Ida Östensson. Foto: Pelle Berg
Ida Östensson.  Foto: Pelle Berg
Kristina Wicksell. Foto: Tomas Gunnarsson.
Kristina Wicksell. Foto: Tomas Gunnarsson.
Emma Swanström. Foto: Privat.
Emma Swanström. Foto: Privat.
Ann-Sofie Lönngren. Foto: Privat.
Ann-Sofie Lönngren.  Foto: Privat.
Ulrika Schmauch. Foto: Privat.
Ulrika Schmauch.  Foto: Privat.
Elena Lindholm. Foto: Mattias Pettersson
Elena Lindholm.  Foto: Mattias Pettersson

Vi är inte era kvinnor

Publicerad

När vi såg det grovt rasistiska flygblad som delades ut av lynchmobben i Stockholms tunnelbana insåg vi att ett massivt och kollektivt svar på användandet av våra kroppar i syfte att förtrycka andra människor var nödvändigt, skriver sex stycken kvinnor.

Fredagen den 29 januari drog en rasistisk lynchmobb riktad mot barn och vuxna fram i det offentliga rummet i Stockholm.

Det är bara ännu en i raden av händelser som stärker bilden av att rasismen i det svenska samhället är normaliserad. Den strukturella rasismen, som fördelar livsviktiga resurser såsom arbete, bostad och vård på ett orättvist sätt, följs åt av ett allt aggressivare rasistiskt våld på våra gator och torg.

Sedan gammalt motiveras de vita männens våld mot icke-vita människors kroppar av att det utgör ett beskydd av vita kvinnor.

Nu när en allt vanligare retorik målar ut vita kvinnors kroppar som hotade av icke-vita män och pojkar kan vi, som inom en rasistisk förståelse av världen förstås som vita kvinnor, inte stå svarslösa.

När vi i sociala medier såg det grovt rasistiska flygblad som delades ut av lynchmobben i Stockholms tunnelbana insåg vi att ett massivt och kollektivt svar på användandet av våra kroppar i syfte att förtrycka andra människor var nödvändigt. Vi valde att ta avstånd från männens rasistiska våld genom hashtagen ”#inteerkvinna”.

Det handlade för oss om att visa solidaritet med de människor som dagligen utsätts för rasism och som är de konkreta måltavlorna för mobben som drog fram i Stockholm.

Det handlade även om en reaktion mot den sexism som finns inbyggd i den extrema vitheten där alla kvinnor reduceras till vita mäns ägodelar. Vi ville ta ifrån dessa rasistiska våldsverkare känslan av att de agerar för vita kvinnor och omöjliggöra argumentet att deras våld legitimeras av fysiska hot mot vita kvinnor.

Gensvaret har varit stort, men också blandat. Många olika människor, med det gemensamt att de räknas som vita kvinnor i Sverige i dag, har valt att lägga upp bilder och på så vis delta i kampanjen.


Många icke-vita har stöttat initiativet eftersom de känner att dessa kvinnor som tar avstånd från det rasistiska våldet backar upp dem i deras dagliga kamp. Andra icke-vita kvinnor har valt att delta i kampanjen under slogan som ”jag är inte vit, men jag är tamejfan svensk”.

Men det har också framkommit kritik från icke-vita om att vita kvinnor återigen exkluderar andra och tar för stort utrymme i den antirasistiska kampen och i offentligheten. Vi lyssnar och lär av den kritiken. Vi som vita kvinnor drabbas inte av det vardagliga, strukturella, fysiska och symboliska våldet så som icke-vita kvinnor, män och barn i Sverige i dag gör, och har därför inte tolkningsföreträde i den antirasistiska kampen.

Med vårt initiativ ville vi visa att vi vänder oss från det rasistiska våldet i en solidarisk riktning, men kanske var vi inte tillräckliga tydliga i att det inte är vi som är de huvudsakliga offren för det våldet, utan att de vi vill lyssna till och förhoppningsvis bygga en framtid tillsammans med är människor som till skillnad från oss inte omfattas av vithetens privilegier.

Det är alltid svårt att sia om effekterna, men vår förhoppning är att initiativet ska bidra till att försvaga rasismen i samhället, både den som är extrem och öppen men också den mer subtila, strukturella rasismen. Att visa för dem som utsätts för rasism att vi står på deras sida, och för de smygrasister som finns i våra nätverk att vi inte står på deras sida är en självklarhet. Men vi vet också att vi måste gå vidare i kampen och solidariteten.

 

Det som hände i fredags är en konsekvens av att rasismen har normaliserats i Sverige. Det är en fruktansvärd utveckling vi alla måste ta ansvar för att motverka.

Och inte bara genom symboliska manifestationer i sociala medier utan framför allt genom praktiskt arbete i solidaritet och samarbete med de personer som främst drabbas av rasism. De som inte vågar gå på bio med sina barn för att de är rädda, de som blir osynliggjorda på sina skolor och arbetsplatser, förlöjligade, misshandlade och dödade.

Man kan alltid hävda att det i detta sammanhang väger lätt att lägga upp en bild på sig själv på Facebook. Men en sådan bild förpliktigar. Med det följer ett ansvar som vi är beredda att axla. Vi som undertecknar denna debattartikel kommer nu att backa från det mediala utrymmet och uppmanar medier att i stället vända sig till de som utsätts för rasism i Sverige i dag.

Bekämpandet av rasism får inte bli en fråga som lyfts upp som en sensationell nyhetshändelse med vita människor i fokus, utan en kamp som måste föras varje dag, varje timme och varje minut.

 

Ida Östensson

Ann-Sofie Lönngren

Elena Lindholm

Ulrika Schmauch

Kristina Wicksell

Emma Swanström

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag