Nu är goda råd dyra. Efter fyra år av högerpolitik kan vi konstatera att Sverige har förändrats till det sämre. Ett dreamteam som tar situationen på allvar måste inta Rosenbad. Uppgiften blir att vända skutan i rätt riktning. Endast det bästa är gott nog åt folket. Här kommer mina förslag på hur ministerposter och departement skulle kunna se ut.
Jämställdhetsminister skulle helt klart bli min mormor Helmy. Hon hade rykte om sig på byn om att vara en riktig surkärring. Hon jobbade som städerska och ägnade fritiden till att starta upp kvinnojouren. Karlarna var rädda för henne eftersom någon hört att hon slagit en hustrumisshandlare med skurmoppen.
Pippi Långstrump skulle få bli barn- och ungdomsminister i min regering, inget snack om saken. Hon skulle ge barnen karameller och självförtroende. Hon erbjuder alltid det lilla extra och skulle aldrig få för sig att lära barnen begrepp som "välfärdens kärna". Istället skulle hon visa att ingenting är omöjligt. Kom igen, tjejen kan lyfta sin häst och flyga med Karlssons kalasklister.
Visserligen har hon ingen sedelpress i källaren, men det är ju nästan lika bra att hon har en skattkista i kökssoffan - som hon gärna öppnar för att dela med sig av.
Lars Ohly skulle bli välfärdsminister och få flytta in högst upp i finansdepartementet. Finansministern skulle få bo kvar, men han och de ekonomiska ramverken skulle få skaffa ett kontor lite längre ner i byggnaden. Å andra sidan skulle det ju vara toppen om Stefan Carlén, ekonom på Handelsanställdas förbund, ville acceptera posten som finansminister. Handels kritik mot den ekonomiska politiken sträcker sig längre än Vänsterpartiets, så där har vi ett bra team i Lasse och Stefan.
Arbetsmarknads- och näringsministerposten erbjuder jag någon, vem som helst, som inte kallar 10 procent massarbetslöshet för arbetslinjen. (Det kan väl ändå ingen göra, kanske ni tänker. Men jo, i Schlingmanns upp- och nervända värld sitter hela regeringsapparaten som papegojor med ögonbindlar och upprepar arbetslinjen lika envist som de som påstod att jorden var platt).
Det är viktigt att man får ansvar för sina hjärtefrågor om man ska göra ett bra jobb. Därför erbjuder jag småföretagarministerposten till de gröna rören Peter och Maria. Maria skulle kunna ansvara för småskalig entrepenörsverksamhet och Peter skulle kunna bidra med ett miljöperspektiv. Ja, det är väl lika bra att dom delar, det gör dom ju på allt annat.
Först tänkte jag ta Bamse, ja, björnen alltså, till rättviseminister.
Men jag insåg ganska snabbt att det kunde få mig att uppfattas som lite töntig och verklighetsfrånvänd. Därför ändrar jag till något som känns mer framtidsinriktat och ligger mer i tiden, och erbjuder därför posten som integritetsminister till Lisbeth Salander. Hur coolt är inte det?
Med risk för att verka bakåtsträvande och nostalgisk utser jag min utrikesminister. Allt var inte bättre förr men en del saker var faktiskt det. Man ska kalla saker vid sitt rätta namn, sa Olof Palme om USA:s bombningar av Hanoi julen 1972. Någon närmare förklaring behövs nog inte.
Sen vill jag ju gärna ha en ministerpost själv. Det finns ingen tid för blygsamhet och trams. Hårdrocken har blivit allt för undantryckt i samhället. Popsnörena tror att de är kungar i baren.
Vi som är uppväxta norr om Dalälven på åttiotalet känner inte igen oss i detta nya lättsamma Sverige. Jag blir ny hårdrocksminister. Up the irons!
Till sist vill jag lämna drömmandet för en stund och med båda fötterna på jorden konstatera det viktigaste - jag vill byta regering och politik. Därför är det självklart att erbjuda statsministerposten till Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin. Så kan vi säga till Reinfeldt och hans gäng som har våta skattesänkardömmar, att trodde ni att ni skulle få fyra år till - det kan ni bara glömma. Dream on.
IDA GABRIELSSON
