Gårdagens dödliga attack på två svenska officerare och en lokalanställd tolk är en mänsklig tragedi, en del i den större afghanska tragedi som under de senaste decennierna kostat tiotusentals människor livet.
Dödsskjutningarna bidrar också till att skruva upp tonläget i den svenska Afghanistandebatten. Den borgerliga alliansregeringen står - hittills - enad i linjen att den svenska truppen skall stanna kvar under överskådlig tid. Den rödgröna oppositionen är splittrad. Vänsterpartiet kräver ett omedelbart svenskt tillbakadragande. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har enats om att utvärdera den svenska insatsen. Utvärderingen skall vara klar först hösten 2011. Socialdemokraterna är inte eniga i frågan. I riksdagens debatt om kriget i Afghanistan den 18 november 2009 hävdade till exempel partiets utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin att Sverige skulle finnas kvar ända tills "den afghanska militären och den afghanska polisen själva klarar att upprätthålla säkerhet i Afghanistan". Men på den Socialdemokratiska partikongressen hösten 2009 fick Jan Eliasson ta till all sin auktoritet för att hålla tillbaka de ombud som förordade ett svenskt tillbakadragande.
Även i liberala kretsar hörs protester mot Sveriges deltagande i kriget. I november 2009 uttryckte till exempel Dagens Nyheters politiske chefredaktör Peter Wolodarski starkt tvivel över krigsinsatsen och uppmanade till en seriös självprövning av Sveriges militära medverkan.
Säkerhetsläget i Afghanistan har starkt försämrats, och överhuvudtaget är det svårt att finna några ljusglimtar. Det finns ingen militär lösning på konflikten. Omvärldens insatser bör i stället inriktas på att få igång en politisk process och i en sådan är samtal och förhandlingar även med talibanerna en nödvändig del. Den folkrättsliga grunden för en fortsatt militär närvaro i landet måste stärkas genom att samtliga trupper ställs under FN:s mandat - annars blir en fortsatt svensk militär närvaro orimlig.
Kommer då Afghanistanfrågan att påverka den svenska valrörelsen? Vi vet att utrikesfrågor endast brukar spela en blygsam roll i valrörelserna. Men om det militära säkerhetsläget fortsätter att försämras kommer frågan om Sveriges fortsatta militära närvaro på bordet, trots att Miljöpartiet och Socialdemokraterna försökt tillfälligt begrava den i en utredning. Afghanistankriget är inget populärt krig i den svenska folkopinionen, och om inte situationen för den svenska truppen förbättras kommer sannolikt opinionen att i allt större utsträckning vända sig mot Sveriges deltagande. Vänsterpartiet kommer då att känna stöd för sin linje att de svenska soldaterna skall tas hem, och blir därför mindre kompromissvilligt gentemot Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Samtidigt kommer många att ställa sig frågan om Vänsterpartiet verkligen kan sätta sig i en regering som inte tar hem de svenska soldaterna, om nu frågan verkligen är så viktig för Vänsterpartiet.
Ett fortsatt försämrat säkerhetsläge i Afghanistan kommer också att stärka de kritiker inom Socialdemokraterna som vill ta hem de svenska soldaterna. Och kommer verkligen den borgerliga alliansen att kunna hålla ihop? Finns det kanske utrymme för Centern - som ofta delat Socialdemokraternas syn på utrikespolitiken - att i denna fråga närma sig den rödgröna oppositionen?
Afghanistan blöder. Svenska soldater skjuts till döds. Sverige är det land i Europa som levt i fred i 200 år. Hur en krigssituation påverkar svensk politik och svenska väljare vet vi väldigt lite om. Det bästa vore om vi aldrig får anledning att veta.
Ulf Bjereld är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och förbundsstyrelseledamot i Broderskapsrörelsen, Sveriges kristna socialdemokrater.
ulfbjereld.blogspot.com
twitter.com/ulfbjereld
