Det är bunkaslagsmål på kyrkbacken. Kristna socialdemokraten Carina Hägg och muslimska partikamraten Nalin Pekgul har fäst vid mig det skamligaste stigmat för en svensk kristen: att vara representant för den ”kristna högern” (Fjärde Sidan, 13 mars). Ur det följer, menar de, att jag drivs politiskt av en skräck inför sexualitetens frigörande kraft.
Debattens vägar äro sannerligen outgrundliga.
Påhopp bör emellertid bemötas, så jag avbokar min planerade korsbränning, lägger hotbreven till böglobbyn åt sidan och ställer in kommandoräden mot abortkliniken.
I stället detta svar: Nalin Pekgul och Carina Hägg. Hör upp med er ängslan. Jag är för sex.
Med det ärendet avklarat - och ironin lagd åt sidan - vill jag med några ord ta saken på allvar. Uttrycket ”kristen höger” betyder nämligen något bortom plakatpolitiken. Det står för en vetenskapsfientlig, politisk falang som vill genomdriva en moralisk agenda med hjälp av lagstiftning. Rörelsen finner framför allt sina medlemmar inom delar av den evangeliska kyrkan. Att jag som katolik nästan per definition inte räknas till ”kristen höger” och rättmätigt betraktas med yttersta skepsis av dess medlemmar är bara ett skäl till varför Pekgul och Hägg är ute och cyklar. På ett personligt plan är ett annat och viktigare skäl att jag känner stark motvilja till stora delar av det politiska program som den kristna högern driver.
Trots detta anklagar Pekgul och Hägg mig i svepande ordalag för att vara antidemokratisk fundamentalist, kontrollfreak och känslokall inför flickor som dör i sviterna av illegala aborter. Onekligen att krama mycket ur en artikel där den enda gången högerkristet abortmot-stånd nämns är när jag hävdar att målet bör vara att i abortdebatten flytta sig bort från en sådan hållning, i riktning mot en position som kan omfattas på sekulära grunder. I presenta-tionden av mig i anslutning till min artikel stod dessutom att jag anser att abort inte bör för-bjudas. Jag har i andra sammanhang argumenterat mot bruket att kalla abort för mord och hävdat att det är fel när abortmotståndare skuldbelägger enskilda kvinnor som valt abort.
Abortmotståndet bör bestå i att övertyga alltfler att inte välja den utvägen. Jag är övertygad om att en grundläggande förutsättning för framgång då är jämställdhet mellan könen och att kvinnor känner sig trygga i samhället.
Hägg och Pekgul kastar sten i glashus. De borde, tillsammans med Göran Persson, Thomas Bodström, Wanja Lundby-Wedin, Helle Klein och andra medlemmar av den kristna vänstern, begrunda Ulla Johanssons debattartikel (Fjärde Sidan, 7 april), om varför arbetarrörelsen blivit kristen. Jag delar inte Johanssons klagan, att det skadar arbetarrörelsen att överge sina antireligiösa tendenser då religionen är en folkdrog som trubbar det revolutionära sinnet. Så är det nog, men huruvida det uppfattas som ett problem torde bero på vad man tycker om revolutioner.
Johansson har emellertid korrekt identifierat en tendens, nämligen framväxten av en ”kristen vänster”. Och den delar en olycksbådande egenskap med den kristna högern, nämligen att politiska beslut tillåts motiveras med hänvisning till heliga skrifter och uppenbarad tro.
Jag är kristen. Så vad är mitt problem med den saken? Dels att jag inte alltid blir övertygad när människor påstår att de har särskild kunskap om Guds vilja, dels att religiösa rättfärdiganden av politiken sätter ett farligt prejudikat. I dag middle-of-the-road kristendom - men vad är det i morgon? Förbundet Humanisterna av Sista Dagars Skenheliga? Bättre då att vi låter våra religiösa övertygelser vägleda oss på ett personligt plan och strävar efter att finna uttryck i politiken som kan delas av envar.
Liksom den ”kristna högern” har medlemmarna av den ”kristna vänstern” läst Bibeln (det är bra), låtit sig övertygas (också bra) - och sedan funnit att det finns ett viktigt samband mellan Jesu ord och det egna partiprogrammet.
Inte bra.
Den ”kristna vänstern” försöker växla in kristen omtanke i valutan större stat - för kärlekens skull. Förvisso är det kristet att hysa medkänsla för de utsatta och att omsätta denna föreställning i praktiskt handling. Men det står inget i Bibeln om nivåerna på a-kassa och sjukersättning. Det är en bisarr tanke att liberaler eller konservativa skulle bry sig mindre om världens lidande, göra mindre för dem som lider, eller vara sämre kristna, bara för att de inte delar den ”kristna vänsterns” politiska övertygelse om hur välfärdssamhället bör byggas.
Det är exakt den sortens glidning mellan politiken och religionen som kännetecknar den ”kristna högern”: rösta som oss eller du har syndat.
Det går att vara kristen och höger utan att tillhöra ”kristen höger”. Självklart går det att vara kristen och vänster utan att vara ”kristen vänster”.
Pekgul och Hägg illustrerar däremot sossarnas grundregel: allt kristet och höger är ”kristen höger”. Allt kristet och vänster är - kristet.
Sådan ser den ut, den amerikanska kristna högern i en svensk skrattspegel.
ROLAND POIRIER MARTINSSON
