Foto: Anna-Karin Nilsson
 Foto: Anna-Karin Nilsson

Tiggeriförbud är EU-valets rysare

Publicerad

Svenska väljare tillhör traditionellt de mest positiva i Europa till den fria rörligheten. Men tittar man närmare på hur opinionen ser ut blir bilden mer komplicerad, skriver Andreas Johansson Heinö.

Den fria rörligheten är EU:s enskilt största konkreta framgång. Ingen annanstans i världen har nationalstater så framgångsrikt avskaffat hinder för människor, varor, tjänster och kapital att röra sig fritt. Det är också det mest populära resultatet av EU-samarbetet, enligt en undersökning från Eurobarometer förra året.

 

Men trots stor nytta för nationella ekonomier, företag och enskilda individer går nästa vecka en lång rad partier till val med löften om att begränsa den fria rörligheten. Europas brokiga skara av högerpopulister är oeniga om det mesta men kan enas kring en sak: gränserna måste återupprättas. Men i flera fall är de sena på bollen, i Storbritannien går exempelvis det konservativa regeringspartiet till val med löftet att fortsätta sätta stopp för ”bidragsturismen”

 

I Sverige har vi de senaste åren sluppit sådan vulgär retorik från etablerade partier. Tidigare undersökningar har även visat att svenska väljare tillhör de mest positiva i Europa till den fria rörligheten. Men tittar man närmare på hur opinionen ser ut blir bilden mer komplicerad.

Demoskop har på Timbros uppdrag ställt ett antal frågor relaterade till EU och den fria rörligheten. Svaren visar för det första att det finns väsentliga åsiktsskillnader mellan borgerliga och rödgröna väljare. Nära hälften av alliansväljarna tycker att det är ett dåligt förslag att "EU ska ge facken ökade befogenheter att påverka rörligheten av arbetskraft”, medan endast var tionden S- och V-väljare motsäger sig detta.

På motsvarande sätt instämmer varannan alliansväljarna men endast var femte S- och MP-väljare i påståendet att ”det är viktigare att värna den fria rörligheten än att garantera samma sociala rättigheter för alla. En majoritet av samtliga partiers väljare anser att den fria rörligheten av arbetskraft har lett till pressade löner. Detta trots att inte ens LO:s egen expert har sett några indikationer på att det har skett någon lönedumpning inom LO-kollektivet sedan reformen för arbetskraftsinvandring genomfördes. Här vilar ett tungt ansvar på framförallt socialdemokratin att antingen sluta spela på ogrundad rädsla för arbetskraftsinvandringens effekter eller ta bladet från munnen om vilka gränser man vill sätta upp för den fria rörligheten.

 

Än mer bekymmersamt för såväl alliansen som de rödgröna partierna är den kraftiga åsiktsövervikten för dem som vill förbjuda tiggeri. Endast var femte svensk väljare tar avstånd från påståendet att ”man bör inte få resa mellan medlemsländerna i syfte att tigga”. 56 procent anser däremot att det är ett bra förslag. Stödet för ett förbud är allra starkast bland LO-medlemmar och bland Sverigedemokraternas väljare och svagast bland Saco-medlemmar och Vänsterpartiets väljare, men inom samtliga partier är de som motsäger sig ett förbud i underläge.

 

Tiggerifrågan har ökat snabbt i betydelse i den politiska debatten under 2014. Att det parti som är ensamt om att förespråka ett förbud också driver frågan är naturligtvis logiskt, givet hur opinionen ser ut. Det är däremot inte givet att ett fördömande av SD:s kampanj, eller av dem som upplåter annonsplats åt SD, kommer att påverka denna opinion i positiv riktning.

 

Här har samtliga partier ett ansvar; både för sin retorik och för att framställa konkreta förslag som kan hantera den samhällsutmaning som ett ökande antal tiggare på våra gator utgör. Jimmie Åkesson måste antingen svara på hur ett förbud skulle hjälpa de som tigger eller erkänna att Sverigedemokraterna är ointresserade av att hjälpa dem som reser hit för att de har det svårt. Gustav Fridolin ägnar många (Expressen 14 maj) tecken åt att kritisera SD:s kampanj men har mindre att säga om vad Miljöpartiet konkret vill gör i tiggerifrågan. Den vänster som nu spelar hårt på ett ”vi och dem” underblåser strömningar som spiller över i debatten om tiggeri. Och även de borgerliga partier som säger sig värna den fria rörligheten bör rannsaka sig själva om man har varit tillräckligt skickliga på att försvara även den som reser inom EU i syfte att tigga ihop till en något mer dräglig tillvaro för sina barn.

 

På kort sikt handlar det om att hantera en opinion som av allt att döma börjar bli tillräckligt kraftig för att kunna påverka ett valresultat. På längre sikt står betydligt mer på spel: då handlar det om ett grundläggande principiellt försvar för själva fundamentet för det europeiska samarbetet, och den kanske främsta symbolen för ett av vår tids största framsteg.

 

ANDREAS JOHANSSON HEINÖ

Statsvetare vid Timbro och Göteborgs universitet

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag