I dag tas viktiga beslut på EU-nivå som kommer att få återverkningar på hur internet fungerar i unionen. Frågan är om nätet i första hand ska vara en marknadsplats eller en medborgerlig offentlighet.
Om två tillägg till det så kallade telekompaketet inte godkänns av EU-parlamentetet i dag, och därefter röstas igenom den 5 maj, riskerar internet nämligen att förvandlas till ett kabel-teveliknande nät, där internetoperatörer och Ipred-hyrsnutar dikterar villkoren.
Om man tror på ett medborgarnas internet, med öppenhet och allmän rättssäkerhet är det därför absolut nödvändigt att tilläggen (som kallas 138/46 och 166 ) röstas igenom. Den moderata EU-parlamentarikern Christofer Fjellner arbetar mot klockan för att få ihop 40 underskrifter från andra parlamentariker senast vid lunch i dag onsdag, annars kan han inte lägga fram tillägg 166 som då riskerar att falla.
Tyvärr blir det allt mer uppenbart att den svenska regeringen inte vill se dessa skydd inskrivna i lag. Det visar sig dels i hur välvilligt Ipred-direktivet infördes, ett direktiv som bygger på att privatpoliser ska kunna gå runt rättssäkra förfaranden. Dels i att näringsdepartementet bara bjuder in journalister med presslegitimation till det möte där infrastrukturminister Åsa Torstensson på ett kommunikéartat sätt ska informera om regeringens syn på telekompaketet. Vågar Torstensson inte möta de kritiska röster som driver nätpolitiken? Är kommunikéer ett sätt med vilket medborgarna kan hållas på avstånd från makten? Oavsett vilket, visar attityden att man brister i respekt för de medborgare som värnar de demokratiska samtalen på nätet.
Telekompaketet är ett stort paket av lagar. Vissa delar är praktiska, andra är djupt ideologiska. Till de senare hör en strid om vad internet alls ska vara - är det en medborgerlig arena eller ett ställe där företag säljer produkter och tjänster.
Vad gör då de omstridda tilläggen? För det första befästs rättssäkerhet för användaren i förhållande till privata operatörer. Just nu tenderar annars allt mer regleringsmakt att förskjutas till civilrättsliga förfaranden, stämningar och rena hot, Ipred-lagen i Sverige är ett exempel.
Det inte acceptabelt att hänskjuta frågan om tillgång till internet till processer~utanför domstolarna. Ett domstolsförfarande måste garanteras, både för rättssäkerhetens skull och för att besluten sedan ska kunna granskas. De privatpoliser som nu härjar på internet skulle om 138/166 röstas igenom möta en tuffare granskning.
Christopher Kullenberg För det andra garanteras en öppen arkitektur på internet. Operatörer ska inte ha möjlighet att begränsa vilket innehåll, vilka tjänster eller vilka protokoll som användarna nyttjar. I annat fall skulle operatörerna kunna skapa antimarknader, konkurrenshämmande situationer där operatörerna tvingar användarna till vissa innehållstjänster. Ännu farligare är att användare riskerar att isoleras från varandra. Internet blir fragmentariskt, och gemenskaper kan splittras. Det ”internet” just du får tillgång till beror på vilken operatör du har.
För det tredje förespråkar tilläggen ett kunskapssamhälle som utgår från medborgarna. Det är inte som konsumenter som vi vill regleras och styras. Internet är en ny offentlig arena där rörelser växer fram, där opinionsbildningen kan få kraft och där vi utför sköter viktiga uppgifter som bankärenden och myndighetskontakter.
Men har nätaktivisterna någon framgång? Kan vanliga medborgare verkligen påverka Bryssel och Strasbourg? Ja, förra tisdagen skedde faktiskt något unikt i nätpolitikens korta historia. Då parlamentarikerna skulle rösta om tillägg 138/46 på utskottsnivå blev ledamöterna helt plötsligt nedringda och dränkta i mejl från oroade internetanvändare över hela Europa. Hur kunde det hända?
En förklaring till folkstormen är att fildelningssajten The Pirate Bay länkade till kampanjsidan telekompaketet.se Servern klarade knappt trafiken som genererades. Att The Pirate Bay spelar en viktig roll som samhällsdebattör är det således knappast någon tvekan om. Nätanvändarna bryr sig om internet.
Det visar på en demokratisk potential där~Europas medborgare formerar sig och påverkar processer som tidigare upplevts som avlägsna. När vi beklagar oss över det låga valdeltagandet till Europaparlamente tittar vi kanske med en allt för statisk blick på EU-politik. På nätet är den blixtsnabb och sakfrågeorienterad, och lyckas faktiskt öppna upp för en granskning av den makt som vill begränsa friheten. ~
Sverige måste räddas undan vår internetfientliga regering som har infört både Ipred-direktivet och FRA-lagen. Ironiskt nog kan räddningen komma från ett byråkratiskt EU som vimlar av lobbyorganisationer.
Christopher Kullenberg är doktorand i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Han är en av initiativtagarna till kampanjen telekompaketet.se och bloggar på christopherkullenberg.se.
