Under sommaren blev det tydligt att Centerpartiet ser den tyska arbetsmarknaden som en bra förebild för Sverige. Partiet lyfte fram så väl Klaus F Zimmermann som OECD, vilka hyllar de reformer som den socialdemokratiska ­Schröder-regeringen genomförde 2003. Tyskland är på rätt spår, hävdas det. Alla delar dock inte den analysen.

En rapport från FN:s ILO (International Labour Organization) från tidigare i år ser ett Tyskland i vilket lönegapet mellan rika och fattiga ökat i rasande fart sedan reformerna genomfördes - till och med snabbare än efter Berlinmurens fall då miljontals blev arbetslösa. Rapporten kritiserar Schröders reformer skarpt. FN:s varningar bör inte ignoreras. Särskilt inte om den tyska modellen är tänkt som framtidsmodell för Sverige, åtminstone om Centerpartiet får bestämma.

Fattigdomen breder i dag ut sig i Tyskland i form av extremt lågavlönade jobb (det finns de som arbetar för under 1 euro i timmen) och väldigt lågt stöd till arbetslösa. Hela 40 procent av tyskarna tjänar mindre än 1 000 euro i månaden efter skatt.

FN går så långt i rapporten att de ser orsaken till hela eurokrisen i Tysklands pressade löneläge och onaturligt ökade konkurrenskraft gentemot andra länder (som enligt dem inte baseras på någon betydande ökning i produktivitet).

Nya arbetsplatser har i huvudsak skapats genom att heltidsanställningar styckats upp och blivit till många låg­lönearbeten. Så kallade 'minijobb' är arbeten där man tjänar högst 400 euro i månaden skattefritt. Miljontals människor som uteslutande har minijobb hotas därför av fattigdom, de flesta är kvinnor. De kan se fram emot en nästan obefintlig pension. Tyska rubriker som "miljoner kvinnor hotas av fattigdom" talar för sig själva. Arbetsgivare tjänar på att ersätta heltidsanställningar med billiga minijobb. Många som lyckas "ta sig in" på arbetsmarknaden via dessa jobb ser sig senare förgäves om efter en heltidsanställning.

Annie Lööf säger att tyska social­demokrater har "vågat" genomföra en avreglering och en flexibilisering av arbetsmarknaden, och att Löfven borde våga detsamma. "Det är dags för Löfven att lämna besked om vad det är för fel med de reformer som socialdemokrater i Danmark och Tyskland har genomfört", säger näringsministern.

Löfven behöver bara fråga den tyska regeringen vad felet med reformerna är. Att Angela Merkels konservativa regering vill införa en lägsta lön för att rädda människor som i princip hamnat i slavarbetsliknande situationer efter de tyska socialdemokraternas reformprogram är talande nog.

Miljoner lider i skuggan av Tysklands goda arbetslöshetssiffror. Ungdomar mår allt sämre av osäkra och prekära ­arbetsförhållanden. De utför extremt låg­avlönat arbete eller går utbildningar där de lever på statligt stöd för att kunna plockas bort ur arbetslöshets­statistiken.

Angela Merkel kan knappast se fram emot många röster om ingenting görs för att rädda de som drabbats hårdast. Reformerna har lett tillökad fattigdom och minskat välstånd för stora delar av befolkningen. Produktiviteten har föga ökat, när arbetet helt enkelt delades upp på fler. Vad Europa behöver är ökad produktivitet, inte spel med statistiken.

Tysklands ekonomiska framgång och låga arbetslöshetssiffror på senare tid kan även förklaras av helt andra faktorer än reformerna på arbetsmarknaden. Generationsskiftet har skapat många lediga arbeten och Tysklands export till växande marknader bidrar till ett gott ekonomiskt läge. Tidigare lån till de euroländer som nu krisar skapade merefterfrågan på tyska produkter i just dessa länder.

Enligt FN var Schröders ­ reformer inte alls avgörande förde goda siffrorna. De låga ­ lönerna i Tyskland bidrar i stället till starkt minskad efter ­ frågan på den ­ inhemska ­ marknaden och ­ Tyskland är nu - mitt i pågående eurokris - ­ farligt ­ beroende av en stabil ­ global ekonomi.

IMF uppmanade nyligen Tyskland att försöka hitta sätt att öka den inhemska efter­frågan, vilket innebär ett återkallande av den fattigdom som skapats av Schröders reformer. Centerpartiets dröm om en tyskinspirerad arbetsmarknad kan snabbt förvandlas till en mardröm för svenska arbetstagare.

ELIN FRITIOFSSON

är frilandsskribent och bosatt i Berlin.