Zacke” Lekberg

Artist

Niklas Mesaros

Poet

Mange Hellberg

Artist

William Spetz

Komiker, programledare

Hampus Nessvold

Artist

Babak Azarmi

Manager

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida