Att unga kvinnor står under en hel del press och stress har upprepats, understrukits, debatterats och ifrågasatts frikostigt den senaste tiden. Det pratas karriärstress, smalhets, kompispress och relationsångest. Nu tänker jag addera fittpanik till listan.
I en undersökning Veckorevyn lät genomföra svarade 17 procent att de skämdes eller mådde dåligt på grund av sina underliv. Det är nästan var femte tjej.
Som sex- och relationsrådgivare på samma tidning var det resultatet tyvärr ingen överraskning. Tillåt mig exemplifiera:
"Hej Hannah! Det är så här att jag har väldiga komplex för mina inre blygdläppar. De hänger utanför jättemycket och jag tycker det ser hemskt ut! Det har till och med gått så långt att jag överväger operation. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, vad tror du? Är det så att majoriteten av killar tycker det är äckligt och fult att det hänger?"
Eller:
"Hej Hannah! Jag skäms väldigt mycket över färgen på mina blygdläppar. Jag vill väldigt gärna bleka dem! På nätet hittade jag en blekningskräm man kan köpa, men då var man tvungen att bo i USA. Vet du om det finns någonting liknande i Sverige? Eller laserbehandlingar? Jag skulle bli otroligt tacksam om du kunde hjälpa mig med mitt problem!"
Eller:
"Hej Hannah! Nu är det såhär att jag har ett litet problem. Jag vågar inte låta min pojkvän ge mig oralsex, trots att jag verkligen vill. Jag skäms så mycket för mina blygdläppar. Jag är rädd att han ska tycka att de är äckliga ... Hur ska jag göra?"
Jag skulle kunna fylla alla mina sidor med frågor som dessa. Givetvis gör det mig både ledsen och upprörd, men allra mest blir jag förvirrad.
Vad är det som händer? Vad är det som gör att tjejer mår så dåligt över utseendet på sina underliv att de inte vågar duscha på gymmet, ha bikini på stranden eller avstå att ha sex?
I en bilaga till Veckorevyn 7/09 publiceras bilder på 25 underliv - "oretuscherade och alldeles nakna riktiga muttor". Jag menar, hur skönt är det inte att kissa när man är riktigt, riktigt nödig? Hur trevligt kan det inte vara med lite sex och beröring och orgasmer? Och, trots att jag inte varit där än, hur coolt är det att vi faktiskt kan föda fram en unge? Allt detta har vi att tacka muttan för, men det räcker inte. Den ska vara snygg också.
Som sagt, jag är förvirrad. För vad är en snygg fitta? Enligt vem? Vad är idealet och vem sätter det?
Vem är det egentligen vi sneglar på och tänker "åh, såg jag ut sådär mellan benen skulle allt bli bra?" Ingen. Det är det som är problemet. Till skillnad från killar som har en öppen relation till sina och varandras kukar sedan barnsben. Vilken kille kollar inte in killen vid pissoaren bredvid? Jag känner inte ens någon kille som skäms över att han gör det, men vi tjejer vet inte mycket om hur vår omgivning ser ut där nere. Vi vet knappt hur vi själva ser ut. Så vad har vi kvar när riktiga människor inte får fungera som referensram?
Internetporren säger många kanske nu, och visst representeras främst en typ av fitta i "den klassiska" porren, men är det någonstans du får se dem i alla dess former, färger och storlekar så är det på internet, där amatörporren håller på att ta över porrutbudet.
Jag tror snarare att bikini/underklädesmodeller och utvikningstjejer i annonser och tidningar som är så retuscherade att de är konkava mellan benen är vad som satt standarden. Så. Killar jämför sig och jämförs med verkligheten, tjejer med en vanföreställning av densamma. Ni hör ju.
Jag brukar säga till mina läsare att gå till ett badhus och spana in andra. Där är ingen retuscherad, där är vanliga tjejer.
Deras inre blygdläppar är stora och skrynkliga eller små och osynliga, de är rosa, de är bruna och säkert några andra färgkonstellationer jag inte ens känner till. De yttre är stora, små, hängiga och tajta. Frisyren är natural bush, helrakat, landningsbana och säkert ett eller annat mönster.
Men jag vet att många inte följer just detta råd, så 25 tappra coolingar ställde upp och lät oss publicera bilder på deras underliv i en bilaga i senaste Veckorevyn. Oretuscherade och all- deles nakna riktiga muttor. Att titta på, fascineras av, fnissa åt - och känna "men oj, jag kanske inte behöver skämmas så mycket ändå" åt.
Hur har det kunnat bli så att denna makalösa makapär vi har mellan benen gick från en oas av möjligheter till en oas av ångest?
Sluta noja. Våra underliv är underbara.
HANNAH ARNHÖG
Hannah Arnhög är sexrådigare
på VeckoRevyn. Hon bloggar på
blogg.veckorevyn.com/hannahs-blogg.
