Pingstkyrkan har tidigare via Pastor Åke Green kallat homosexuella för en cancersvulst på samhällskroppen. Nu är det dags för nästa grupp att angripas av Pingstkyrkan: transpersonerna.
I morgon är det internationella kvinnodagen och Hässleholm Zonta Club hade hyrt Pingstkyrkans lokaler för att manifestera och samla in pengar. En föreläsning om ”alla människors lika värde” var också inbokad och man började sälja biljetter. Plötsligt får pastor Magnus Jonegård veta att föreläsaren är transvestit och med hänvisning till ”församlingens grundläggande värderingar vad gäller samlevnad, sexualmoral” säger han upp hyresavtalet med omedelbar verkan. Hur tänker pastorn?

Transvestiten heter Claes Schmidt, är heterosexuell, gift och samlever lyckligt med sin hustru sedan 35 år. Paret har inga barn. Vad är det som skrämmer så? Och vad av detta är det som strider mot kyrkans etiska regler kring sexualmoral? Är det barnlösheten eller att man samlevt under 35 år? Transvestiter har, som de flesta människor, ett sexualliv, men transvestismen i sig har varken med sexualitet eller sexuell läggning att göra – det är ett ”könsuttryck”. Könsgränser är inte digitala eller ensidiga varken i naturen eller bland människor. Den mångfalden, är liksom samhällets kulturpluralism ett faktum att förhålla sig till, inte en åsikt att förkasta.
En annan intressant aspekt är att Pingstkyrkans etiska regler framhåller att det i lokalerna inte får förekomma ”sådant som strider mot eller ifrågasätter grundläggande demokratiska fri- och rättigheter”. Det får inte heller förekomma ”inslag som diskriminerar enskilda eller grupper av religiösa, etniska, politiska eller liknade skäl”. Vi kan inte förstå annat än att Pingstkyrkan med sitt agerande stänger ute sig själva från sina egna lokaler.

Alternativt har man en helt egen odemokratisk syn på demokratiska fri- och rättigheter?
Vilken människosyn utgår Pingstkyrkan från, när de avgör var gränserna går?
Vad är det som får dem att framföra sina argument som om det bara funnes en enda form av kristen etik, när det de företräder i själva verket endast är en variant av många. En variant som dessutom bygger på ett kärnfamiljideal som överhuvudtaget inte finns omnämnt i Bibeln, utan pressats in mellan raderna för att stämma med den egna gruppens ideal.

Det skulle vara mycket intressant att föra en mer rak och tydlig dialog kring kristen människosyn och etik med Pingstkyrkan. Kanske i form av ett mer djuplodat teologiskt samtal kring texter som exempelvis Galaterbrevet 3:27–28: ”Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är inte längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Hur tolkar vi en sådan text i dag? Vilken människosyn vill vi bygga på? Vilken (kristen) etik vill vi stå för? Och framför allt – vilka konsekvenser får det för demokrati och mänskliga rättigheter? Hur ska vi hantera att ”Könsöverskridande identitet och uttryck” kommer att vara skyddat i diskrimineringslagstiftningen från 1 januari 2009?

”Minoriterna i Mosebacke utgör majoriteten av befolkningen” sa Hasse Alfredsson och Tage Danielsson någon gång på 1960-talet. Detta gäller i allra högsta grad för Sverige i dag. Mångfaldssverige är ett faktum med en miljon funktionshindrade, 23 procent invandrare, 15 procent HBT-personer, drygt 400 000 muslimer och så vidare. Minoriterna finns överallt och vi tillhör alla någon av dem. De flesta tillhör flera! Att motarbeta minoriteter är därför i någon mån detsamma som att motarbeta sig själv. Ändå är det just vad vi gör när vi diskriminerar, mobbar eller fryser ut minoriteter. Genom att låta rädslan för det ovana styra, så att vi fortsätter att mäta varandra mot en viss norm, kommer vi till sist att rensa befolkningen från allt som sticker ut. Och vad är det som säger att den inte en vacker dag drabbar även dem som satt upp reglerna? Tankarna går osökt till pastor Niemöllers efterkrigsbekännelse:

När nazisterna hämtade kommunisterna, teg jag; jag var ju ingen kommunist.
När de spärrade in socialdemokraterna, teg jag; jag var ju ingen socialdemokrat.
När de hämtade de fackliga, lät jag bli att protestera; jag var ju inte med i facket.
När de hämtade judarna, lät jag bli att protestera; jag var ju ingen jude.
När de hämtade mig, fanns det ingen kvar som kunde protestera.

Vi behöver varandra! Därför skulle vi aldrig för vår del, få för oss att säga att det är Pingstkyrkan som utgör cancersvulsten på samhällskroppen.


Claes Schmidt/Sara Lund
marknadschef, föreläsare och transvestit

Anna Rosengren
etikkonsult och arbetslivspräst i Svenska kyrkan i Järfälla

Anna och Claes/Sara föreläser tillsammans kring mångfald, demokrati och mänskliga rättigheter.