Det djupt krisande EU har ställts inför ett nytt litet helvete som på ett talande sätt visar hur starkt grepp den nynationalistiska radikalhögern fått om delar av kontinenten. När Ungerns premiärminister Viktor Orbán, mannen bakom landets maktsamlande konstitution, nu läxas upp av EU har han tvingats till ett par kosmetiska reträtter men framför allt betonat motsatsen: "Vi överger inte vårt mål, vi har tagit på oss en stor uppgift, vi kommer att slutföra den."

I min nya bok - "De hatade - om radikalhögerns måltavlor" (Atlas) - spelar förtrycket av romer i det nynationalistiska Ungern en central roll. Rasistiska seriemord, Ku Klux Klan-inspirerade husbränder och ett uttalat fascistiskt parti - Jobbik - som vuxit till landets tredje största har genererat tusentals rubriker om ungersk extremhöger i europeisk press det senaste året, medan regeringspartiet Fidesz, ett populistiskt radikalhögerparti med två tredjedelars majoritet i parlamentet, lugnt kunnat lägga grunden för en ny enpartistat mitt i Europa - byggd på monokultur, nationalism och korporativism.

Medan Jobbik valt att mobilisera mot en minoritet - romer - har Fidesz valt att smeka en känsla - nationalismen - och tillsammans har de byggt Europas starkaste högerlokomotiv, en minoritetshatande kraft som skrämmer såväl romer som EU men som blir svår, sannolikt omöjlig, att stoppa eftersom varje överstatligt pekfinger från Bryssel bara stärker de nationalistiska stämningar de två partierna piskat upp. Dagens Ungern är ett paradexempel på hur populism och extremism samverkar och nu krävs inte längre några fackelbärande fascistpatruller för att skrämma romer, judar, homosexuella och ensamstående mödrar - det räcker med vilken som helst fingervisning av premiärminister Viktor Orbán.
När Fidesz ensamt - motvikter är eliminerade - antog den nya författning och de lagar som nu kritiseras för att sätta demokratins garantisystem ur spel lovade Orbán att den revolution hans parti inlett skulle pågå i 25 år. Minst. Bara två av dessa har gått och när jag intervjuade olika måltavlor - även kritiska journalister och liberala professorer - var två saker tydligare än andra. Nya generationer romer och judar förbereder ett liv utanför Ungern, många har redan flytt, medan utrensningarna av oliktänkande inom byråkrati, public service, rättsväsende och kultursektorn varit så omfattande att flera kritiker som förlorat jobbet uttryckte sig i termer av att "detta är en diktaturs begynnelse".

Bolgár György, känd programledare som pekats ut som "landsförrädare" av regeringen och vars radiokanal nu förlorat sitt sändningstillstånd, menar att Fidesz idé, själva mål, är att skapa ett slags brett maktutrymme i mitten fritt från debatt och oliktänkande, och i denna centrala sfär ska det bara finnas en rörelse, en gemenskap, ett parti medan all "onödig" debatt effektivt drivs mot periferin eftersom den enligt regeringen dränerar nationen på energi.
Zsolt Enyedi, statsvetare och landets ledande expert på högerradikalism, hävdar att situation för landets minoriteter snart är "bortom räddning".

Historieundervisningen i skolorna har redan gjorts om för att bättre stödja berättelsen om den stora nationen och dess hjältemod. Ledningen för Förintelsemuseet har bytts ut för att ge museet en ny framtoning som inte är så smärtsam för ungrare. Antalet institutionschefer som fått sparken - oftast judar - inom teater, filmindustri, universitet, public service och alla typer av myndigheter är ofattbar. Om utvecklingen fortsätter, menar Enyedi, "kommer våra skolor börja undervisa det som i dag bara står i högerextrema tidningar."

Det intressanta och skrämmande med Ungern är att regeringens och Jobbiks mål - en kulturellt homogen nation - inte längre ligger särskilt långt borta, och att landet bara är det inom EU som kommit längst på den antipluralistiska väg som i det krisande EU nu tycks attrahera allt fler traditionella partier och ledare. När Angela Merkel i oktober 2010 slog fast att "multikulturalismen har misslyckats" var det många som undrade hur alternativen såg ut.
Dagens Ungern, för att inte tala om morgondagens, är ett svar.

Magnus Linton
Magnus Linton är journalist och författare, aktuell med boken "De hatade - om radikalhögerns måltavlor" (Atlas) som utkommer i veckan.

---------------------------------------------------------------------------------

REPLIK 120213

Dåligt underbyggd kritik mot Ungern

Den ungerska grundlagen erkänner de nationella minoriteterna som konstitutionella faktorer. De mer en halv miljoner romer i Ungern är representerade i myndigheter, har förtoendevalda på lokala, regionala och nationella nivåer.

En ledamot från Fidesz-partiet är den enda romska representanten i Europaparlamentet. Hon spelade betydande roll i utvecklingen av den europeiska Roma-strategi, som antogs under det ungerska ordförandeskapet 2011.

Det är riktigt att i några ungerska byar har sex personer fallit offer för rasistiska och beväpnade gäng 2009. Polisen grep mördarna. "Ungerska Gardet" förbjöds 2010.

Att förbättra de 8 milljoner europeiska, diskriminerade, arbetslösa, extremt fattiga romernas situation, är en fråga där alla länder måste dra sitt strå till stacken. Rapporten om romernas situation i Sverige (SOU 2010:55) talar om 80 procent arbetslösa, om 50 procent av skolbarn som inte fullföljer sina grundskolestudier och att romers integration inte går smärtfritt. I Ungern är proportionerna nästan desamma, men det bor minst tio gånger så många i Ungern.

Nyckeln till romernas sociala framsteg är utbildning och integrering i arbetsmarknaden.

2011 antogs många nya lagar i Ungern och under processens gång kan det ha skett misstag. Regeringen och parlamentet är beredda att överväga juridiskt grundad kritik från EU.
Men vi är inte glada för de politiska attackerna mot Ungern som saknar faktastöd. 

Gábor Szentiványi är Ungerns ambassadör i Sverige