Hyllningskören av det 50-årsfirande p-pillret skymmer kvinnornas lidande och risker, skriver Tove Leffler.
I år är det 50 år sedan p-pillret kom och hyllningskörerna står som spön i backen. P-pillet har gett miljontals kvinnor ökat oberoende, skrev läkaren Lena Marions nyligen i Läkartidningen. Förra året proklamerade RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér att staten borde ge gratis p-piller till alla kvinnor under 25. Att ett piller som innebär så mycket problem för så många kvinnor världen över, så förbehållslöst hyllas av läkare, barnmorskor och sexualupplysare är både tragiskt och oroväckande.
För mig har p-piller alltid varit en självklarhet, och är det också för de flesta tjejer jag känner. Redan på högstadiet började vi äta p-piller. Inte för att vi knullade runt som kaniner, men för att det snabbt kom ut att pillren minskade aknen, att man fick mindre pms-problem och i vissa fall större bröst. Skolsköterskan skrev ut p-piller på löpande band.
Genom åren har denna slentrianmässiga utskrivning av p-piller bara fortgått. Vänner till mig som klagat på humörsvängningar, torrt underliv och minskad sexlust har i bästa fall mötts med överseende och rekommendation om glidmedel.
I värsta fall har de fått en blick som sagt: "Du är tjej, du ska inte ha sexlust. Din uppgift är att säga nej."
Parallellt med denna sjukvårdsvurm för pillret som är "kvinnans räddning" har det under alla år funnits en diskussion kring biverkningarna. Redan några år efter p-pillrets lansering i Sverige kom det larmrapporter om blodproppar. 1965 noterade medicinprofessorn Erik Ask-Upmark "inte obetydliga tecken på depression" i samband med p-pillerkonsumtion.
På 70-talet kom andra generationens p-piller som innehöll mindre östrogen och mindre hormoner. De minskade risken för blodproppar och biverkningar. Däremot dök det upp andra bieffekter. Depressioner och minskad sexlust fortsatte att figurera och undersökningar visade att långvarig konsumtion av p-piller ökade risken för bröstcancer.
Tredje generationens p-piller kom på 90-talet. "Räddningen är här - nu med ännu mindre östrogen!", skulle kunna ha varit sloganen. Men denna revolutionerande lilla andel östrogen gjorde inte att biverkningarna minskade nämnvärt. Snarare är det så att tredje generationens p-piller har en större risk att orsaka blodproppar än generation två. Varför? Läkarvetenskapen vet inte.
Och viljan och ambitionen att forska djupare kring svaret tycks vara ofattbart liten. Att tusentals kvinnor totalt förlorar viljan att ligga på grund att sitt preventivmedel, eller att folk dör i blodproppar, är uppenbarligen inte nog för att lägga manken till och komma på alternativ - som funkar bättre, för fler. Det hör fortfarande till ovanligheterna att man som tjej kan ha en vettig diskussion om alternativa preventivmetoder med sin barnmorska.
- Det finns ett skämt inom branschen som säger att p-piller för män alltid är fem till sju år bort. Det är vad folk har sagt sedan 1960-talet, sa Andrea Tone, professor vid McGill University i Montreal, i DN nyligen.
Jag känner igen det där. När jag gjorde reportage om p-pillrets biverkningar år 2000 påstods manspillren bara vara just fem år bort. I dag finns fortfarande inga sådana preparat i sikte. Varför?
Argument som att killar inte skulle vara lika benägna att ta dem, eftersom de inte riskerar att bli gravida har dykt upp. Men orsaken till att de inte finns på marknaden är också att de piller som tagits fram gett biverkningar: Nedstämdhet, minskad sexlust, risk för impotens.
Det är biverkningar som världens kvinnor tvingats leva med i 50 år.
TOVE LEFFLER
