I september kommer Turkiets president Abdullah Gul att tala i Sveriges riksdag. Det har aldrig hänt förut. För många svenskar är landet förknippat med solsemester och medryckande schlagerbidrag. Inom en snar framtid kan Turkiet också vara medlem av den Europeiska Unionen.

Men samtidigt går den politiska utvecklingen i Turkiet tydligt i fel riktning. Etniska och religiösa minoriteter diskrimineras. Retoriken skärps från regeringen mot kvinnors och hbt-personers rättigheter. Så gott som varje dag arresteras människor som tagit ställning mot denna utveckling under vaga anklagelser om terrorism.

Fram till 2000-talet förnekade man fortfarande att det fanns kurder. Men efter regeringsskiftet 2002 i Turkiet trodde många att situationen skulle förändras, med löften om demokratiska reformer. Förväntningarna infriades dock aldrig och situationen har närmast blivit värre. Över 10 000 människor har under den här perioden antingen häktats eller fängslats. Bland dessa finns journalister, advokater, människo­rättsaktivister, politiker och barn. Den 25 maj fängslades exempelvis parlamentarikern Leyla Zana, som tidigare fått EU-parlamentets Sacharov-pris för sin kamp för de mänskliga rättigheterna. Hon har redan avtjänat ett långt fängelsestraff för att ha gjort ett uttalande på kurdiska efter parlaments­eden.

Den turkiska staten har en lång och föga smickrande historia av att utsätta politiska motståndare och etniska minoriteter för oförklarliga försvinnanden och summariska avrättningar. Det allvarliga är att man än i dag inte är främmande för att använda sin enorma militärbudget för liknande ändamål. Så sent som 29 december 2011 flög flera turkiska F16-plan till byn Robonski i Sirnaxprovinsen, där flertalet punkt­markerade bomber orsakade 36 civila kurders död. De flesta var barn och ung­domar och den yngsta var 12 år.

Det parti som vill finna en fredlig lösning på konflikten i Kurdistan och vars arbete bygger på respekt för demokratiska och mänskliga rättigheter, BDP, har dragits inför rätta på oklara grunder. Tusentals av deras medlemmar förföljs eller sitter i fängelse. Fredliga demonstrationer accepteras inte och vid varje tillfälle har "säkerhets­styrkor" attackerat demonstranterna med batong, vattenkanoner och tårgasbomber. Jag var själv på plats utanför BDP:s huvudkontor i Diyarbakir den 12 juni förra sommaren då människor som fredligt firade partiets framgångar i parlamentsvalet besökts med tårgas och vattenkanoner.

Samtidigt ser vi oroande tecken även på andra områden. Premiärminister Erdogan har fört upp abortfrågan på dagordningen och liknat det vid en massaker. Abort har varit tillåtet i landet sedan 1983, men kan nu komma att förbjudas av ett regerings parti med allt högre tonläge både mot minoriteter och mot kvinnor. Tidigare i år har man förbjudit bilder som visar män som har sex med varandra. Att äga gayporr kan straffas med upp till fyra års fängelse.

Det är företrädaren för detta Turkiet som kommer att tala i riksdagen. Det är ingen slump att president Gul valt just Sverige för att hålla sitt tal. Den borgerliga regeringen har aktivt profilerat sig som Turkiets bästa vän i EU. Det viskas i Bryssels korrido Hans Linde  rer om att Bildt är mer turk är turkarna själva. Regeringen vägrar genomföra riksdagens beslut om att erkänna folkmordet 1915 i dåvarande osmanska riket och fördjupar i stället sitt samarbete på område efter område med ledningen i Ankara.

Jag skulle önska att Carl Bildt nu visade att han var en äkta vän av Turkiets med ­ borgare, en vän med alla dem som får sina mänskliga rättigheter kränkta och inskränkta i detta land. Att Bildt tog upp kvinnors rätt till sin kropp, kurdernas rätt till sitt språk och de religiösa minoriteternas rätt till sin tro. Men jag har få förhoppningar om att så kommer ske.

Hans Linde (V)

Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet.