Turkiet är Europas viktigaste frihetsfråga

Efter flera decennier

av motstånd från EU och dess föregångare accepterades Turkiets ansökan om medlemskap för något år sedan. Sedan dess har en rad viktiga reformer genomförts. Hittills detta år har dock allvarliga hinder rests på Turkiets väg mot Europa. EU-kommissionens rapport, som presenterades i förra veckan, ger stöd till fortsatta förhandlingar, men ställer tuffa krav. Frågan om Turkiet och EU har väldig betydelse. Att Europas ledare agerar för att Turkiet ska komma med kan ha större inverkan än något annat på decennier. Självklart kommer processen att ta sin tid - minst tio år men målet om medlemskap måste stå fast. Hela Europa skulle bli vinnare, men de positiva effekterna vore än vidare.

Från och med januari

, då Rumänien och Bulgarien träder in, har EU 27 medlemsländer och 480 miljoner invånare. År 2004 utökades antalet medlemmar från 15 till 25. EU är i dag, i motsats till vad många trodde för ett decennium sedan, en union som omfattar större delen av Europa. Där ryms skilda kulturer, religioner och traditioner. Utvidgningarna har främjat demokrati, rättsstat och marknadsekonomi. Turkiet har 73 miljoner invånare. Till skillnad från större delen av övriga Europa ökar befolkningen enligt prognoser även på längre sikt. Den ekonomiska tillväxten har varit 7,5 procent per år i genomsnitt de fyra senaste åren. Prognosen ligger över 6 procent de kommande åren. Landet är redan i?dag betydelsefullt och ungt.

Oavsett hur EU

agerar kommer Turkiet att existera. Ett Turkiet som ges möjlighet att bli EU-medlem lär fortsätta reformeras. Landet skulle bli ett avgörande belägg för att det inte är svårare att kombinera demokrati och modernitet med islam än med kristendom. Närmandet mellan EU och Turkiet skulle bokstavligen kunna avväpna fundamentalister och avvärja den hotande kollisionen mellan väst och islam. Den unga och växande turkiska befolkningen, och deras växande ekonomi, skulle bidra till ökad dynamik i Europa. Ju fler människor som finns på en gemensam marknad, desto mer utbyte, investeringar, konkurrens och specialisering och ökat välstånd. På en marknad med 550 miljoner människor finns många idéer och entreprenörer. I en union med så många medlemmar blir det också svårare att centralisera politisk makt till Bryssel. Den minsta gemensamma nämnaren är helt enkelt för begränsad. Ett 30-tal länder kan inte införa gemensamma regler för exempelvis socialförsäkringar. Då kan EU utvecklas mer till en union för liberalisering än reglering.

Mot Turkiets medlemskap

har invändningar rests. En handlar om att landet ännu är fattigt och därför skulle berättigas till omfattande jordbruks- och regionalstöd från EU. Men att EU fortfarande har skadliga bidragssystem är knappast Turkiets fel. I den mån deras inträde skulle bidra till en avveckling av dessa system vore bara det en utomordentlig effekt. En annan invändning handlar om att Turkiet skulle diskvalificeras för att turkarna är muslimer. Men de som anser att EU ska vara en kristen klubb har en svår uppgift. Vad ska göras med de miljoner muslimer som redan i?dag lever i EU? Hur ska ansökan om EU-medlemskap från det muslimska Bosnien-Hercegovina hanteras? Och hur var det med religionsfriheten? Begreppet "absorptionskapacitet" har kommit att användas för att argumentera emot utvidgning i allmänhet och Turkiet i synnerhet. Närmare definition saknas. Men det förefaller bygga på idén att ju fler länder och människor, desto större problem. En relevant fråga är då vilket som är det optimala antalet EU-länder? Är det Benelux som eftersträvas?

Vad händer om

Turkiet stängs ute? Om till exempel en ny fransk president genomför en folkomröstning där en majoritet av fransmännen säger nej? Risken är tydlig att Turkiets reformprocess avstannar och på sikt vänds till sin motsats. Europas avvisande skulle beskrivas som ett belägg för att väst avvisar den muslimska världen. EU skulle bli mer inåtvänt och gå miste om ekonomisk dynamik. En Europeisk Union som öppnar dörren för Turkiet måste veta vilka grundläggande principer den står för och inte vika. Alla EU-medborgare ska acceptera demokrati och rättsstat, även exempelvis pressfrihet. Men ingen grundläggande princip om det öppna samhället diskvalificerar ett reformerat Turkiet. Tvärtom lär ett turkiskt EU-inträde vara bland det viktigaste som kan göras för frihet och öppenhet i Europa. JOHNNY MUNKHAMMAR Johnny Munkhammar är programansvarig på Timbro och författare till boken European Dawn. Han anser att Istanbul vore en bättre plats än Bryssel för många EU-institutioner.