Om jag hade varit anhörig till en individ med drogproblem hade den pågående debatten om missbruksvård gjort mig förtvivlad. Som företrädare för en LVM-institution gör debatten mig riktigt upprörd.

MISSBRUKARVÅRD. Gerhard Larssons utredning om missbrukarvården presenteras nästa vecka. Nu varnar Annika Härd för konsekvenserna av nedläggning av LVMhemmen. Foto: Claudio Bresciani / ScanpixJag är inte rädd för att bli kritiserad och granskad, tvärtom, men jag förväntar mig att det sker på sakliga grunder. Det är för mig synnerligen oseriöst av utredare och debattörer, som borde veta bättre, att framföra påståendet att LVM, tvångsvård för vuxna missbrukare, inte visar på resultat eller drivs av tvivelaktiga metoder. Det verkar dessutom som om det finns en uppfattning att LVM-vården ska åstadkomma färdigbehandlade klienter. LVM är en viktig del i en vårdkedja och ofta en förutsättning för att klienten ska överleva och kunna ta emot fortsatt behandling.
Statens institutionsstyrelse är huvudman för elva LVM-institutioneri landet. Vårt huvuduppdrag är att ta emot de allra tyngsta missbrukarna i deras mest kritiska tillstånd. Inte sällan händer det att de bokstavligen är hämtade direkt från gatan eller en kvart. Tvångsvården inleds oftast med livräddande insatser och vården fokuserar till en början på tillnyktring och avgiftningi ett mycket utsatt läge.
När den kritiska fasen är över och individen blivit starkare, men först då, inleds arbetet med att motivera henne ellerhonom att vilja ta emot behandling under frivilliga och öppnare former. Jag kan garantera att vi bedriver en god vård och motivationsbehandling som är baserad på vetenskaplig grund. Det finns dessutom vetenskapliga rapporter som visar att det är så. Vi kan också se att behandlingen ger effekt på klienter även om vi inte kan rädda alla.

Själva meningen med LVM är att klienten ska slussas vidare - LVM är alltså en del i en kedja av insatser. Tvånget behövs för att bryta ett livsfarligt tillstånd, men sedan måste individen få hjälp med att vilja leva ett drogfritt liv. Det är dit, till de insatserna, vi motiverar. Detta jobb gör vi bra och jag är stolt över det vi åstadkommer. LVM räddar liv. Annika Härd. Foto: Jakob GranqvistMan måste komma ihåg att det handlar om människor som befinner sigi en situation där de inte har förmågan att fatta beslut om sitt eget bästa längre och där samhället går in och tar ett beslut om en livräddande insats. Vi möter klienter sominledningsvis är mycket kritiska till vårdformen men som efter en tidinser och själva säger att insatsen har räddat deras liv.

Nästa vecka presenterar regeringens särskilde utredare Gerhard Larsson den utredning om Sveriges samlade svenska missbruks- och beroendevård som han arbetat medsedan 2008. Om LVM försvinner, vilket signalerats från utredningen, kommer vi att få se fler dödsfall till följd av missbruk. Det räcker inte med att rädda liv på sjukhusets akutmottagning ochsedan släppa ut individen när puls och andning blivit normal. Någon måstearbeta systematiskt och kontrollerat med att motivera och slussa dessa individer rätt. Det är det vi gör och vi gör skillnad.

ANNIKA HÄRDAnnika Härd är institutionschef för Statens
institutionsstyrelses LVM-hem Renforsen