De allvarligaste kriserna kommer utan förvarning. De slår till som en blixt från en klar himmel. Vi känner dem som Estonia, 11 september och tsunamin.
Ingen kan säga hur nästa svåra kris ser ut, vi vet bara att den kommer och att det kommer att göra ont. Den stora svagheten vid de allvarliga kriser Sverige upplevt de senaste åren, har varit brist på samordning och helhetssyn. Det har kostat människors liv. Efter dessa plågsamma erfarenheter gavs försvarsberedningen i uppgift att lämna förslag till hur Sveriges nationella krishanteringsförmåga ska förbättras.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har dock valt en krishanteringsmodell som innebär att regeringens högste tjänsteman, i dag Ulrica Schenström, ska leda den strategiska samordning vid kriser. Det är moderaternas modell. Inget annat av riksdagens partier gav den sitt stöd i försvarsberedningens arbete. Just därför borde det nu ligga i statsministerns intresse att till riksdagen och till allmänheten lämna sådan information att trovärdigheten för regeringskansliets nya krisorganisation säkerställs.
Det tål att upprepas att alla har rätt till ledighet, att alla som så önskar har rätt att ta ett glas eller flera. Den fråga som nu diskuteras är så mycket större än skvallret kring några pussar eller en påstådd berusning. Det handlar om hur Sverige leds i en akut krissituation.
”– Om man får tro vittnesmålen som speglas i artikeln så är det här ingen bra bild av regeringens högsta tjänsteman,” konstaterar kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund i Ekots lördagsintervju.
Hägglund inser problemet. Han förstår vad som hänt.
Men statsministern uppträder pressat. Han vägrar svara på frågor om vem som hade den nationella krisjouren denna kväll. Han hänvisar till rikets säkerhet. Det är ett argument det finns skäl att ha respekt för.
Men inte röjer statsministern några nationella hemligheter om han väljer att säga att Ulrica Schenström inte bar den uppgiften den aktuella kvällen och att en annan statssekreterare var utsedd i hennes ställe.
Ett alternativ är att statsministern kommer till riksdagen och redogör för hur krisorganisationen var bemannad denna kväll. Han kan göra den redovisningen i försvarsutskottet, där ledamöterna är vana att hantera hemliga uppgifter.
Om statsministern undandrar sig denna skyldighet att bringa klarhet, undergräver han förtroendet för den nationella krishanteringsstruktur han själv beställt och själv utformat.
Det är en avsevärt större skada för landet och medborgarnas trygghet än en påstådda fylla en enskild arbetsdag.
HÅKAN JUHOLT
Håkan Juholt (s) är riksdagsledamot. Han är ordförande i Försvarsberedningen sedan 2000.
