Här i Arvidsjaur är vi lite förvånade inför allt ståhej kring SJ, Banverket, Vägverket och kollektivtrafiken.
Problemen med framkomligheten på våra vägar, för tåg och kollektivtrafiken borde inte komma som någon överraskning. I delar av Sverige utfärdade SMHI i helgen en så kallad klass 2-varning, som innebär stora snömängder. I klartext betyder varningen fara för allmänheten och risk för stora trafikproblem och störningar i el- och teleförsörjningen.

Som enskild individ kan ju all snö och kyla naturligtvis upplevas som jobbig, med inställda tåg och förseningar i kollektivtrafiken.
Man har självklart rätt att förvänta sig att ansvariga gör vad de kan inom rimliga gränser för att verksamheterna ska fungera så bra som möjligt. Men det är fullständigt orealistiskt att kräva att den svenska infrastrukturapparaten ska dimensioneras för extremväder. Kostnaderna för detta skulle vara gigantiska och jag tvivlar på att någon skulle vilja betala för det via skattsedeln - när det kommer till kritan.
Många problem kan vi mildra och överbrygga med tekniska lösningar, som till exempel att testa materialen i vintermiljö som den internationella bilindustrin gör här i Arvidsjaur. Men när vi står inför naturens kraftfullaste skiftningar är vi tämligen maktlösa. Trots att året är 2010 finns det bara en sak att göra. Det är att anpassa sig.
Jag är född och uppvuxen i Vellinge i Skåne men har bott sedan 1980 i Norrbotten, där jag nu är chef för Försvarsmaktens vinterenhets utbildningsavdelning i Arvidsjaur. Det är på grund av mina kunskaper om människans överlevnad i snö, kyla och vinter som jag blivit ombedd att skriva denna artikel.
Jag vill göra något så annorlunda som att lyfta fram individens ansvar för att bemästra sitt eget liv, även under tuffa väderförhållanden. För det första måste man vara beredd på att göra avsteg från den normala vardagslunken.

Är det riktigt extremt väder är den första frågan man bör ställa, om det verkligen är nödvändigt att ge sig hemifrån överhuvudtaget. Hoppa över kören, låt barnen stanna hemma i stället för att riskera att fastna i snödrivor på väg till träningen. Ring till chefen och fråga om du kan jobba hemifrån. Visst finns det en del som har jobb som är direkt livsavgörande, men för många andra är det ett gyllene tillfälle att stanna hemma och reflektera. Men då gäller det att du har tänkt igenom hur du klarar ett elavbrott.

Måste man ge sig i väg gäller det att förbereda sig ordentligt. Den som är förberedd klarar sig bäst. När det är riktigt kallt så räkna med att allt tar minst en timme till. Det gäller alltså att gå upp i gryningen om man vill vara säker på att vara i tid till jobbet. Då finns det marginaler att välja andra färdsätt. Har du klätt dig ordentligt kan du också gå, eller cykla som norrlänningarna brukar göra.
Men viktigast av allt är att ha respekt för kylan. Jag har under min militära bana jobbat under vitt skilda klimat utomlands. Men vintern är hela tiden skarp. Går något fel när det är riktigt kallt så får du direkt konsekvenser på det felaktiga agerandet.
Ett vanligt misstag är att gå in till den fina friluftsaffären och köpa ett dyrt ställ i hightechmaterial och tro att det räcker. Kom ihåg, det finns inga kläder som tänker åt dig. Du måste tänka med kläderna. Använd flerskiktsteknik. Använd material som håller kroppen torr. Glöm bomull närmast kroppen.
Mitt råd är att fråga din mormor eller morfar hur de klädde sig på vintrarna när de var små. Att vara torr, varm och mätt är en förutsättning för att klara av en promenad om bilen, bussen, tåget skulle få stopp. Mössa på, tjocka strumpor och ull närmast kroppen, alternativt något av de moderna sportställen. Rejäla skor, långkalsonger och en varm och vindtät jacka. Gärna också en termos med kaffe, te eller varm choklad. Svårare än så är det inte.

Det är konstigt att denna elementära kunskap verkar ha gott förlorad mellan generationerna i det som vi kallar för vårt moderna kommunikationssamhälle.
PS: Glöm inte att berätta för din omgivning om dina resplaner, så att du kan få hjälp om du skulle råka illa ut.

TONY GUSTAFSSON