Därför bjuder Sida in till en allmän frågestund den 27 augusti i år för dem som vill veta mer om det svenska biståndet och vilka resultat det ger. Sida-utsända som är ansvariga för verksamheten i våra samarbetsländer kommer att finnas på plats för att svara på allmänhetens frågor om korruption, budgetstöd, handel och mycket annat. Vi hoppas självklart att även Bengt Nilsson kommer vid det tillfället.

Bengt Nilsson ger uttryck för en pessimistisk syn på utvecklingen i Afrika. Han skriver att miljarder kronor investeras utan att ge resultat och bidrar i stället till att konservera odemokratiska politiska strukturer. 

Det är svårt att generalisera om utvecklingen i Afrika. Denna jättekontinent rymmer så många oli ka utvecklingstendenser samtidigt, såväl framsteg som bakslag. Men bilden är inte nattsvart och positiva framsteg kan påvisas i några av våra största samarbetsländer. Några exempel:

• Den genomsnittliga tillväxten i de två största svenska samarbetsländerna i Afrika – Moçambique och Tanzania – har varit 8,4 procent respektive 5,4 procent per år under den senaste tioårsperioden. En del av den afrikanska tillväxten kan tillskrivas naturtillgångar och kinesiska investeringar, men enbart detta kan inte förklara dessa två länders tioåriga expansion. Politisk och ekonomisk stabilitet som gett ett bättre näringslivsklimat är däremot en av förklaringarna. 

• Förra året gick 95 procent av Tanzanias barn i grundskolan, vilket kan jämföras med 51 procent år 1990. Barnadödligheten i Moçambique har minskat med mer än en tredjedel under de tre senaste decennierna. Motsvarande förbättring för våra barn i Sverige tog det den dubbla tiden att uppnå. Om fattiga människor stått utanför utvecklingsprocessen hade vi inte sett dessa siffror. 

• Hur är det då med demokratin? Är det sant att Afrika sitter fast i gamla politiska strukturer och att ingen utveckling sker? Bilden växlar givetvis. Det finns länder i Afrika där de mänskliga fri- och rättigheterna kränks å det grövsta. Men det finns också ljuspunkter. Det väletablerade Freedom House Index väger samman ett stort antal indikatorer som avspeglar demokratiska fri- och rättigheter. 1990 låg genomsnittsvärdet för Afrika i botten av världens kontinenter. Sedan dess har indexet stadigt rört sig uppåt år från år och Afrika har nu passerat såväl Asien (som också haft en positiv trend), de forna sovjetrepublikerna och Mellanöstern. Vi ska våga se problemen i de nya afrikanska demokratierna, jag instämmer, men vi ska inte heller förneka framstegen.    
Alla dessa trender är inte bara siffror, utan innebär konkreta effekter för människor som lever i fattiga miljöer. När jag nyligen vistades en tid i en by i Moçambique kunde jag exempelvis notera hur cyklar under de senaste åren börjat återfinnas i nästan varje hem och att några börjat försörja sig som cykelreparatörer. Och jag är övertygad om den minskade barnadödligheten skattas högt av de föräldrar jag mötte som nu får se sina barn överleva till vuxen ålder, efter att ha gått i skolan.   

Har då det biståndet någon del i dessa resultat? Jag är övertygad om att så är fallet. Utan svenskt utbildningsbistånd, som nyligen fick en internationell utmärkelse som världens bästa, hade inte lika många barn i Tanzania kunnat läsa och skriva. Utan det svenska och internationella stödet hade inte Moçambique varit var det är i dag, efter tidigare år av krig och ekonomisk kräftgång. 

Vi är också övertygade om att den stora satsningen på demokratibistånd har varit ett bidrag till de framsteg som siffrorna från Freedom House avslöjar. Och det finns inget skäl att tvivla på vad svensk utrikespolitik och vårt utvecklingssamarbete har för inriktning i ett land som Zimbabwe: det är inte utformat som ett stöd till den sittande regimen, utan stödjer i stället demokratiska motkrafter. 

I länder som Etiopien och Uganda, som Bengt Nilsson tar upp, finns inslag i den politiska utvecklingen som oroar, jag instämmer. Men Sverige har också intagit en mer restriktiv hållning i dessa länder, något generellt budgetstöd utgår inte längre exempelvis.

Att vetenskapligt bevisa biståndets del i den Afrikanska utvecklingen är komplicerat, men det är inte omöjligt. De senaste tio åren har ett femtiotal vetenskapliga artiklar av framstående ekonomer publicerats om detta. Nästan alla har dragit slutsatsen att bist ånd påverkar ländernas ekonomiska utveckling positivt. Dessa forskningsresultat har inte alls uppmärksammats i den svenska debatten. 

Vi välkomnar debatt och ifrågasättande. Det är förståeligt att tvivlet om biståndets nytta i Afrika sprids då det i så stor omfattning rapporteras om krig, svält och orättvisor jämfört med de framsteg som görs. Vi bjuder därför den svenska allmänheten till Sida den 27 augusti för att möta oss som arbetar i frontlinjen för det svenska utvecklingssamarbetet.    

Göran Holmqvist
tf generaldirektör Sida