Den manligaste av sporter har gjort en hisnande resa: I London år 2012 gör damboxning entré på OS-programmet.
Inför detta historiska mästerskap har det internationella boxningsförbundet AIBA lagt pannan i djupa veck. Hur ska kvinnorna som äntrar ringen se ut?
Kanske har de bekymrat sig över publikens reaktioner. Med huvudskydd som täcker håret och trycker ihop ansiktsdragen, platta skor och vida shorts - hur ska man kunna se skillnad på flickor och pojkar, kvinnor och män?
Rosa och blått går ju bort. Men kanske en tävlingsdräkt som är lite kvinnligare? Sagt och gjort och inget ont i det.
Jag minns själv de outfits jag boxades i under mina första landskamper och mästerskap. Hopplöst stora och urringade herrlinnen som fick tejpas i ryggen för att hållas på plats. Så AIBA gav Women Commission, WC, uppdraget att tänka till. WC föreslog att man helt enkelt anpassade den ursprungliga herrmodellen efter kvinnors kroppar. Men AIBA - som består av nästan bara män - lät sig inte nöja. De ville ha något som fladdrar runt benen. Resultatet blev en kompromiss där den aktiva skulle få två alternativ att välja mellan.

På VM i Barbados som avgjordes i dagarna syntes för första gången resultatet i ett stort mästerskap. Kvinnorna fick där själva bestämma om de ville boxas i shorts eller kjol. Och det låter ju helt ok, på pappret. Men AIBA:s formuleringar av typen "vi vill rekommendera semifinalister och finalister att använda denna dräkt, men detta är inte obligatoriskt" gjorde kanske valet mindre frivilligt än det låter.
14 av 40 damer boxades i kjol. Enligt amerikanska Times Union angav elva av dessa boxare att de var rädda för att få sämre domslut om de valde att bojkotta.
Sveriges Klara Svensson bärgade en bronsmedalj i Barbados, och fightades i byxor. "Ingen skulle väl komma på tanken att tvinga fram en annorlunda tävlingsdräkt för kvinnor i karate, taekwondo eller något liknande", säger hon till Sydsvenskan.
OS-ambassadören Anna Laurell tycker också att kjolboxning är befängd: "Inte för att jag är den mest påklädda tjejen i vanliga fall, jag har gärna kortkort men då väljer jag mina tillfällen."

Sportpampars faiblesse för att med (milt) tvång slå in muskulösa idrottskvinnor i en feminin förpackning är tjatig och respektlös. Ni minns väl exempelvis kjolen med bjällror som skulle lansera Malmö FF:s damfotbollsspelare?
Själv har jag alltid boxats i traditionella, vida boxningsshorts. Inte ens i den kommersiella proffsboxningsbranschen har jag blivit uppmanad eller ens uppmuntrad att boxas i kjol. Männen runt om mig - tränare, promotors, managers - har varit fokuserade på min fightingförmåga. De har snarare beklagat de tendenser till en sexualisering av damboxningen som finns.
Naturligtvis har jag sett en del korta, tighta shorts, på Laila Ali till exempel, och rosa satinkjolar i proffsringen. Men det gäller också männen. Också de gör sitt bästa för att exploatera sitt varumärke och sina vackra kroppar i leopardmönstrat, fransar, slitsar, ja till och med kjolar.
Dessutom, och som en parentes: Jag tror faktiskt att AIBA är fel ute om deras syfte är att göra tjejerna lite kvinnligare, lite hottare. Eller som en av mina manliga facebook-vänner ur boxningsvärlden skriver: "Kvinnorna i AIBA-kjolarna ser ju ut som Paolo Roberto, som ju även han bar kjol i några matcher och vilka damer vill se ut som Paolo?"
Det finns ingen som helst anledning att försöka göra damboxarna kvinnligt ofarliga när de äntligen når en världspublik i OS i London år 2012. Deras boxningsbravur kommer att tala för sig själv.


ÅSA SANDELL