S måste lämna 1950-talet - det krävs radikala förändringar för att locka tillbaka väljarna, skriver Thomas Bodström.
I dag vill partier både från vänster till höger driva en mer socialdemokratisk politik. Vänsterpartiet vill inte längre kännas vid kommunismen och Moderaterna kallar sig arbetarpartiet. Jag är övertygad om att en majoritet av svenskar i grunden är socialdemokrater och anser att originalet alltid är bättre än kopiorna. Politiken måste ständigt förändras i takt med att samhället gör det, men socialdemokrater borde känna större självförtroende över sina värderingar om trygghet, rättvisa och jämlikhet.
När det gäller det socialdemokratiska partiet är det tvärtom: allt färre känner någon samhörighet med partiet. Ska man kunna utveckla politiken måste man också förändra partiet i grunden med både namn, stadgar och principer.
Byt namn.
I stället för Socialdemokratiska arbetarpartiet borde man i fortsättningen enbart ha namnet Socialdemokratiska partiet. En lärare, tulltjänsteman eller sjuksköterska har i dag inte starkare ställning på arbetsmarknaden än en byggnadsarbetare. Med tanke på att andelen arbetare har sjunkit från 50 procent till 25 procent på 30 år bör partiet blir en representant för alla löntagare, oavsett om de är arbetare eller tjänstemän.
Bryt med LO.
Klipp banden med LO. Det räcker med att ha ett bra samarbete med dem som med andra intresseorgansiationer. LO:s ordförandeplats i partiets verkställande utskott bör tas bort.
Begränsa tiden för uppdrag.
I dag är det alldeles för många politiker som i första hand bevakar sina egna positioner. I stället för ett uppdrag som man har av ideologiska skäl har det blivit ett välbetalt jobb. På senaste kongressen sa den nya partisekreteraren Carin Jämtin att man måste släppa in de unga. Hur många gånger har vi inte hört det förut? Menar man allvar har man ett utmärkt tillfälle att visa detta genom att begränsa tiden för uppdragen, till exempel riksdagsuppdragen till två mandatperioder.
Minska antalet riksdagsledamöter.
Sverige har i förhållande till sin folkmängd ett av världens största parlament, där många riksdagsledamöter är helt okända av allmänheten. Socialdemokraterna bör verka för att antalet minskas till hälften.
Undvik att partiet blir en sekt.
I dag är det väldigt svårt att komma in i partiet utifrån. Det förväntas att man har varit med i SSU, annars är man ingen riktig socialdemokrat. Själv ska jag förstås inte klaga, som fick möjlighet att bli minister. Men det var enbart på grund av att det är statsministerns eget val att bilda regering. Om riksdagsgruppen fått avgöra frågan skulle jag aldrig kommit in i regeringen, utan då hade de valt någon kollega som hade lång och trogen tjänst. Ordet förankring är ett återkommande ord som används inom socialdemokratin. Det säger sig självt att det är svårt att komma in utifrån om man hela tiden talar om vikten av förankring. Och ju färre som kommer in utifrån, desto mer sekteristiskt blir partiet.
Ta itu med jantelagen så slipper vi hyckleriet.
Många socialdemokrater är hårt präglade av jantelagen. Det blev närmast parodiskt i vintras när alla skulle låtsas vara ointresserade av att bli partiledare. Tänk er en fotbollspelare som skulle säga att "nu får vi vänta och se om tränaren tar ut mig och sen ska jag ta ställning till om jag vill spela matchen." Jantelagen gör att alla ansträngningar att nå en position måste utföras av andra medan man själv får agera bakom kulisserna. Jag tror att många människor i Sverige skulle uppskatta att en person säger sig vilja leda ett parti i stället för den här tvärtomleken.
Öka öppenheten och stärk demokratin.
Diskussionen om vem som skulle bli partiledare fördes helt bakom stängda dörrar, med undantag för det som läckte ut till media i syfte att misskreditera motståndare. När valet sedan skulle göras av kongressens ombud fanns det bara en enda kandidat att ta ställning till, varför det givna resultatet blev 350-0! Detta är inget annat än en demokratisk parodi. Låt i stället de som vill bli partiledare träda fram på kongressen och håll därefter en omröstning i sann demokratisk anda.
Det här är några av de förslag till förändringar som jag skriver om i min bok "Inifrån - makten, myglet, politiken". Jag tror att det behövs radikala förändringar för att locka tillbaka väljarna. Men om partiet vågar lämna 1950-talet och i stället bli ett öppet, demokratiskt och modernt parti kommer vi också att vinna nästa val.