Förra månaden fick brittiska skolbarn sina betyg och att döma av tidningarnas bilder på söta blondiner som hoppade av glädje, skulle man kunna tro att Storbritanniens utbildningssystem aldrig har varit friskare. Statistik som tycks bekräfta detta säger att andelen som fått godkända betyg ökat till 69,8 procent. Det är den högsta andelen någonsin.
Dolt bakom denna goda nyhet finns dock en annan historia, som vi inte vill tala om. Det är historien om det engelska klassamhället och hur det har överlevt, trots att varje brittisk regering under efterkrigstiden har försökt att avskaffa det.
Barn från hushåll med en årsinkomst på 16 600 pund (cirka 180 000 kronor) eller mindre var inte så bra på sina prov, så över 50 procent av dem klarade inte godkänt. I fjol lyckades fler barn från en enda skola - Westminster - komma in på Storbritanniens två bästa universitet än från samtliga dessa hushåll med låga inkomster.
När man väl har smält denna statistik bör det inte komma som en överraskning att Storbritannien ligger i botten av den internationella ligan som mäter social rörlighet i den utvecklade världen. Inte på näst sista plats - där ligger USA - utan i den absoluta botten. Det är svårare för ett barn som föds i fattigdom i Storbritannien att göra något av sig själv än det är för barn födda i alla andra utvecklade länder.
Det är för att jag vill försöka göra något åt detta som jag har lett en grupp föräldrar och lärare som vill starta en friskola i svensk stil i västra London. Att låta grupper av frivilliga starta oberoende, skattefinansierade skolor är ett av de politiska flaggskeppen för den center-vänsterregering som valdes förra året och vi har dragit fördel av det till att starta en av Storbritanniens första skolor av den här typen.
Vi tror att nyckeln till att komma till rätta med de dåliga skolresultaten för Storbritanniens fattigaste barn är att kopiera metoderna i Storbritanniens avgiftsbelagda skolor som Eton och Westminster.
Följaktligen kommer alla barn i West London Free School att studera latin. De kommer att se pjäser av Shakespeare och få lära sig poesi utantill. De kommer att studera politik och filosofi och få kunskaper om renässansen. De kommer också att kunna delta i ett rikt urval klubbar och aktiviteter på fritiden, möta elever från avgiftsbelagda skolor i debattävlingar och förhoppningsvis slå dem i schack.
Vi vill att alla barn på skolan ska gå till toppuniversitet, oavsett hur fattig deras bakgrund är, och vi vill att de ska kunna lämna skolan med tillförsikt och ambitioner att förändra världen.
En del kritiker av skolan har avfärdat vår pedagogiska filosofi som "elitistisk" och anklagat oss för att vilja inrätta en avgiftsbelagd skola på skattebetalarnas bekostnad. Men vi kommer aldrig att kunna avskaffa vårt klassystem, om vi tvingar barn från fattig bakgrund att titta på TV-såpor och läsa serietidningar medan rika barn invigs i det bästa som har tänkts och sagts. Det är inte social rättvisa. Det är social apartheid.
Hittills har skolan visat sig vara populär. Vi har översvämmats av jobbansökningar från framstående lärare och över 500 barn har sökt till våra första 120 platser. Skolan kommer att öppnas nästa vecka av borgmästaren i London, en konservativ politiker utbildad på Eton och Oxford.
Min förhoppning är att det bland barnen från bostadsområdena i vår omgivning, som kommer att sitta i prydliga rader vid invigningen, ska finnas en framtida borgmästare i London.
Översättning gjord av Stefan Lindgren.
