Jag vill ta ansvar för min nya familj, sa Ulrica Messing (s) som förklaring till varför hon slutar i riksdagen. Det fick Sverige att höja på ögonbrynen i går. En s-pamp och ett partiledarämne flyttar ihop med en miljardär och blir hemmafru. Wow.
Tänk att bara kunna säga upp sig så där, utan att ha ett annat jobb, och få all tid i världen för sina barn? Eller starta ett företag? Och veta att familjen kan leva väl på en inkomst ett bra tag. Vilken småbarnsmamma skulle inte vilja göra det?
Men det kan bara ett litet fåtal göra i Sverige. Det har Ulrica och hennes partikamrater sett till.

Världens högsta särbeskattning har gjort det nästan omöjligt att leva på en lön för vanliga familjer. I Sverige får vi inte göra skatteavdrag för att vi försörjer barn. Decennier av feministisk propaganda har lärt svenska mammor att aldrig prioritera hem och barn före jobbet. Då går det illa. Kvinnofällan slår igen kring oss och vi riskerar låg pension och ett öde värre än döden – ett ojämställt liv.
Därför jobbar nästan alla småbarnsmammor, lämnar ettåringar på dagis, betalar alltför mycket skatt och biter ihop. De lever det jämställda liv som Ulrica och hennes kompi(s)ar har valt åt dem.
Ta ansvar för sin familj är det många som skulle vilja i Sverige, men den friheten har egentligen bara rika i Sverige. Då kan du verkligen välja vilket liv du vill leva. Du kan stanna hemma med barnen så länge du vill, utan att snegla på hur länge föräldraförsäkringen räcker. Anställa barnflicka och städhjälp om du vill jobba eller bara komma hemifrån.

Den friheten fick jag prova när jag följde med min man till USA. Jag blev hemmafru eftersom jag inte fick jobba. Men det märktes knappt i vår familjeekonomi eftersom barnfamiljer inte beskattas lika hårt som i Sverige.
Jag upptäckte att vanliga familjer kunde välja. Inte bara rika kunde leva på en lön. Många kvinnor sa upp sig när de fick barn och blev hemmafruar på obestämd tid. De ville ta ansvar för sina barn, de opt-out-ade, precis som Ulrica. De var heller inte oroliga för sin framtid. Tryggheten fanns hos människor i deras närhet, inte hos försäkringskassan. De litade på sina familjer. Precis som Ulrica litar på sin miljardär.

När vi kom hem från USA sade jag upp mig från mitt trygga, hyggligt betalda jobb som facklig jämställdhetsexpert. Precis som före detta fackpampen Ulrica ville jag ta ansvar för min familj och göra annat. Jag blev hemmafru – i 10 år. Jag kunde göra så eftersom vi hade tjänat så bra med pengar i USA att vi hade en rejäl sparad slant. Vi var inte miljardärer men vi hade den frihet som Ulrica nu har med sin Torsten. Både Ulrica och jag kunde visa fingret åt den heliga svenska jämställdheten. Vi litade mer på våra män än på försäkringskasse-Sverige. Vilken känsla. Jag förstår hur det kändes i går vid presskonferensen, Ulrica.
Jag kände likadant när jag sade upp mig. Free at last!
Men jag brände inte alla skepp. Min man betalade en journalistutbildning åt mig och på den vägen är det. I höstas debuterade jag som författare. Boken handlade om mitt liv som hemmafru…

Ulrica bränner heller inte alla skepp. Hon ska behålla det centrala maktuppdraget i partistyrelsen.
Det inger hopp. Kanske kan hon ta med sig sina nya erfarenheter in maktens allra heligaste rum – socialdemokraternas verkställande utskott – varifrån svenska kvinnors liv har styrts de senaste 70 åren. Kanske kan hon berätta om hur viktigt det är att ta hand om sina barn när de är små, särskilt när de är stressade av en skilsmässa. Barnen är barn så försvinnande kort tid och det är i barndomen vi formas som människor och samhällsmedborgare – inte nödvändigtvis på dagis och fritids. Kanske kan hon berätta om hur viktigt det är för kvinnor att vara mammor. Hur vi blir starkare och modigare av mammaskapet.
Kanske, kanske blir det sossarna som tar första steget mot en familjepolitik som erkänner familjen som ett skattesubjekt och låter oss göra rejäla avdrag för att vi försörjer och tar ansvar för våra barn. Precis som Ulrica och Torsten vill göra.

ELISE CLAESON
Elise Claeson är författare och fri skribent. I helgen ska hon äta surströmming, Elise Claeson är från Norsjö i Västerbotten.