En hel yrkeskår lever på att odla klasskampsmyten. De är avlönade av en mängd intressegrupper, fackföreningar och delvis skattefinansierade ideella organisationer. Om de inte ständigt kan bekräfta myten om ökade klyftor dras mattan undan för deras existens. Därför publicerar de allt mer skruvade artiklar om ökade klyftor som sensationslystna journalister glatt snappar upp.
I den vetenskapliga litteraturen ges däremot i huvudsak den omvända bilden. Fördelningen av levnadsstandarden i världen och i Sverige blir tvärtom allt jämnare.
Inkomstskillnader bland världens invånare har minskat stadigt sedan början på 1980-talet. Andelen fattiga i världen, som lever på mindre än en dollar om dagen, har mer än halverats sedan början på 1980-talet från 40 procent till ungefär 16 procent. Fattigdomen har särskilt minskat i länder som blivit mer marknadsorienterade som Kina, Indien eller Chile.
Även i Sverige har fattigdomen mer än halverats under de senaste tio åren, enligt Socialstyrelsen.Konsumtionen är allt mer jämnt fördelad. I Sverige har konsumtionen ökat tre gånger så mycket hos de 40 procent av hushållen med lägst inkomster jämfört med dem 10 procent som har högst inkomst.
Ändå underskattas utjämningen i statistiken. Globaliseringen har lett till kraftiga prissänkningar på en hel del varor som låginkomsttagare i högre grad konsumerar jämfört med höginkomsttagare. En borrmaskin från Clas Ohlsson har till exempel fallit kraftigt i pris för den som meckar själv, medan lagning av lyxbilen har blivit dyrare.
Svenskars årliga inkomster ser ut att vara mer ojämna enbart därför att de svänger mer under livet än tidigare. I inkomststatistiken omfattar "låginkomsttagare" exempelvis läkarstudenten som snart får en hög lön resten av livet, miljonären som slutat jobba och lever på sparat kapital, eller äventyraren som reser världen runt men tillfälligt har små inkomster. Fler än tidigare är studenter med låga inkomster under studietiden som får betydligt bättre inkomster efter avklarad examen.
Svenskars livsinkomster är däremot extremt jämnt fördelade. Om bara ytterligare 9 procent av livsinkomsterna omfördelades skulle alla svenskar tjäna exakt lika mycket sett över livet. Sannolikt har utjämningen redan drivits för långt.
Därför drar också de mest omfattande forskningsgenomgångar på uppdrag av världshälsoorganisationen WHO slutsatsen att de inte kan konstatera något samband mellan mer jämlika årliga inkomster och mått på livskvalitet som hälsa. Det har inte grumlat allmänt jubel bland yrkeskåren som lever på överdrifter om klyftorna åt Richard Wilkinsons och Kate Picketts bok "Jämlikhetsandan". Där visas en mängd diagram där det påstås att invånare i länder med jämnare inkomstfördelning lever längre.
Haken är bara att vartenda diagram är gravt manipulerat enligt de forskare som har granskat materialet. Detta hindrar dock inte den svenska vänstern från att låta sig fortsätta att tjusas - i dagarna är Richard Wilkinson i Sverige för att sprida sina myter inom arbetarrörelsen.
Ett växande antal mer eller mindre organiserade grupper, oavsett om de representerar äldre, hyresgäster, fackföreningar, bönder eller skådespelare, kräver en större del av kakan med hänvisning till de medlemmar som har låga inkomster.
Såväl många ideella organisationer som rubriksättare kan leva gott på att exploatera människors upprördhet om orättvisor. För dem skulle det vara en katastrof om allmänheten upptäckte det som forskningen redan kommit fram till - att klyftorna i huvudsak minskar.
STEFAN FÖLSTER
