Sveriges största s-tidning är öppet troende på sin ledarsida. Förre partiordförande Göran Persson liksom ett flertal före detta s-ministrar och LO-ordföranden tror på Gud. Dessutom missionerar de med sin tro.
För en utomstående verkar det som Göran Persson samlade kring sig en grupp aktivt kristna som ministrar. Människor som har en annan ideologi än arbetarrörelsens. Det skriver i dag författaren ULLA JOHANSSON.
I december förra året skrev chefredaktör Helle Klein på Aftonbladets ledarsida att ”I Farsta värnas människovärdet”. En text som öppet och energiskt propagerar – och jag menar propagerar – för Svenska Kyrkan. Helle Klein är tjänsledig från Aftonbladet för att fullfölja sina präststudier. Men skriver ändå på ledarsidan. I den ovannämnda texten förekommer en kladdig, ”prästerlig” skildring av en gammal knarkare som dyker upp på kyrklunchen i Farstastrandkyrkan. Om den gemenskap de kristna erbjuder en utslagen. En av Joe Hills sånger kommer för mig. Någonting med: ”Du får mat, o kamrat, uti himmelens härliga stad......” Om den utslagne i stället fått hjälp med bostad, ekonomi och rehabilitering hade han inte behövt den snärjande kristna lunchen. En sådan förödmjukelse.
Detta är inte första gången Helle Klein använder Aftonbladet för sitt kristna ”budskap”. Där har förekommit korsfästa, törnekrönta ”frälsare” vid påsken, kristna julbudskap vid den helgen och i de sammanhangen ”vackra” citat ur kristna filosofers arbeten.
Aftonbladet hälftenägs av LO. Man frågar sig om fackets medlemmar verkligen önskar att deras tidning och dess resurser – som i nuläget behövs för helt andra diskussioner – används till religiös propaganda. Och hur har detta gått till? Kunnat ske?
Göran Persson deklarerar sig troende kristen, Wanja Lundby-Wedin likaså. Thomas Bodström hör även han hemma i denna ideologi. Ulrica Messing höll i somras en betraktelse i Klara Kyrka för riksdagskansliets anställda.
För en utomstående verkar det som Göran Persson samlade kring sig en grupp aktivt kristna som ministrar. Människor som har en annan ideologi än arbetarrörelsens. En ideologi som den vägen urvattnar rörelsen. Som genom denna egendomliga ”infiltrering” färgar en socialdemokratisk politik. Accepterar en helt annan världsbild än den socialdemokratin tidgare haft. Dessa idelogiska glidningar kan också de ha haft sin andel i den försvagning valnederlaget visar.
Jag är kritisk till mycket även vad det gäller socialdemokratins tidigare politiska ställningstaganden. Men de gamla ledarna, från August Palm till Tage Erlander, brukade dock inte rådfråga ”Gud” inför svåra beslut och nya politiska vägar. Tidigt i arbetarörelsens historia var man misstänksam mot kristna kyrkor och samfund. Bedömde dem helt riktigt som redskap för konservatismens förtryck. Nu kommer någon att invända att svenska kristna i dag har en helt annan – modern – inställning till samhället. Så är det inte. Man har endast bytt taktik. Och religiositer och andra vidskepelser är idag på stark frammarsch. Över hela linjen.
Wanja Lundby Wedin tillfrågades i en intervju (tror det var i Vår Bostad) vilken bok hon ansåg borde finnas i alla svenska hem. Hennes svar blev Bibeln.
Arbetarrörelsens kristna missar tydligen aldrig ett tillfälle till propaganda för sin religiositet. Det rätta svaret borde nog varit: en bra lärobok i historia. Den som kan sin svenska historia faller inte så lätt offer för den borgerliga propagandan så som vi tragiskt nog gjorde i valet i höstas. Vad Bibeln kan vara till för nytta i våra hem förstår jag definitivt inte. Ingen upplysningsskrift precis. Vi borde i stället läsa på vår läxa i samhällskunskap.
Hela tiden efter höstens valnederlag har ju socialdemokratins ideologi och politik diskuterats. Inom partiet; men också väldigt ofta i borgerliga media. Där ledarskribenterna gett mer eller mindre välvilliga råd kring hur den kommande socialdemokratiska politiken bör utformas.
Vi ute i samhället ser en tydlig uppdelning mellan ”höger” och ”vänster” inom partiet. Där högersocialdemokraterna tycks ha vunnit genom att Mona Sahlin utsetts till enda kandidat för partiledarposten.
Uppdelningen mellan höger och vänster hos socialdemokratin är uppenbart inte den enda skiljelinjen. Jag har svårt att tro att socialdemokratin totalt har vunnits för en kristen ideologi. Även om ledande företrädare omfamnar den. Man frågar sig vilka linjer denna ideologiska klyfta följer. Håller vänstersocialdemokraterna fast vid det moderna konceptet? Vänsterns världsbild av förnuft och upplysning. Eller går ”förkristnandet” tvärs igenom höger och vänster inom rörelsen? Jag har inte sett några spår av en intern debatt kring ledarnas kristna deklarationer, vilket är förvånande.
Det är ju nu tid för samling och aktion mot angreppen på välfärdssamhället. Den hårdaste kritiken mot urvattningen av arbetarrörelsens ideologi och den insmygande nya ideologin får väl därför vänta till senare. Jag ville så gärna med entusiasm lyssna på LO:s ordförande när hon är i talarstolen. Och där kritiserar den sociala nedmonteringen och angreppen mot facket. Försöker så bortse från hennes andra ideologi. Vad den kan ställa till med i framtiden.
Men Aftonbladets ledarsida och Helle Klein blir för mycket. Det är så illa att utnyttja tidningen för kristen propaganda när helt andra ställningstaganden och analyserande texter behövs.
ULLA JOHANSSON
Ulla Johansson är författare. Hon har medverkat i en rad antologier samt givit ut boken ”Flyktigt förbi”, 1998, ”Bo över gungfly”, 2000, ”Sommarens glädje”, 2002, ”Skogens mörker”, 2002 och ”Otillåtna reflexioner”, 2004.
